Mammakraft

Har blivit bortskämd med att åka första klass. Där ryms jag att studera och skriva på datorn, jag ryms att sitta och sova utan att vara som en ostbåge…..Idag är jag back to reality och åker 2 klass. Passar en arbetarunge som mig. Givetvis ryms jag inte lika bra med alla mina attiraljer och grejer, men människorna i 2:klass vagnen gör mig glad!

När jag åker första klass så sitter andra gärna på enkelplats. Folk sitter med sina Iphones, Ipads och datorer. Kollar film med hörlurar eller jobbar frenetiskt med både papper och datorer.

När jag åker andra klass finns där oftast något barn som ledsnar efter en stund på tåget. Det finns ungdomar som glömmer att det finns andra på tåget och anpassar ljudnivån på sina samtal därefter. Här finns alla sorters människor i olika åldrar!

När jag satte mig på min plats 36 idag för en resa mot hemstaden var jag helt slut. Trött av promenaden till tågstationen med den tunga väskan och bitande isande vinden och regnet. Tänkte att jag kanske ska sova en stund innan jag börjar med det jag behöver ordna på tågresan såsom studier och jobb. Tänker att jag behöver äta något från bistron och går dit en sväng. När jag återkommer smittas jag av en enorm glädje från en tjej som sitter åtskilliga rader framför mig. Hon är kanske 18-20 och har precis fått ett samtal från LKAB att hon har fått sommarjobb där. Hon vrålar ut sin glädje och ringer nog halva sin bekanstskapskrets för att fortsätta sprida den underbara nyheten. I en volym som gör att en inte kan undgå att höra samtalet även om jag inte vill vara nyfiken.

Jag kan inte annat än le, och fyllas av glädje för en ung kvinna som precis fått veta att hon fått ett jobb hon vill ha. Ett jobb hon inte trodde att hon skulle bli tillfrågad om. Jag blir glad för att det ger henne nya möjligheter i livet. Att få ett jobb öppnar dörrar till en ny värld!

Jag minns hur det kändes att få mitt första jobb efter att jag pluggat klart. Fram till dess hade jag blivit erbjuden jobb via kontakter. Det var också roligt såklart men inte lika häftigt. De jobben visste jag ju att jag skulle få. Att ha varit på intervju och blivit omtyckt för den man är kändes härligt. Som ett kvitto på att jag någonstans är OK som person! Jag kände också den där känslan, som tjejen på tåget idag, att jag ville ringa hela min telefonbok och berätta. Hade ansiktsboken funnits då hade det stått som statusuppdatering med stora bokstäver och jag hade fått flera hundra gillanden. För det är något som är lätt att gilla!

Min första lön från mitt första jobb efter examen gick till vårt hus. Till att betala lagfart eller något annat boring. Jag var lika fattig som innan, men kände att jag äntligen kunde bidra. Jag fick ut ”Massor” i studentmått mätt! Det gav mig möjlighet att våga vilja bli förälder. För en trygghetssökare som jag är sådant viktigt. Det var ju det jag hört i hela mitt liv. Att jobba, att göra rätt för sig, att vara trygg i en anställning.

Någonstans på resans gång har min trygghet mer och mer kommit inifrån. Att jag kan vara trygg i mig själv och lita på min egen förmåga och mina känslor. Att ha ett fast jobb har blivit mindre viktigt. Att må bra är viktigare. Att mina fina barn mår bra det absolut viktigaste. Att få in pengar som täcker mina utgifter är inte så svårt. Men nog är det härligt att veta att pengarna, åtminstone ett tag framöver, räcker till lite mer.

Jag hoppas att tjejen som förgyllt min tågresa idag får en härlig arbetstid! Att hon får fortsätta vara så glad över jobbet som hon var idag!