Nyårsfrisyrer...
När man är korthårigt troll så behöver man inte bekymra sig så hårt för frisyren till nyår...kanske inte heller så himla stort och viktigt när man är 30 plus och ska fira hemma med goda vänner. Även om man vill vara fin så är det inte superviktigt. Men när man är 17 år är det viktigt...och då vill man gärna se lika fin ut som Jessica Alba....
HJÄLP! Hur ska jag lösa detta? För mamma ska ju veta allt juh!
Kram alla fina!
Nostalgitripp..
varför hamnar jag alltid på nostalgitrippar såhär kring jul? Är det för att ungarna är så uppe i sina nya saker, man är ledig och så är det hyfsat taskigt väder???? Ja, vad vet jag..Men när jag letade efter en dvd-film till småkrasslig mini så hittade jag två skivor som min fina vän M bränt till mig typ 2000 när jag var singel i stan.
...
Jag minns ännu hur jag satt där i min lilla köttbullebil och lyssnade på en massa låtar om olycklig kärlek....hur tårarna rann för att jag tyckte att jag klantat mig gång på gång och hur hopplös jag var och att jag aldrig någonsin skulle kunna bli lyckligt förälskad. Hur jag åkte till olika städer i vårt land och dejtade trevliga och snygga och kloka killar, men inget som kändes helt rätt....och sen, precis som i sällskapsresan filmen...så hittade jag min "Peppes bodega" precis bakom hotellet....
..
När jag och bonus var och promenerade med hundarna i halkan så pratade vi om att hitta "kickar" i livet. När jag var yngre var uteritter en sådan för mig. När man kommer stormandes i galopp på en halvgalen häst efter en skogsväg...om renar dyker upp var det en bonuskick! Så häftigt! Att springa fort och länge har också gett mig kickar, att bara orka lite till och lite till. Att besegra olika rädslor ger kickar, när det är över!
Men en kick som aldrig tycks ta slut ( Å gud ska veta att jag förstår varför föräldrar vill ha kvar sina barn hemma länge!) är att få vara med sina ungar i vardagen. Nu har jag hängt med mina fina skatter i flera dagar. Både de biologiska och bonusbarn. Det är den finaste kicken man kan få någonsin! Att se dem komma på lösningar på olika saker, att höra deras funderingar om stort och smått i världen. Som Maxi: Pappa, är jag skapt för att bygga lego?...Ja, det kan man undra. Han är ju grym på det. Men finaste Maxi, bara så du vet, du är skapt av en kärlek större än jag någonsin trodde att jag skulle förunnas. Du är ett vandrande bevis på att jag kan ha fel, och att det kan vara så värt att ha fel ibland. Att det kan löna sig. Att det kan vara fantastiskt att ha fel!
..
Samtidigt är jag så tacksam över att jag fick ha så där ont då. Där i min köttbullebil. Att jag fick snyta mig tusen gånger och förbanna min dumhet. För hur hade jag annars kunna omvärdera, göra om och göra rätt. Göra det jag ville, egentligen? Man har som sagt inte misslyckats förrän man slutar försöka! Där och då i den där köttbullebilen lyssnade jag på två låtar med Rod Stewart. Den första var: If only....den texten är som skriven för mig. Hur jag valde att göra förut och hur jag gjort när livet gav mig en ny chans i kärlek....Den andra: Have I told you lately.... Den brukar jag poppa på rejäl volym i vårt hus och bjuda upp kärleken i mitt liv till dans..och sjunga högt samtidigt. Bara så han inte glömmer bort, även om farten kan vara hög och man inte alltid hinner med det man borde...För det var det som hände då, innan den där tiden i köttbullebilen. Fast det är så...att ibland...oftast kan det till och med bli mycket bättre sen. Och vet ni, jag är helt på det klara med att det är precis så det blev. Även för mig. Även om det då och där på väg mot Luleå i en grå liten köttbullebil inte tycktes möjligt.
Jul, jul, strååålande jul...
Min jul so far har varit helt underbar! En uppesittarkväll med J & Bådert med julklappsspel med klassisk fight om några av paketen. Sen vänta att alla fina barn (Bio, bonus och fina stora lillasyster) krupit i sängarna och somnat så Nissarna och Nissorna kunde komma och fylla julstrumpor och bära in julklappssäcken till granen. Så mysigt! På julaftonsmorgon smög vi igång med klädning av granen, med promenad med hundarna och sedan starta upp koket av julegröten. Till lunchen fick vi sällskap av familjen från Bäst och kusin J med barnen. Å vad jag är tacksam över er! Och att ni ville komma och hänga med oss! Sen kom min mamma, andra lilla syrran och bonuspappa och strax efter det kom F och lilla sockerråttan Ch. Sen kom han....JULTOMTEN på besök! Det är något fantastiskt med han jultomten! Så härligt med all glädje och hysteri hos de fina barnen om presenterna. Våra fina skatter var supernöjda med sina paket i år!
...
Sen god julmat, killarna i sällskapet badade tunna och jag fixade maten. Middag för mamma med familj, oss och F och Ch. Mysigt. Sen fick jag ta det coolt och se mitt favoritprogram, Karl-Bertil Jonssons jul. När alla lagt sig eller begivit sig hemåt i julaftonskvällen så promenerade jag över till kusin J och kollade in barnens julklappar och surrade lite. Jag är så tacksam över att du flyttat så nära att jag kan träffa dig snabbisar när som helst!
...
Idag har vi tagit det lugnt. Byggt lite lego, sovit på soffan, hälsat på T & L och druckit lite kaffe och sen varit på bio med finaste maken. The girl with the dragon tattoo...Mycket bra film. Mycket trevligt sällskap!
Sen har jag bokat hotellet till min julklapp som jag fick av maken. Ska gå och se Galen i tornedalen den 7 januari på Kulturens hus. Innan det ska vi äta god middag och efter ska vi sova på Stadshotellet. Så mysigt och välbehövligt!
Ha det gott alla fina! Ta hand om varandra och njut av julen, det som är kvar!
Rikedom är att kunna ge....
..utan att vänta något åter.....
Det är ett mantra som jag vuxit upp med. Det hängde en bonad med den texten på vår toadörr hemma i byn. Jag blir glad av den texten..och tacksam över att det varit ord som fått prägla mitt liv!
...
Jag saknar bonaderna, med de hemtrevliga meddelandena. Viktiga positiva budskapsbärare som planterar frön av tankesätt i våra hjärnor omedvetet. Jag är glad över de nya väggorden och klokskaperna som återkommit. Hemma har vi några sådana klokskaper. Lite synd att flera är på engelska, men barn är kanske mer internationella i dag!
...
Alla behöver vi bekräftelse på att vi är bra. Att vi gör bra. Vi söker denna bekräftelse på olika sätt. Endel genom att bli duktiga på en idrott, endel genom att bli framgångsrika inom sitt yrke, andra genom att showa. Vi har alla vårt eget sätt att få bekräftelse. SE MIG! När man fått sin beskärda del av bekräftelse genom livet så lär man sig också vilken bekräftelse som är värd att få. Värd att kämpa för. När man inte fått bekräftelse för den man är, det man gör så återstår bekräftelsen för hur man ser ut. Det är ett enkelt sätt att få snabb feedback. Tänkte på det när jag var på krogen i lördags. Även om unga tjejer inte behöver skämmas för sina kroppar, så ser jag ingen anledning att söka bekräftelse genom att ha en kort kjol och en urringad tröja. Men det är snabb feedback. Att bli bjuden på öl i baren är snabb feedback. Och billig fest för en pank ung tjej. Sedan kan det bli dåligt samvete, eller en tanke på att man kan få mer bekräftelse.
....
Å vad jag vill ge dessa unga tjejer möjligheten att ta ett steg tillbaka och fundera på vad de vill bli ihopkopplade med? Vem de vill gå hem med, egentligen? Även om någon säger vaddå, det är en kul grej..så kommer det alltid ikapp en. Nån gång. Jag vill få dem att fundera på hur de vill att en kille ska se på en. Vilken känsla vill jag lämna hos personen jag möter?
...
Sen finns det snälla och goa personer som gjort felaktiga val i livet. Jag har ingenting emot att folk begår misstag. Och jag tror också att man kan välja om. Men beroende på ditt felaktiga val i livet är det olika svårt. Jag och bonus hade ett samtal om huruvida man ska dejta en kille som har använt/mest troligt använder droger. Där måste jag erkänna att jag tycker att det är urbota korkat! Jag tror absolut att denna unge man kan välja om, men det är en lång resa. Det är inte bara att lägga av i morgon om jag har lust. Även om det är lätt att tänka så. Jag tror inte att man blir så lycklig i en sådan relation....och framförallt så tror jag inte att den är bra för vare sig självförtroendet, tillitsbyggande eller för en 17-åring att bära ett sådant liv. Att vaggas in i "bara den här gången"...jag ska bara...jag kommer sen...klart att vi kan göra det..och sedan INTE. Jag tror absolut att killen är supersnäll, men han har en egen resa att göra innan jag kan se på honom som ett pojkvänsmaterial. Det handlar inte om vem han ÄR, utan vad han GÖR. Å jag behöver inte uppskatta den han gör. Två vitt skilda saker!
...
Nu ska jag sluta fundera, tömma diskmaskinen och ta en dusch. I morgon, alldeles för tidigt går mitt tåg till jobbet i Kiruna igen. Nu blir jag bara borta en natt! Halleluja! Kram alla fina o kloka!
Det är ett mantra som jag vuxit upp med. Det hängde en bonad med den texten på vår toadörr hemma i byn. Jag blir glad av den texten..och tacksam över att det varit ord som fått prägla mitt liv!
...
Jag saknar bonaderna, med de hemtrevliga meddelandena. Viktiga positiva budskapsbärare som planterar frön av tankesätt i våra hjärnor omedvetet. Jag är glad över de nya väggorden och klokskaperna som återkommit. Hemma har vi några sådana klokskaper. Lite synd att flera är på engelska, men barn är kanske mer internationella i dag!
...
Alla behöver vi bekräftelse på att vi är bra. Att vi gör bra. Vi söker denna bekräftelse på olika sätt. Endel genom att bli duktiga på en idrott, endel genom att bli framgångsrika inom sitt yrke, andra genom att showa. Vi har alla vårt eget sätt att få bekräftelse. SE MIG! När man fått sin beskärda del av bekräftelse genom livet så lär man sig också vilken bekräftelse som är värd att få. Värd att kämpa för. När man inte fått bekräftelse för den man är, det man gör så återstår bekräftelsen för hur man ser ut. Det är ett enkelt sätt att få snabb feedback. Tänkte på det när jag var på krogen i lördags. Även om unga tjejer inte behöver skämmas för sina kroppar, så ser jag ingen anledning att söka bekräftelse genom att ha en kort kjol och en urringad tröja. Men det är snabb feedback. Att bli bjuden på öl i baren är snabb feedback. Och billig fest för en pank ung tjej. Sedan kan det bli dåligt samvete, eller en tanke på att man kan få mer bekräftelse.
....
Å vad jag vill ge dessa unga tjejer möjligheten att ta ett steg tillbaka och fundera på vad de vill bli ihopkopplade med? Vem de vill gå hem med, egentligen? Även om någon säger vaddå, det är en kul grej..så kommer det alltid ikapp en. Nån gång. Jag vill få dem att fundera på hur de vill att en kille ska se på en. Vilken känsla vill jag lämna hos personen jag möter?
...
Sen finns det snälla och goa personer som gjort felaktiga val i livet. Jag har ingenting emot att folk begår misstag. Och jag tror också att man kan välja om. Men beroende på ditt felaktiga val i livet är det olika svårt. Jag och bonus hade ett samtal om huruvida man ska dejta en kille som har använt/mest troligt använder droger. Där måste jag erkänna att jag tycker att det är urbota korkat! Jag tror absolut att denna unge man kan välja om, men det är en lång resa. Det är inte bara att lägga av i morgon om jag har lust. Även om det är lätt att tänka så. Jag tror inte att man blir så lycklig i en sådan relation....och framförallt så tror jag inte att den är bra för vare sig självförtroendet, tillitsbyggande eller för en 17-åring att bära ett sådant liv. Att vaggas in i "bara den här gången"...jag ska bara...jag kommer sen...klart att vi kan göra det..och sedan INTE. Jag tror absolut att killen är supersnäll, men han har en egen resa att göra innan jag kan se på honom som ett pojkvänsmaterial. Det handlar inte om vem han ÄR, utan vad han GÖR. Å jag behöver inte uppskatta den han gör. Två vitt skilda saker!
...
Nu ska jag sluta fundera, tömma diskmaskinen och ta en dusch. I morgon, alldeles för tidigt går mitt tåg till jobbet i Kiruna igen. Nu blir jag bara borta en natt! Halleluja! Kram alla fina o kloka!
I takt med tiden.....
det är något som står lite här och var att läsa om man är inne i butiker som säljer lantlig charm-saker. Just nu känner jag mig rätt i otakt med tiden, eller att jag är på väg att gå i takt med tiden. Otålig och viljestark som jag är är det svårt att göra annat. För att välja att göra annat än det jag är van vid kräver ju en insats, ett beslut om förändring och en ny vana.
...
I takt med maken är jag inte heller. Det känns lite som den där sången "Jag är ute när gumman min är inne...osv". Att vi lever parallela liv med ungarna som den gemensamma punkten. En av oss är alltid där ungarna är, och den andra är på något helt annat ställe. Igår skulle vi två vara på samma ställe tillsammans, utan barn. Sådär wild and crazy som det var en gång för länge sedan. Med lite distans till det nu så blev det nog precis så bra som det kan bli efter en 50 timmars arbetsvecka på annan ort, med nya kontakter och många timmar i bil och på tåg. Så bra som det kan bli efter panikstress hemma med det ena och det andra för att man vill så mycket. Jag var totalt supertrött och efter en mycket trevlig julmiddag och några mingelvarv på krogen kände jag mig nöjd med min kväll när vi tassade till hotellet vid ett snåret. Jag hann inte mer än tvätta av mig sminket och borsta gaddarna så sov jag som en bebis! Har tydligast mumlat och snarkat. När väckarklockan ringde efter kl 9 för att vi skulle hinna äta frukost var jag lika trött som när jag gick och lade mig. Käkade frukost, mumsigt och alldeles för mycket..och sedan somnade jag om igen. Helt ovetandes om att någon make ens existerade i min närhet. Så trist. Så helt oromantiskt. Så helt som det ALDRIG är i de romantiska komedierna som jag fortfarande envisas med att se.
...
När vi sent om sider fraktat vår familj från den ena delen av länet till den som vi tydligast bor i så skulle maken på fest med mckompisarna. Hur roligt som helst för honom ju! Väl unt är det! Känns bara så bittert att man inte tar tillvara på tillfällena som ges till att vara tillsammans för att man är så himla trött. Synd att våra fester inte hade bytt ordningsföljd. För idag hade även jag orkat vara pigg! I veckan jobbar maken natt, och jag vet att han pratat om att åka upp till Kiruna nästa helg för att hänga med polare. Jag och barnen -maxi åker upp till Kiruna på söndag och kommer hem på tisdag eller onsdag.....Nåväl, sådant är livet ibland. Det är bara att välja glädje, det blir som enklare då!
...
Kram alla fina o kloka!
Att ta konsekvenserna för sitt handlande
Det är något som jag funderar på varje dag. Vilka konsekvenser får mitt agerande för mig och för min omvärld. Är det värt det? Hur kan det bli ännu bättre för andra osv. Ibland hinner man inte med att göra en konsekvensanalys eller så blir det fel och då kan det hända att man får göra en ”va fan hände egentligen analys”.
......................
Det är mänskligt att göra en va fan hände egentligen analys. Det ställs vi alla inför. När man försöker få saker och ting så bra som möjligt för så många som möjligt så kan det bli hiskeligt tokigt. Det lär jag mig ganska ofta. Å så försöker jag göra en analys i mitt huvud på det. Hur jag ska välja att agera nästa gång. Hur ska jag förhålla mig till detta fakta nästa gång? Jag tror att jag är en läraktig person, men ack och ve hur fel jag förstått att jag har!
…Som exempel på detta kan jag använda julen. Vi beslutade redan när vår Maxi var i magen att den dagen vi har barn ska vi inte åka iväg på jularna. Vi ska ha en egen tradition och alla som är välkomna får fira jul med oss. Konsekvensen av detta är att vi inte bidrar till att höja stämningen på julen hemma hos någon långväga som våra respektive familjer, men vi behöver heller inte hamna i en intressekonflikt, att vi har varit mer med någon annan. Vi behöver inte skapa några falska förhoppningar eller känsla av bortvaldhet. Vi väljer att vara hemma för att vi vill vara hemma. Inte för att vi inte vill vara med någon annan. För oss två vuxna med två hundar och 4 barn är det rätt skönt att vara hemma. Vi är som ett tivoli när vi kommer och fyller varenda ställe till bredden. Alla är välkomna hem till oss på julen om man själv vill och känner för att vara med oss. Det är bara roligt om någon härdar ut med oss i julekaoset!
Just det som jag ville komma ifrån, att någon skulle känna sig bortvald, är dock något som vi själva kan få uppleva. Vi har inget krav på att någon ska vilja fira jul med oss, men är glada om någon vill välja att göra det. I år fick vi det glädjande beskedet av nära att de gärna skulle fira jul med oss. Även om det var deras andrahandsval så blev vi jätteglada och såg fram emot en jul med nära och kära. Fika inplanerades och ungarna glada och nöjda. Tågbiljetter bokades och det kändes som att detta kommer bli en bra jul! Sedan hör förstahands valet av sällskap till julfirandet av sig och ämnar anlända. Då blir vi naturligtvis bortvalda, för nu kommer ju förstahandsvalet och vips var det inte längre aktuellt att följa den plan som upprättats. En ny plan skapas där vi inte är delaktiga. Jahapp. Vad säger man om det? Att man förstår barn som bara får vara med när den som man helst vill vara med inte finns tillgänglig? Att man borde efter 10 år i sällskapet ha lärt sig att second place is the first looser? … Nu står och faller inte vi med detta sällskap, det finns fler som vi pratat om att vara tillsammans med på julafton så det blir säkert helt underbart ändå! Men min naiva och godtrogna sida har fått sig en knuff. Jag tänker inte längre anpassa mig till max när det gäller, eftersom jag förstått att det inte är en rådande kultur i det sällskapet. Att jag bara ska ta konsekvenserna för mina handlingar när det gäller mig och inte tänka en tanke på vilka konsekvenser mitt handlande får för övriga som kan tänkas vara involverade. Det kommer att bli klurigt då jag försöker att låta bli att vara så. Men ibland blir man så ledsen och besviken så man inte kan låta bli att tänka elaka tankar en stund. Jag ser fram emot att fira jul med personer som vill välja att vara tillsammans med oss och där vi inte är ett reservalternativ. Jag är tacksam över att jag har sådana personer i min närhet! Kram alla fina och kloka!
