Om rösten håller....
"Det gör för ont att säga hej då så jag vilar i vetskapen om att vi kommer ses igen en dag.
Du kommer alltid att vara en fantastisk unge i mitt liv. Det var ett blont 8-årigt yrväder som kom in i vårt liv! En underbart intensiv charmig kille. En sån som kunde prata i kull vem som helst och se till att vi fick skavsår i öronen. En som aldrig bangade för en utmaning, som utan att blinka brottades med J som är närmare 2 meter.
Det var du som tog oss på turer på kronan och visade oss konsten. Jag kommer aldrig glömma hur du med inlevelse berättade om installationen ”Jag vill vara ett träd”. Jag passerar aldrig korsningen vid din mormors hemort påväg hem från eller till tornedalen utan att tänka på dig.
Vi har gjort mycket kul tillsammans och varit trötta som få efter en hel helg med olika upptåg. Som när du och L vände skyltarna på springtävlingen kvällen innan och jag höll på att svimma. Tur att ni vågade berätta innan det var försent så vi hann ställa allt tillrätta! För sån är du! Du kan göra tok, men har hjärtat på rätta stället.
Tiden i ovisshet var en plåga. Jag skickade flera meddelanden till dig och ville så att du skulle svara. Jag önskar så att det hade varit annorlunda.
Nu står vi här idag…och jag hade så velat att du funnits kvar här med oss. Med glimten i ögat och omtänksamheten om andra. Jag saknar dina härliga meddelanden som jag brukade få på Facebook. De där små kommentarerna på mina foton, och när du skrev att du kommer förbi. Du skulle ju komma och tapetsera hos oss när du var färdig målare! Som vi laddat för din student! Jag kommer ännu vänta på dig när jag fyller år för att du borde sitta vid bordet med de andra bonusarna och fnissa och dra skämt på min bekostnad. Din omtänksamhet smittade av sig på våra andra bonusbarn och även om ni inte varit hos oss samtidigt så har ni knutit egna vänskapsband. Det är något som värmer mig. Att ni hittat varandra och genuint varit rädd om varandra. Som när du målade högst upp för att J var höjdrädd (Som att inte du var det va?)….eller alla meddelanden från oroliga bonusar som försökte lösa mysteriet när du försvann. Du fattas oss, du fattas oss alla…
Var du än är nu så hoppas jag att du är lika fri som du blev när vi åkte från stan till stugan. Där slappnade du av och vågade bara vara. Från att i stan smyga runt och vara livrädd att någon skulle se dig lite naken efter duschen kunde du dansa in nästan naken i köket och köra Ls dampshow. Underbart! Så när vi ses igen, för jag kommer leta tills jag hittar dig den dagen det är dags…då ser jag fram emot att köra en L och Ls dampshow...Jag säger inte hej då idag det gör för ont… jag säger vi ses igen…."
