Vi ska gå hand i hand....

..genom livet du och jag....den gamla visan sjöng en fin kollega till mig och maken när vi gifte om oss på skoj i helgen. Och skoj, det var det. Ända till kl 05:00 på söndag morgon.
 
Jag tror det är viktigt att ha mål för sin relation. Att alltid ha något att se fram emot tillsammans. Då behöver man skärpa sig och fundera på det som är viktigt och vad som behövs för att det ska ske. Å när målet är nått FIRA! och sätt upp ett nytt! Om 10 år, 2023 ska vi gifta om oss igen. Om jag kommer i brudklänningen en 3:dje gång återstår att se, men jag ska lämna in den på kemtvätt för säkerhets skull.
Resan under våra 12 år tillsammans har varit en berg och dalbana. Med pirr i magen, med rädslan att bli övergiven, modet att åka trots alla tvära kast. Gudarna vet att jag många gånger härdat ut. Bitit ihop och tänkt att i morgon är en annan dag. Å jag vet att maken borde få nobelpris i att härda ut med mig. Tänk att han, trots mig, vill leva sitt liv med mig! Det är nog inte många som skulle fixa det, så det är en ofantlig tur att jag träffat den på jorden som fixar det!
 
 
Våra nya ringar är från Efva Attling, Amor vincit omnia....kärleken övervinner allt! Om det är lite rörigt så kan kärleken få lite hjälp på traven av:
POLLY gör en alltid på gott humör! Undra om jag är en suris för mina vänner brukar fylla mitt pollyförråd!??
..
När jag stod där bland alla mina vänner brevid min absolut bästa vän så fylldes jag av en ofantlig tacksamhet. en tacksamhet över alla de som var där med oss i lördags. Det var min mamma med familj, mina fastrar och kusinerna som alltid stått kvar. Det var barndomskompisarna, de från gymnasietiden och de som jag tagit de första stegen ut i vuxenlivet med. Det var makens barndomsvänner, våra gemensamma nya vänner som kommit genom arbete, mc-intresse eller vårt uppdrag som familjehem. De där som jag aldrig aldrig vill vara utan. Som gör oss till de vi är, gör oss bättre genom att finnas till! Sen vet jag att det är några som väldans gärna hade varit där i lördags, men livet funkar inte alltid som man kanske önskar att det gjorde. Jag vet, mitt liv flyter inte alltid som jag vill. Min storebror saknade jag jättemycket, liksom vapendragaren från forever, S, galna M och C som var faffas favoritflicka då det begav sig för 10 år sedan och kusinen U och hennes fantastiska svägerska H. Fast de som var på plats gjorde ett fantastiskt jobb! Jag har skrattat och gråtit och varit allmänt lycklig sedan lördag! Vilka vänner vi har! De kan laga mat, de kan servera, diska, binda brudbuketter, fixa frisyrer, naglar, rocka på olika sätt, sjunga, spela instrument...allt! Jag är en lyckligt lottad människa och grymt medveten och tacksam!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0