Mammakraft

...av stolthet för fantastiska barn! Hoff, då tänker jag tacksam över att ha fått förmånen att möta och bli en vuxen i de finas liv!

Vi låg och pratade om det, jag och Midi. Att jag är rikast i världen för att jag har de finaste barnen! Då sa Midi först att det är ju tur för då kan ingen rånare göra mig fattig. Sen kom han på att en rånare kan mörda dem. Vilket hugg i hjärtat det gjorde. Tänk om det som hänt i Boden skulle drabba en själv. Vilken smärta. Då är det skönt att få vara i skrik och tjat och bråk mellan syskonen, när jag vet att jag kommer få bädda om dem på kvällen och vet att de är ok. Vad vore jag utan dem?

Vi pratade om det, jag och bonus...om varför det är så hysteriskt jobbigt att vara morsa. Att man har hjärtat galopperandes på utsidan av kroppen och varenda minut efter avtalad tid känns som en timma och att ungen minst måste vara död eller kidnappad....Nu är jag tacksam över att jag kan ställa frågan till mig själv hur sannolikt det är att det hänt på 10 minuter...men känslan är enorm. Så ibland kanske man överreagerar för att man är livrädd. (Läs L överreagerar för att hon varit livrädd). Som tur är vet bonus det. Hon är fullt medveten om att min oro är en kärlekshandling. En lite jobbig kärlekshandling, men ändå!

...

Jag minns hur förbannad mamma kunde vara när jag inte dök upp för att jag stannat kvar efter någon fest. Då var jag 16 år och jag fattar inte att mamma lät mig åka på festen. Iofs, så hade jag nog åkt ändå, för jag var den modellen av tonåring. En sådan som inte förstod att det var någon vuxen som kunde tänkas oroa sig för mig för jag kunde och visste ju allt. Med den vetskapen idag är jag en riktig hönsmorsa, fast jag vill förklara varför, så att ungarna förstår vad:et! ( Att jag är rädd och orolig och därför är det viktigt att de meddelar sig. Att jag är orolig och rädd och därför vill jag veta adressen de befinner sig på så jag vet var jag ska börja leta om någor hänt....etc...)

Jag är så glad att jag får träna. Jag kommer behöva varenda minuts träning för att klara det. Har några tonårstider att gå igenom....det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det. Jag ska försöka tanka självkänsla i mina ungar så de gör klokt. Så de vågar stå på sig och göra det som är gott. Det är alltid den snälla som vinner på slutet!

Ha det gott alla fina och kloka!