Juni, Juli....Augusti
....allting blir som enklare då...eller hur det nu var han sjöng Per Gessle. Det känns så för mig som har förmånen att kunna ge mig själv ledigt under tre månader av året. Den första månaden går åt till att hitta mig själv...så jag sänder tankar till alla er som klarar er med mindre semester än mig. Hur bär ni er åt? Tanken på att "bara" vara ledig 4 veckor gör mig svimfärdig, jag skulle vara ett vrak när jag kom tillbaka till arbetet! Eller kanske inte, det kanske är för att jag kan ge mig tiden som jag tar den. Kanske skulle jag använda min tid på ett annat sätt om jag hade färre lediga dagar att hantera. Jag har verkligen försökt ta hand om mig själv och de mina i sommar, samtidigt som det är första sommaren då jag känt att jag testat alla mina knep för att ladda batteriet som varit nästan helt tomt och så har det bara inte gått att göra det. I början på Juli ville jag nästan ge upp. Jag letade efter mig själv och hittade ingenting. Bara trött och sliten. Å inget sätt att ladda batteriet. Sen fattade jag ett beslut som jag var grymt skeptisk till, men när jag gjort det mesta och inget funkade så kände jag lite "va fan, det kan ju inte bli sämre". Det var precis vad jag behövde och redan samma kväll så kände jag att jag nästan var mig själv. Andra dagen var jag laddad igen och nu känner jag mig redo för höstens utmaningar:).
Att vara på Western farm i grannkommunen gav massor av energi och glädje som jag fick av att vara tillsammans med mina fina barn. Vi lekte och pangade massor. Ungarna svingade lian ner i höet och jag fick dejavu upplevelser från min egen barndom och ett uns av sorg kom över mig att jag inte gett ungarna upplevelsen av att hoppa i höet hemma i stugan. Åtskilliga timmar har ägnats åt att trampa fast hö på pappas lilla släpvagn för att köra in det i ladan till renarna. Tur att det fanns risgrynsgröt med smöröga och att det är något som mina barn ändå får smaka på till brunch!
Jag fick till och med energi till att göra om mammas och pappas gamla IKEA-byrå i stugan. Nu är den grå och i "saker som ska till stugan väskan" ligger knoppar från indiska och väntar på att bli monterade!
Passade även på att använda färgen till ett gammalt element. Det stod att den skulle funka på metall så vi får väl se hur bra det håller. Det kan knappast bli värre :)
Under påsken i stugan kämpade jag på med vantarna till älskad unge. När jag bara hade en tumme kvar åkte jag till stan med förhoppningen om en filmkväll för att färdigställa. Då fick vi det hemskaste av besked och lusten att färdigställa försvann. Men när E sa att han ville ha storasysters vantar till vintern så tändes en önskan om att färdigställa och efter min laddning så fick jag energin som krävdes för att färdigställa dem. Nu ligger de i vantlådan och väntar på vintern.
Väntar på vintern gör även ett pussel med minioner som älskad unge köpt i tack för hundvaktningspresent. Jag ser fram emot att ta fram pusselmattan och leta bitar när regnet är kallt och när det är mörkt i oktober/november.
Fiska kan vi göra oavsett väder. Å älskade klunshunden är inte sen att hänga på om det är simning som bjuds.
Tonårskillar och tornedalsmyrar är ett kapitel för sig. Men när leendena är så breda att jag tänker en tacksam tanke till öronen som räddar huvudet från att gå av på mitten så känns det att det är med lätta steg jag fyller tvättmaskinen med stinkande jackor och sockor och lever med doften från skotorken som blåser torrt genomblöta crossdojor.
Eld...behöver jag säga något mer om den saken?
å tjärved i elden....
Å så min bästa vän...han som är som skalleper för ungarna. Jag känner en sorg över att vi vet att hans dagar är räknade. Älskade drygt 13 år gamla hund vad du är värdefull för oss...
Att får göra ved, såga, klyva trava..det är verkligen renande för själen. Åtminstone min. Jag älskar doften, ljudet när veden klyvs av eggen på vedklyven, känslan när traven är klar och jag ser mitt dagsverke...icket att förglömma träningsvärken i armarna dag 2 och 3 :)
Ängsblommor i en vas från forever....att plocka dem tillsammans med ett barn som har en miljon frågor och rufsigt hår. Det är underbart. Lika härligt som att få rensa ut saker som inte behöver vara kvar i stugan efter min skrotsamlare till älskad morsa...och att hitta ett helt underbart fat som jag inte kommer ihåg från min barndom, men som jag hoppas att mina barn ska minnas med glädje. Den fick mina föräldrar i bröllopsgåva för snart 40-år sedan :)
Rallarrosor eller mjölkört. Påminner mig om alla timmar jag varit med min farmor som hade ofantligt gröna fingrar. Jag tror att det var hennes superkraft och sätt att sprida kärlek till allt omkring henne bara genom att finnas till som gjorde det. Tänker ofta på hennes mat och hennes bröd. Kan blunda och se hur smöret flyter runt i den varma oboyen efter skolan hos fammo. Hon lärde mig massor om växter, om mat..om tålamod och livet. Å namnen på massor av växter som växer i vårt närområde :)
Tänker på hur många rödklöver som jag sugit i mig genom min barndom och känner den söta smaken i munnen när jag ser blommorna. Varför visade jag inte det för ungarna när jag hade chansen? Det får bli en annan gång!
Syrener påminner ofantligt om älskad unge. Kanske är det för att vi skulle få ha dem "länge" som vädret varit som det varit denna sommar. Doften..och färgen lila. Min favorit färg. Formen på blommorna och knopparna...
v o
Vi har också haft förmånen att vara gäster på fina vänners bröllop. Det är fantastiskt att få tanka kärlek av andra och påminnas om varför en själv lever i den relation som jag lever i och är tacksam för. Det är som att min egen kärlek växer när jag får se andra gifta sig. Tänk att det är smittsamt på ett bra sätt :)
En gigantisk abborre fick fina storebror J upp. Har nog aldrig sett en så stor abbis fångad i grannsjön tidigare, men det verkar finnas ett gäng abborremonster där. Stolt J som fick upp den. Det värmer mitt hjärta!
Vi har äve haft förmån att ha en student i huset. Tror att jag hade behövt en husmoders semester efter den firningen. Fy bubblan vad stolt och rörd jag är över att min syster är så himla duktig och klok. Å att jag får vara hennes vän även om jag är så mycket äldre. Jag älskar dig fina R i oändligheten och vidare.
Plättar är ett sätt att att fylla magar med kärlek. I fammo och P:s moffas gamla plättlaggar skapas dinkelplättar med generationers kärlek i. Det är magiskt...och mumsigt.
Ungarna tycker inte att mina matexperiment alltid är så mycket kärlek som jag tycker att de är. Som denna baconlindade lax som jag gjorde efter ett youtubeklipp. Det var smarrigt tyckte jag. Det tyckte inte kidsen. Inte först, innan de smakat. Men sen var det helt ok. Det är det där med att våga för att vinna.
Sticka har en helande kraft. Det där att få sticka, färdigställa och ge till någon jag tycker mycket om. Det har blivit många par ulltofflor sedan bästa sortens H inspirerade mig till att testa efter en helg i Norge. Ulltofflor är kärlek! Stickade med kärlek till någon som får tova dem så de passar perfekt och när de passar perfekt kan de värma upp en frusen själ på nolltid!
Ganska spännande att jag kan dra ett kort helt random från en kortlek och att det kortet sammanfattar något jag precis beskrivit för några andra personer. Jag vet inte hur andra reagerar på sådant, men jag får nästan gåshud och försöker ställa frågan om det är vetenskapligt bevisat. Jag vet att jag behöver släppa på den tanken ibland och bara lita på att livet ger oss det vi behöver, bara vi vågar känna efter och önska...
En IKEA-trip med en härlig vän som kommit in på ett bananskal var en bra "knyt ihop säcken"-aktivitet efter min laddning i dagarna två. Jag fick sortera mina intryck, låta energin fylla mig och så fick jag med mig finska kakor, öl och såklart fick en muminmugg också hänga med från Finland. Hur skulle det annars gå?
Kommentarer
Trackback
