Farsdag...
Är en sådan dag som både är härlig och förfärlig! Den är härlig för att viktiga personer i människors liv blir extra ihågkomna. Den är härlig för att mina skatter har den bästa tänkbara pappan! Vi firar honom i smyg på morgonen så att de som inte kan fira sin egen pappa behöver känna sorg. Det är enkelt med tonåringar i huset...
Men i mitt hjärta gör det ont. Ont för att så många barn inte har en pappa de kan fira. Att han saknas i deras liv av många olika anledningar....kanske är det så att han inte har förstått vilken eller vilka skatter han har förunnats...kanske är han sjuk, i ett annat land...
Jag längtar jättemycket efter min pappa. Det är snart 19 år sedan han lämnade jordelivet. En enkel man som levde sin dröm. En som lärde mig värdet av att vara tillsammans och umgås med varandra, utan knussel! Tänkte på det i morse när jag och barnen gjorde tårta till deras pappa. Trött och sliten mådde jag lite illa när jag köpte tårtbotten istället för att baka den själv. I morse log jag när jag vispade marsankrämen och lade i den köpta tårtbotten. Det var precis som pappa gjorde, genade på sådant som inte hade någon som helst betydelse. Tårtan blev helt ok! Samvaron runt fikabordet underbart! Ibland behöver jag påminnas om att jag inte behöver göra allt. Jag duger! Fokus på det som är viktigt i mitt liv! Min spretiga och stora underbara familj! Varje dag! Hela tiden!
Tack pappa för att du gett mig livet!
Kommentarer
Trackback
