Mammakraft

han är nu 5 år mitt lilla skrot. En underbar 5 åring som tar livet på ett sätt som jag många gånger önskar att jag kunde ta det på. Han är en herre som vet vad han vill och kan skrika för att få sin vilja igenom, samtidigt som han är den charmigaste och kramigaste personen på jorden.

Jag önskar, jag önskar att jag varit den mamma jag fått möjlighet att formas till när Maxi föddes.....För Mini, har får både det bästa och det värsta från mig. Men jag tror, jag kan nästan vara säker på, att det är till honom vi är de bästa föräldrarna. Vi har gjort så mycket galet, trott på så många råd...lärt oss och kunnat göra om. Det är som att nummer tre är när vi landat och kan och känner. Visst gör vi fel och misstag. Fast på en annan nivå. Jag vet att vi kommer få på moppo från alla våra barn, hur tänkte ni, vad fan gjorde ni så för? Ni är ju helt väck och pucko. Jag vet. Vi är det. Vi försöker bli bättre varje dag. Jag vill i min villfarelse leva i tron att vi blir klokare, att vi blir bättre. Good-enough. Varje dag sen jag fick veta att jag skulle bli mamma har jag gjort mitt yttersta för att vara en bra mamma. Det är det det handlar om att lära av misstag. Jag har varit helt ok hela tiden, uppgraderats till en bättre version förstås. Jag kommer försöka uppgradera hela livet och är tacksam över mina mirakel som hjälper mig att lära mig mer om mig själv och hur jag kan bli bättre. Jag är så tacksam, även om tiden går alldeles för fort och min bebis som nyss var ett litet rött knyte, helt plötsligt är en stor kille.....