Mammakraft

..sen min fina vän mamman från Bäst har fått in mig i Twittervärlden så har jag upptäckt massor med arga människor. Det är som att de lyckas hitta något att vara arg på varenda dag. Flera gånger om dagen.

...

Jag har också varit arg. Så arg så jag nästan brustit. Å jag kan bli arg. Riktigt heligt förbannad.

...

Med åren har det blivit lite som att hormonerna lugnat sig på upprördhetsfronten och blivit mer mellanmjölk. Med det vill jag inte säga att jag inte blir arg, men jag har ett lugnare tillvägagångssätt. Jag säger inte bara, det där är DUMT och SKIT. Jag behöver kunna presentera ett bättre förslag. Det förslaget som används i dag är framtaget med något som underlag. Jag kanske behöver presentera varför det är fel, och hur jag tycker att man borde göra idag. Det är inte alltid så enkelt som det blir när jag lever i en värld som är vit och svart.

..

Jag har alltid varit engagerad för de svagaste i samhället och brunnit för att hjälpa om än bara en enda människa till ett bättre liv. Ju äldre jag blir desto säkrare blir jag på att denna människa behöver få hjälp att hitta sin glöd och lite bränsle för att få igång sin eld. Sen behöver människan kunskaper om var denne hittar mer bränsle. Att jag går och bär ved till brasan kommer inte hjälpa. Ibland känns det hårt. Ibland vill jag curla och blåsa och säga att det blir bra. Ibland vill jag kanske inte riktigt lära någon annan var veden finns för vad ska jag då göra hela dagarna?  Resan behöver vi människor dock göra själva. För det är inte någon annan som kan leva mitt liv.

...

Det är jobbigt att ta ansvar. För då kan jag bara se mig själv i spegeln och vara förbannad och säga : Varför gjorde jag /gjorde jag inte så? Det är jobbigt att veta att det är jag som har ansvaret över mig själv och mitt liv. Att jag kan styra mina tankar och se till att det jag vill ska hända händer. Att jag kan påverka om det blir gott eller ont runt om mig i världen. Dessa kloka ord har jag lånat från FB, där källan hämtat det ur boken: Varför växer gräset av Kull och Hallberg. Ta med det i dina funderingar om du vill, det ska jag!

 

En son och hans pappa är ute och vandrar i bergen.
Plötsligt ramlar pojken och slår sig. "Aaaaaaaajjjj!!!" ropar han.
Till sin stora förvåning hör han sin egen röst upprepa "Aaaaaaaajjjj!!!"
Nyfiket ropar han: "Vem är du?"
Omedelbart får han svaret: "Vem är du?"
Uppretad över svaret ropar han: "Fegis!"
Han får svaret direkt: "Fegis!"
Han tittar på sin pappa och frågar: "Vad är det