Mammakraft

..när jag var riktigt liten ville jag bli pensionär som farfar. Det verkade vara ett toppenjobb! Sen kom jag på att det nog var bonde jag skulle bli, innan jag var helt säker på att det var svenska språket, ordet och makten i journalistiken som var mitt kall. När jag gick gymnasiet var jag helt på det klara med att det var att skapa trygghet för de som ingen hade som var mitt kall. Sen tänkte jag att Ica är ett fantastiskt alternativ. Tills en vattenplaning kom emellan och det var dags att plugga för att bli hel. Så jag halkade med fingret i studieboken...hamnade på sociologiprogrammet vid LTU....

Sen har det blivit hedersuppdrag på universitetet, nattjobb i omsorgen...Chefsjobb på privat företag, handläggare på kommunen, konsultande med resor och alltid lite nu och då daglig verksamhet med autister. Det har blivit familjehem, mera studier, godmansuppdrag, röstmottagare, instruktörsutbildningar och byte av ställe att instruera på. Det har blivit mer studier och så arbete på företagshälsovård.

Nu vet jag inte vad jag ska göra när jag blir stor. Pensionär låter lockande fortfarande. Ännu mer lockande känns tanken att bli bonde! Det kanske är så att jag börjar om från början igen.

Jag har haft kul hela tiden! Lärt mig hur mycket som helst om livet och utmaningarna i det. Å hittat fler varför det och när och hur? Vad? Helgalet!

Har så många inspirerande människor och speciellt starka kloka kvinnor i min närhet! Vilken tur att jag får hänga med er när jag är som mest förvirrad! Då kanske jag vågar ge mig själv tillåtelse att aldrig bliva stur. För jag är nog trots allt som Pippi Långstrump. Egensinnig, stark och snäll. Å aldrig, aldrig bliva stur!

Kram alla fina och kloka!