Mammakraft

Nu är det tågtid igen! Så underbart härligt att veta att jag får sova i egen säng i natt och vakna i eget hus i morgon!
Jag har haft två härliga arbetsdagar på vift. Fått hänga med härliga personer och nu, njuta av att få komma hem igen!

På tåget har jag hunnit pratande en kvinna från Burundi. Hon håller på att ta körkort och är glad över att få jobba på äldreboende och läsa till undersköterska på komvux. Hennes man har precis tagit busskort och ska ha tre veckors praktik och sedan ska han få börja jobba på riktigt. Glädjen runt kvinnan när hon berättar smittar av sig. Jag blir glad av att höra henne berätta om sin familj och resan till Sverige, och synen på malmfälten som möjligheternas arena!
När jag pratar med henne blir min hemlängtan obetydlig. Malmberget Burundi är en ofattbar bit att frakta sig. Att frakta sig är en sak, en annan att inte kunna åka hem igen. Det är hemlängtan... Eller förmågan att finna ett hem där jag befinner mig. Kanske skulle träna på att känna att mitt hem är var jag lägger min hatt.....
Kram alla fina!