Mammakraft

Mia Skäringer en krönika som snurrat runt på FB.Jag läser den och tänker tacksam över min uppväxt och det som den skickat med mig i livet. Sen tänker jag att vilken morsa jag har, som lyckats fostra ungar som bryr sig på en lagom nivå om vad andra tänker och tycker!

Det är många saker under livets gång som jag insett att jag inte förstått att det varit viktigt för statusen. Som t ex det med bilar. Mina föräldrar har aldrig haft några dyra eller coola bilar. Inte ens städade....och i pappas Vaz röktes det så det stod härliga till. Det var ett sätt att ta sig från där jag var till dit jag skulle. Det är ännu min uppfattning om en bil. Att den tar mig från A till B. Oavsett vilka fälgar, vilken lack, vilket märke eller årsmodell.....Visst är det trevligt om den är hyfsat ren, men inget krav. Blir någon sugen att städa när de åker med så bistår jag mer än gärna med dammsugare och skurhink, jag har fullt upp med andra trevligare saker. Å absolut trevligare saker att lägga pengar på.

Jag har ärvt mina kläder av min bror och mina kusiner. Givetvis fått ett och annat nytt plagg genom åren också. Från Ellos, en omgång på hösten, en omgång på våren. Tuffer har det nog stått i de flesta nyköpen. Jag har ärvt många par skor också!Jag tror att jag tror att jag äger 10 par skor. Löparskor slår jag till på nya varje år. Annars är det lite trögt på inhandlingen. Jag vet hur många timmar jag behöver jobba för att köpa ett par. Det är sällan värt det. Jag är inte säker på att jag kammade håret varje dag, men bastade och bytte kläder var ett måste. Mina ungar får ärva av varandra. Ärva kläder köpta på rea. Rikiga kap. Som minis softshelljacka köpt för hundra kronor när Maxi behövde en. 33 kr per barn. Lagom pris för mig. Ingen aning om märket. Jag tror att några barn till kan ha den efter honom. Den är svart...inte så kul kanske, men han har en färgglad mössa och ett underbart leende så va fasen!

Jag tänkte att jag kanske blir intresserad av att sminka mig och kläder när jag blir äldre. Jag har inte riktigt uppnått den rätta åldern ännu. Jag har smink...och slår till på nån kajal och nån mascara om året. Sen är det inte alla dagar jag använder dessa. Absolut inte när jag är ledig eller jobbar med administration. Men dagar som idag när midi kommit febrig till sängen vid 3 och jag skulle träffa ett gäng nya bekantskaper så drog jag till och med till med någon form av täckning för mina svarta ringar under ögonen. Jag tror att den är typ 10 år gammal och värsta bakteriehärden, något som skulle gått hädan för länge sen såklart...men jag använder den typ..1 gång om året så jag hinner glömma att jag borde införskaffa en ny :).

Innan jag fick barn hade jag komplex för min kropp. Att jag ville ha plattare mage, bulligare rumpa och snyggare bröst.....när jag fick barn förstod jag vilken kropp jag hade! Vilken fantastisk skapelse jag kunde fixa, få att växa...Jag kan ibland när det kliar som värst i snittärret på magen tänka att det vore skönt med mindre hud på magen så jag slapp det...men tusan, jag har en kropp som är fantastisk! Den tar mig framåt i livet! å mest av allt, den har gett liv! Å känner jag nån gång att jag vill se annorlunda ut så finns det ju hold in och push up för både bröst och rumpa! Tänker att det är skönt att ha en mamma som man ibland har tänkt är fullkomligt galen som aldrig har sminkat sig, och som knappt rakar benen på sommaren. Det är inte vad man är utan vem man är...

Ibland i vårt organiserade kaos i huset som haft olika panel, olika fönster och olika färg under de 10 åren vi bott i det så kan jag drömma mig till ett sådant perfekt ordnat hus, med de puffade kuddarna och det kliniskt rena. Sen känner jag tacksamhet över att jag vuxit upp med föräldrar som prioriterat relationer och sysselsättningar som ger en energi och som man blir glad av istället för dyra vanor och exklusiva saker. Att jag haft lite skit i hörnen....att det viktigaste är att man mår bra. Att det känns bra.

...

Nu har vi det bra ekonomiskt i vårt organiserade kaos. Med två vuxna som jobbar med schysst lön. Men målsättningen har hela tiden varit att en ska kunna vara hemma och vi ska leva gott ändå. En ska kunna bli sjuk, vilja göra något annat, plugga.....å ändå ska vi kunna bo kvar. Då gäller det att planera de löpande utgifterna. Sen gör vi lyxiga saker tillsammans såklart! Som att åka på semester för att vi kan. Lediga och lata! Inte till något inneställe, inte för att välja rätt ställe, utan till sol och värme...och någon som sopar upp sanden efter våra strandfötter på rummet!

Jag tänker att männsikor som tänker på dessa saker har så fullt upp med att tänka på vad andra ska tänka om dem så att de ändå inte har tid att tänka på hur jag har det! Å tänker de på det så får de väl använda sin tid till det! Jag har fullt upp med att rodda ihop livet med skateparker, tvättberg och hunddregel! Å jag känner tacksamhet över det varje dag! Tack mamma, för att du lärt mig att JAG är den viktigaste personen i mitt liv! Vad jag vill, orkar och tycker om!