Mammakraft

Så jag har väntat på denna mobilapp för bloggen! Nu hoppas jag bara att jag använder den flitigt! Kram alla fina!

Idag är jag en tröttmössa. Som började dagen med att sova liiite längre än planerat vilket resulterade i ilfart till tåget för att hinna till jobbet. Jag hann. Inte mer än så! Kl 06.03 öppnade jag ögonen. 06.12 satt jag på tåget och 06.20 lämnade tåget perrongen. Det sura i kråksången var då att tåget var tvungen att invänta det försenade tåget från Stockholm. Så jag tillbringade en timme i Boden på tågstationen. Nu är jag van! Det är ingen idé att tänka att man ska vara i tid när man åker med tåget. Åtminstone inte när jag är med.

Skojade med en man som skulle med tåget hem från Kiruna idag att det är för att jag bokat tågbiljett så sent som tåget hem ”bara” var 10 minuter sent i Kiruna. Hade de vetat i morse att jag skulle med så skulle de ha segat riktigt ordentligt! Tåg, flyg….de är något med mig, tidtabeller och kollektivtrafik!

..

Har fortsatt med mitt projekt fånga det lilla vackra som gör den stora skillnaden på om vardagen är grå eller glad! Hoppas på ett fungerande internet hemma så jag kan ladda upp bilder som nu finns i min telefon och som fångats upp på mina strapatser de senaste dagarna. Små saker som ger mig härvaro. Här och nu! Att kunna bryta tillstånd. En annan grej som jag upptäckt är effektivt för det är Wordfeud. Galet vad man kan sluta tänka på både det ena och det tredje när man frenetiskt försöker komma på ett ord att lägga med de mest obrukbara bokstäverna. Så skönt att kunna koppla bort allt annat. Å så himla beroendeframkallande!

…

I Kiruna har jag flera kusiner. Å jag är superstolt över dem alla! Som fina kusin M som vågat..som fångat modet att förverkliga sin dröm om en egen godisbutik! Jag minns ännu hur jag träffade henne på en mässa där hon berättade att hon funderar. Å hon har gått från tanke till handling! Så stolt över henne är jag! Mod och kraft att göra det man drömmer om! I min väska har jag givetvis med mig en påse plockgodis från hennes butik..och lite roliga klubbor som mina skatter ska få för att jag varit borta så länge ifrån dem…

..

När jag var en rabiat tonåring skrev min mamma en dikt till mig…..Jag minns inte hela dikten, men några rader sitter som berget; ”Du vill så mycket, du har så många trömmar, men du är den enda tröm jag har.”

Mina barn är svar på en av mina drömmar. Drömmen om en familj. Men jag vill väl ännu så mycket..och har så många drömmar. Mitt jobb just nu är jobbigt som f-n, men absolut har jag ett drömjobb för mig. Träffar massor med fantastiska människor varje dag. Det är inte enkelt. Det är inte alltid kul. Men det är utvecklande och roligt-nästan jämt!

…

Jag har en dröm som jag haft så länge jag kan minnas. Jag vet att allt jag hittills har gjort i mitt liv är små små steg närmare visionen, drömmen. Jag är inte ännu redo att leva i min dröm. Jag kan bara blunda och se exakt hur det ser ut där, hur det känns att vara där, hur det doftar och smakar där! Helt otroligt! Det är en ynnest att ha en sådan dröm. Som finns nära men ändå långt borta, och som hjälper mig att orka vidare framåt fast det ibland är motigt! Å en dag, om inte så länge så ska jag finnas där!

..

Att få ha en dröm är en skatt..och att se människor förverkliga sina drömmar är en ynnest. En ynnest som man som coach får vara med om rätt så ofta! Drömjobbet både bokstavligt och bildligt! Men nu är jag en sliten drömarbetare som längtar efter att slappa och vila. Att fånga stunden utan att vara påväg någonstans. Att vara. Hur ofta ger vi oss själva tillåtelsen att bara vara.?Att inte vara påväg. Att vara nöjd där jag är just nu. Jag håller på att träna på det. Att utvecklas lagom. Att ibland stanna upp, fira och njuta av utsikten. Nyfiken som man är vill man alltid vidare, kunna mer, veta mer, se mer…..men nöjd över nuläget är något som jag just nu övar på. Att hitta små små saker som gör mig nöjd varje dag av att vara just där jag är just då, just nu. Det är ett tålamodskrävande uppdrag för en virrpanna och livsnyfiken person som jag!

…norrut igen. Idag är slutdestinationen Kiruna där jag ska vara med ett fantastiskt gruvgäng igen! Denna vecka är en riktig ”jojjovecka” där det blivit färder norr och söder om vartannat  i ett helt ologiskt mönster. Så idag norrut, i morgon hem till Luleå, på torsdag till Umeå och på fredag till Kiruna t o r….sen hemma över helgen.

…

Igår skulle min älskade faffa ha fyllt 86 år. Tänk vad fort tiden gått..det är redan 7 år sedan han lämnade oss. I år kunde han ha fått den bästa födelsedagspresenten ever då kusin J:s bebis var beräknad till just faffas födelsedag. Nu valde den lilla fantastiska skatten att komma ut dagen innan. Jag tycker att det är en klok liten tjej som kommit och gjort familjen större. Klart man ska ha en egen födelsedag!

…

I helgen var det tjejmil i Stockholm. Så roligt vi haft! Å så tacksam man kan vara över att änglar finns och att hon jobbade på SAS den dagen då flyget hem var försenat med en dryg timme! Hennes kollega skulle ha 1300 per person för att låta oss åka med ett tidigare plan som också det var försenat. När han gick på fika gick vi och dubbelkollade om det skulle eventuellt finnas en tillstymmelse till möjlighet. Å så var det ängeln som var där. Som nog såg paniken i blicken på två småbarnsmorsor med hemlängtan och panik över att komma hem mitt i natten när arbetsdagen börjar ovanligt tidigt dagen efter. –Givetvis ska vi fixa det här, klart att ni ska med planet! Åhopp….så fick vi nya boardingpass och kunde gå genom säkerhetskontrollen och raka spåret ombord på planet som tog oss hem! Halleluja! Mannen som satt brevid oss på planet upp måste ha tänkt att vi var galna! Vi var så speedade och euforiska över vår tidsvinst!