Efter en helg då bästa sortens bonus haft stora delar av sin biofamilj i staden sitter jag och känner tacksamhet! Tacksamhet över att familjer med stora utmaningar kan rymma så mycket kärlek till varandra som bonus stjärnfamilj gör. Genuint rädda om varandra och med en vilja av att hålla ihop trots mängder med utmaningar som försvårar det.
Jag är glad över att mina föräldrar lärt mig att det är känslan i hjärtat som räknas. Att det inte behöver vara blodsband. Det känns ärligt att säga det till mina barn, att de är de människorna som har plats i ditt hjärta som är de viktigaste. De som du kan lita på, som kommer finnas där för dig. Oavsett. Att de har syskon som har samma mamma och pappa som de själva, men flera syskon som vi fått förmånen att vara en del av deras familjer. Jag är tacksam över bonusbrorsan D, en självklar unge i vår familj. Som när han dyker upp alltid känns som att ingen tid har förflutit. Jag är tacksam över storasyster M, som kämpar och växer och gör oss stolta! Jag är tacksam över storasyster J som hjälper till att lösa alla möjliga bekymmer. Familjen R, har blivit som en del av oss. Det är en ynnest att få en familj i present. Jag är glad över att vi fått vara en del av A:s integration och första möte med Sverige. Jag är tacksam över de föräldrar som låter oss vara viktiga vuxna i deras barns liv. Jag är tacksam över att de gett barnen livet!
Fina S, tänk att det är du som väckte tanken i mig när du var liten. En tanke som jag och bästa maken gjort verklighet av. Att ha ett hem, där barn som inte kan bo med sina föräldrar får bo. Jag trodde i min naiva ungdom att det var barnen som skulle få det bättre. Jag kunde inte förstå då hur häftiga resor det livet skulle ta med oss på! Jag har aldrig kunnat drömma om allt det fina jag skulle få bli en del av. Alla mammor och pappor som jag skulle få lära mig mängder av. Alla maskrosungar....Även om jag ibland (läs ofta) sliter mitt hår. Oroar mig så jag knappt kan sova, svävar mellan hopp och förtvivlan...Så är det helt underbart! Jag skulle inte vilja byta min stora familj där tomten är far ( och mor )till de flesta barnen! Jag vet att det är jag som får ett bättre liv. Varje dag. Året om. Tack mina fina barn, både bio och bonus, för att ni gett mig livet!
Hade ett samtal med en vän för ett tag sedan då frågan kom upp om vi lever i relation med någon för att det är kärlek eller om det är enkelhet. Jag brukar göra några checkpoints om året. Det är viktigt för mig att vara autentisk i mitt liv och att använda min tid på jorden till sådant som är meningsfullt. Handen på hjärtat. Det finns stunder då jag funderat på om jag ska vara i en relation eller inte. Tack och lov har jag tagit mitt förnuft till fånga, eftersom jag jag har förmånen att leva i en relation med en person som får mig att känna mig hel. En människa som jag fortfarande efter 14 år tillsammans med kan känna en värme och glädje över att vakna brevid på morgonen. Jag vet ju bara hur jag gör mina vanecheckar så jag tänkte att det är hög tid att fråga maken om han är gift med mig för att det är enkelt, eller om det är så att jag faktiskt fortfarande är hans stora kärlek i livet. Hans min var obetalbar. E N K E L T....L, lite självinsikt behöver du nog. Det finns inte en människa som kan vara i en relation med dig för att det är enkelt! Sen skrattade han åt min fråga. Tänk att jag kunde tro att det kunde vara bekvämt och ENKELT att vara i en relation med mig. Galet. Nä, för att vara i en relation med en halvgalen autentisk människa med hög personlig integritet (Vilja av stål kallas det tydligen i dagligt tal) så krävs kärlek av ofantliga mått! Jag tänker tacksamma tankar till min förmåga att i min galenhet få en fantastisk man att älska mig som som min bästa vän i livet gör! Tack för att du är modig och härdar ut med mig...och för att du trots mig, vill leva ditt liv brevid mitt. Tack för att du ser mig och älskar mig. Varje dag. ALLTID.OAVSETT!
Mörkertrött är bara förnamnet. Ni vet när väckarklockan ringer och det enda jag kan tänka på är att den ska vara tyst, att jag ska gå och lägga mig igen när barnen är på skolan, att jag ska vila direkt efter jobbet....Ni vet känslan. Å sen så kör jag på ändå...och inser att klockan är 01:30 när jag går och lägger mig. Det är då det värmer i hjärtat att ha en son som vet vad en sann kärlekshandling är....
Har laddat ner en ny app i telefonen. "Gör din grej" heter den och kommer från Kreativ insikt. En dag i veckan fick jag detta kort: "Gör tid för det du älskar". Jag älskar att vara ute med mina hundar...jag älskar att mysa med mina ungar..jag älskar att baka och laga mat..jag älskar när köket är fullt av människor som äter och umgås...Jag älskar att träna...jag älskar att ge presenter..jag älskar att hjälpa andra...Jag känner att jag gör sådant jag älskar varje dag! Jag är tacksam för det!
Jag har haft förmånen att rensa i mitt förråd för att hitta saker till personer som inget eller lite har. Fatta hur mycket saker vi har i förrådet! Då vill jag ändå till mitt försvar säga att jag rensar någon gång om året..och verkligen försöker att bara ha det jag behöver för att inte behöva städa och rensa i så mycket. Jag är en lat människa som avskyr att städa. Men jag avskyr att vara i kaos ännu mer så...När jag plockade ihop filtar och påslakan med Byggare Bob så hittade jag en fin tavla som min fina vän A broderat till mig för mängder med år sedan. Den har hängt i min hall i mitt gamla hem och plockades ner i en låda när vi skulle renovera i huset...Den hör hemma i hallen hos oss. Så en ny ram, som också fyndades i förådet vid genomgången av kartonger fick byta ut den gamla.....Nu känns det som att hallen är komplett!
När jag ändå är inne på fina vänner....jag nominerade mamman från Bäst till en tävling hos House of Lola. Min motivering gjorde att hon fick ett paket med finfina kläder att lägga under granen! Det värmde mitt hjärta! Å det var nog Karma i det för jag fick också ett paket från H&L hemskickat! Ser fram emot att få öppna det på julafton! Nått paket måste även mammor som gjort sitt bästa få på julafton! Är nog mitt vackraste paket!
Min vecka har haft många höjdpunkter. En av de absolut bästa var när en fantastisk kvinna jag hjälper ringde mig och skrek i luren......av glädje! Jag nominerade henne till RixFMs riv en räkning och de gillade motiveringen så hon fick en räkning betald av dem! Helt underbart! Vilken julklapp!
...så tänkte jag försöka hålla ett tal på en älskad unges begravning... Om rösten inte bär....så vill jag ändå få det sagt så här kommer mitt tilltänkta tal....
"Det gör för ont att säga hej då så jag vilar i vetskapen om att vi kommer ses igen en dag.
Du kommer alltid att vara en fantastisk unge i mitt liv. Det var ett blont 8-årigt yrväder som kom in i vårt liv! En underbart intensiv charmig kille. En sån som kunde prata i kull vem som helst och se till att vi fick skavsår i öronen. En som aldrig bangade för en utmaning, som utan att blinka brottades med J som är närmare 2 meter.
Det var du som tog oss på turer på kronan och visade oss konsten. Jag kommer aldrig glömma hur du med inlevelse berättade om installationen ”Jag vill vara ett träd”. Jag passerar aldrig korsningen vid din mormors hemort påväg hem från eller till tornedalen utan att tänka på dig.
Vi har gjort mycket kul tillsammans och varit trötta som få efter en hel helg med olika upptåg. Som när du och L vände skyltarna på springtävlingen kvällen innan och jag höll på att svimma. Tur att ni vågade berätta innan det var försent så vi hann ställa allt tillrätta! För sån är du! Du kan göra tok, men har hjärtat på rätta stället.
Tiden i ovisshet var en plåga. Jag skickade flera meddelanden till dig och ville så att du skulle svara. Jag önskar så att det hade varit annorlunda.
Nu står vi här idag…och jag hade så velat att du funnits kvar här med oss. Med glimten i ögat och omtänksamheten om andra. Jag saknar dina härliga meddelanden som jag brukade få på Facebook. De där små kommentarerna på mina foton, och när du skrev att du kommer förbi. Du skulle ju komma och tapetsera hos oss när du var färdig målare! Som vi laddat för din student! Jag kommer ännu vänta på dig när jag fyller år för att du borde sitta vid bordet med de andra bonusarna och fnissa och dra skämt på min bekostnad. Din omtänksamhet smittade av sig på våra andra bonusbarn och även om ni inte varit hos oss samtidigt så har ni knutit egna vänskapsband. Det är något som värmer mig. Att ni hittat varandra och genuint varit rädd om varandra. Som när du målade högst upp för att J var höjdrädd (Som att inte du var det va?)….eller alla meddelanden från oroliga bonusar som försökte lösa mysteriet när du försvann. Du fattas oss, du fattas oss alla…
Var du än är nu så hoppas jag att du är lika fri som du blev när vi åkte från stan till stugan. Där slappnade du av och vågade bara vara. Från att i stan smyga runt och vara livrädd att någon skulle se dig lite naken efter duschen kunde du dansa in nästan naken i köket och köra Ls dampshow. Underbart! Så när vi ses igen, för jag kommer leta tills jag hittar dig den dagen det är dags…då ser jag fram emot att köra en L och Ls dampshow...Jag säger inte hej då idag det gör för ont… jag säger vi ses igen…."
....det finns inga ord....så stod det att läsa på kortet i blommorna som skickades till vår första bonus mamma. Det finns inga ord att använda när det värsta som kan hända en förälder händer. När ditt barn inte längre andas på den här jorden. När ingenting kan ändra på det.
.....det finns inga ord.....för hur ont det gör i mig...Älskade älskade intensiva unge! Vi skulle ju gå på din student i juni! Du skulle ju skicka såna kluriga små mess till mig facebook. Kommentera mina bilder....lajka...Du skulle ju tapetsera och måla hos oss när du var färdigutbildad!!
...Du hade många ord...som flödade och ibland var det omöjligt att få tyst på dig...Du var omtänksam och envis....supersnäll och intensiv. Så intensiv när du var liten att vår intensiva hund sov i två dagar efter att du varit hos oss. När vi åkte till stugan blommade du ut. Då kunde du släppa kontrollen och bara vara. Jag kommer minnas dig så. Klok, varm och intensiv.
Du fattas mig.....du fattas mig....Varför?
