Mammakraft

Den bonaden hade vi hemma hos mina föräldrar. När min hemlängtan kändes som störst var det någon som lämnade in just en sådan bonad på mitt arbete så nu pryder den broderade texten mitt kontor. Det kanske är karma :)

Mina föräldrar har alltid gett utan att vänta något åter. De har gett mig vingar och modet att flyga för att jag visste att de alltid skulle fånga mig om och när jag föll. Min mamma är en riktig badass. För det är det som krävs när man som 36 åring blir ensam med två tonåringar och du måste vara pappa också. Hon har gjort allt för att det ska vara rättvist, för att det ska bli bra för oss kids. Varje dag. Alltid och oavsett. Jag kommer alltid att vara stolt över min mamma för just det. Även om hon kan driva mig till vansinne ibland. 

Min pappa var det tryggaste jag visste. Den som hade alla svar, oavsett fråga. Jag vet att han inte alltid visste svaret, men han svarade så det kändes tryggt att inte alltid veta. 

Det var den tiden innan alla kanaler på tv och internet. Innan alla hade en smartphone. När man kunde vara tillsammans utan att göra något och tankar fick ta tid. Det var då han var sådär klurigt rolig min pappa. Det var då alla tokiga bus kom upp. Å mamma var inte sen hon heller på att haka på. 

Igår var det pappas födelsedag och även om han varit död i snart 22 år så gör det ont.Jag behövde nog pappa i mängder när jag var tonåring, men då var jag samtidigt på G att börja leva mitt eget liv och klara mig själv. Jag kan klara mig själv. Jag är bra på det som tusan. Men det finns så mycket jag hade velat prata med honom om. Jag hade så gärna velat höra hans tankar kring mina kids. Om där jag är och vad jag ska bli när jag blir stor. Kanske är det vetskapen om att jag alltid kan komma hem som gör att när jag får hemlängtan så längtar jag bort? En sån fråga. Den hade jag velat ställa till pappa. Längtade du nånsin bort? Jag tror att min pappa var rätt nöjd med sitt liv. Att han hade det han önskade sig. Tacksam. Det försöker jag också vara. Jag är en lyckligt lottad människa som fått många många gåvor i livet. På något sätt kändes pappa så självklar där han var i sitt liv. Undra om det var så? Å vad är min självklara plats i livet? Är jag där, eller påväg dit? Jag behöver åka dit där tankar får ta tid och ta reda på det.