Att få vara en viktig vuxen i en fantastisk ungdoms liv. Att veta att vi är viktiga och värdefulla och behövda om än vi är helt dumma i huvudet och inte fattar ett smack om hur ungdomar funkar!
Att gå kurs för mig är som att sätta fem spänn i en mackapär och sedan låta den gå bananas. Det bubblar och snurrar och kittlar och skrämmer och lockar!
En härlig kurskompis sa till mig att du verkar så himla nöjd. Ja, jag är ok! Hur skulle det vara att vara mig om jag inte accepterade mig med de resurser och hinder som gör mig till mig? Finns ingen på hela jorden som är bättre än mig på att vara jag!
Jag gör fel, jag säger fel, jag skrattar högt och kraschar tallrikar när jag är arg, kör över rävar när jag åker till mamma (för att inte tala om kylskåp!!) och har ihjäl råttor med tegelstenar....jag är intensiv och förvirrad och djup och snabb och egoistisk och omtänksam och dominant! Allt i ett liksom! I en mix som får nya repor och ärr på resan, men resan är min, inte perfekt, men det är min resa, den enda resan jag gör på jorden så det är bara att gilla läget och fixa seglen!
Tacksam!
Kram alla fina!
Den frågan ställde en av utbildarna idag. Jag blev genast lycklig innifrån och ut, och flera bilder ploppade upp i mitt huvud!
Jag är lyckligast när jag och Mini går hem från förskolan och han berättar om hans dag. Vi har all tid i världen! Jag är lyckligast när jag och Midi ligger i hans säng och läser Bamse och pratar om vad som händer i serien och om värderingar. Jag är lyckligast när jag och Maxi nattfiskar i sjön bredvid stugan och pratar om livet och naturen. Jag är lyckligast när jag och bonus sitter vid köksbordet och pratar om livet och fikar!
Igår satt jag och lyssnade på musik och idag så körde jag mitt första vattengympa pass på "fast hur länge" som vi säger i tornedalen. Det var otroligt roligt! Nästan så jag hunnit glömma hur kul det är att instruera! Lite socker på moset var förstås att två killkompisar vågade vara med. Fick feedback av en att han fått respekt för vattengympa...undra om de vågar komma fler gånger!?
Annars är det en lördag i lathetens tecken. Tänker skicka pojkarna med bonus och pojkvän på bio och sedan ta middag på Max! I kväll tror jag det blir soffhäng med någon film. Tips mottages tacksamt! I morgon sätter jag mig på tåget mot Gällivare för att jobba där på måndag. Sedan har jag två resdagar kvar mot malmfälten innan det nya jobbet är ett faktum. Både kul och läskigt! Jag kommer sakna mina kollegor på Y. Men det verkar som att jag inte byter ner mig heller för de som jobbar på nya jobbet verkar vara fantastiska!
.....eller som maken brukar säga: Stackars den som skulle vara en timme i din skalle L! Det kan vara sant så. Att det är som en torktumlare och centrifug och berg och dalbana, allt i ett hela tiden. Ibland tänker jag att jag ska stänga av lite. Å så ser jag något som startar igång hela processen igen och då är det kört! Jag är tacksam för min snabba hjärna. Den har räddat mig många gånger! Fast ibland känner jag att jag önskar att den skulle stanna bara för en liten liten stund. Lite ro.
Idag har jag varit på mitt nya jobb för första gången. Det var spännande och en egoboost. Jag är efterlängtad och behövd, och lite rädd för att inte kunna fylla kostymen. Klart jag kan! Fast tänk om vi tänker olika! Om vi har en annan definition av ett ord som gör att vi går om varandra....hemska tanke. Jag vet att det kommer bli bra! Fast jag känner verkligen adrenalinet...det kommer bli så roligt och läskigt och alldeles underbart att slippa resa!
När jag varit på resande fot känns det ljuvigt att komma hem. Att packa upp alla smutsiga kläder och ha en tvättmaskin som gör dem rena och en bastu som förvandlar en restrött kropp till en nästan ny människa!
Min farmor och farfar hade en broderad bonad med texten ”Ett hem om det är gott är livets bästa lott”. Jag tänkte inte så mycket på innebörden när jag växte upp. Det var så självklart för mig att ett hem är ett ställe där det är gott att vara. Så var det för mig och de som fanns mig närmast och min värld var inte så mycket större just då. Ju äldre jag har blivit desto mer värda har orden på den broderade bonaden blivit för mig. Tacksamheten över förmånen att ha ett hem har vuxit. Att ha ett hem värt namnet.
I wikipedia står att läsa:
Hem. i bestämd form hemmet, syftar i första hand på den plats som en person anser vara sin huvudsakliga boplats, dvs primärt bostaden och sekundärt stadsdelen eller byn. Bland studenter används ofta även uttrycket "hemhemma". Till skillnad från hemma (dvs deras studentlägenhet), avses med hemhemma den plats där man är uppvuxen, föräldrarna bor, eller liknande.
Mina föräldrar har planterat mina rötter djupt i den tornedalska myllan. De har ankrat dem ordentligt och tryggt. De har laddat min ryggsäck med karta och kompass och ett alltid fyllt hemresekonto, oavsett destination i världen. Uppmaningen pröva dina vingar, du är alltid välkommen hem, har gett mig tillåtelsen att prova olika bra och mindre lyckade saker med vissheten om att jag alltid kan åka hem. Som tonåring så kunde det kännas lite fjuttigt. Jag kan alltid åka hem. Idag är jag tacksam. Oerhört tacksam för att jag fortfarande har ett hem som är mitt. Som alltid finns där vad jag än gör! Ett andrum för att hämta kraft och kunna komma igen.
Jag hoppas att jag och P får våra barn och de bonusbarn som passerar här att känna detsamma. Att de alltid är välkomna hem, även om ett val blivit tokigt och man behöver tid att välja om, att landa....så hoppas jag att vi får vara den landningsbanan. Den platsen där de tar djupa andetag, fyller energi och sedan beger sig ut i världen för att göra om och förhoppningsvis göra rätt!
...det är vad mitt huvud försöker ställa in sig på nu. Att åka hem och fylla hela mig med familjen så jag klarar en vecka ifrån dem efter dessa 4 dagar som redan passerat. Att lämna min familj för jobb eller annat är en skräckblandad förtjusning. Jag vet att jag behöver jobba och att jag ibland behöver få vara ifrån min familj. Å lika härligt det är med ny input, med samtal med fantastiska människor i mitt liv som exempelvis kusin U så är det lika hemskt att inte kunna sova för att jag inte sover med min familj. Jag är en trött trasa av lite sömn och mycket input. Vilken tur att min familj laddar upp mig igen! Att det räcker att någon av dem är med mig för att jag ska känna mig trygg nog att sova!
Jag tror att det kommer att ta några dagar att smälta denna utbildningsstart. Sen behöver jag någ ett tag för att veta vad jag ska göra med all klokskap! Nu ska jag snart gå på planet, landa och SOVA....sen ska jag ge mig själv tillåtelse att lita på processen!
Kram alla fina och kloka!
.....
med utbildning i familjeterapeuten Jesper Juuls tankar om barn och familjer. Vad glad jag är att jag gett mig själv möjligheten att gå denna utbildning i dagarna 8:a!
Jag har under mina år som beteendevetare läst mängder med definition av självkänsla och tycker att den som family-lab använder sig av är en av de som landar bra i mig:
Självkänsla; en slags inre pelare, centrum eller kärna, vem jag är, mitt värde & vad jag tycker om att vara just en sådan som jag är.
Att vara borta från min familj och från de relationer som gör mig till förälder när många intressanta diskussioner fyller mina dagar är tufft men säkerligen nödvändigt för min mentala tuffhetsträning. En av uppgifterna idag var att skriva talet till ett barn med stöd av fyra uppstartade meningar:
Du har berikat mitt liv.....(Maxi) genom ditt rättspatos och din sensibilitet. (Midi) genom din humor och din genuina förmåga att glädjas med och för andra. (Mini) med din självklarhet som en värdefull och viktig världsmedborgare. (Bonus M) med din styrka och ditt mod, din lyhördhet och din otroliga förmåga till samarbete.
Det är en sann glädje att få vara din förälder...... (Maxi, Midi, Mini & bonus) för ni är glädjekällor på så många olika sätt! Att få förmånen att följa dig och er och vara nära är en ynnest och jag njuter idag och ser med glädje på framtiden!
Jag har blivit så vansinnig, utmanad galen.... (Maxi) när en sak som för mig är ett självklart val när det gäller just dig och du av osäkerhet för din prestation inte vågar och vill! När du ställer så höga krav på dig själv at kunna och lyckas när jag och din pappa är stolta över dig för att du finns till! (Midi) När du ger upp och inte kämpar, eller bestämmer dig för att det är omöjligt innan du gett det en chans. (Mini) Det är nästan omöjligt att bli galen på dig, men det blir jag...och så klarar jag inte av att vara galen på dig för att du har en genuin glädje i dig som strålar ut ut dina ögon och då kan jag inte ens vara arg fast jag skulle vilja! (Bonus) Jag blir vansinnig över att jag vet att jag behöver lita på processen! Jag vill ju att du ska se dig som vi andra ser dig så du förstår hur fantastisk du är! Å jag blir vansinnig av att du ber om ursäkt för att du finns till, gör och känner, när det är viktigt och självklart att du gör det! Be inte om ursäkt för din existens, du är en förmån!
Jag har lärt mig.... (Maxi) att våga utmana trygghetszoner hos mig själv för att kunna visa dig att det är OK! (Midi) jag är imponerad och inspirerad av din naturliga glädje för andras framgångar och påminns av vikten av och möjligheten från att delad glädje! (Mini) Var sann i dina känslor och var tydlig i din kommunikation! (Bonus M) att vänta, lita på processen, vikten av tillit och tid!
Jag är en person till bredden fylld av kärlek och tacksamhet för att få vara en person i era liv! Att ni, trots att jag gör galet, säger galet och tänker galet, ändå ger mig en chans att utvecklas och bli bättre! Ni är mina största kritiker, samtidigt som ni betalar mig varje dag med något som är mer värt än alla pengar och ädelstenar i hela universum!