Veckans mat!
Fredag: Dinkel Pizza
Lördag: Kycklingbiffar och rotsaker
Söndag: Köttfärssås och spaghetti
Måndag: Korvsoppa
Tisdag: Fisk & potatis
Onsdag: Kyckling wok
Torsdag: Ärtsoppa & plättar
Ett år går så fort...
Nu är han 1 år min lilla fina perfekta gosse! Idag för ett år sedan så var han liten och röd och ny och doftade nytt! TIden bara springer iväg och vi kan bara följa och hoppas att vi hinner ta tillvara på en del av den. Det har hänt mycket under detta år. Han har lärt sig massor av saker, men även lärt mig som mamma och person massor av saker. Jag tittar på mina barn och ser så himla mycket fint. De är verkligen det bästa som hänt mig alla kategorier. De är nyfikna och glada, de vågar och vill och kan! Jag önskar att jag hade förmågan att ta emot livet som ett barn, att kunna känna att "non-stop är bättre än pengar för man kan äta dem!" Att kunna känna en lycka över små ting....sann lycka! Jag försöker att varje dag tänka vad som varit get bästa med varje dag för att alltid kunna somna med tanken på att det varit en bra dag!
...att förstå att man inte förstått....
jag är en nyfiken person, villig att lära mig nya saker varenda dag! Jag vill förstå och kunna se, lära mig att tänka i nya banor och ta mig framåt! Det är inte enkelt alla gånger. Man måste våga titta sig själv i spegeln och våga se att man gör fel för att kunna förändras. Det är inte så roligt att se sig själv i spegeln. Men nyttigt. Och det tar någon dag, i allafall för mig, att acceptera det jag ser och jobba på förändring. Man vill ju vara fulländad och klok och vacker! Men mest av allt vill jag kunna förstå andra...och det är jobbigt när jag förstår att jag inte förstått. Det är en ständig kamp och dans i virvlar för att lära känna sig själv och förstå varför man reagerar och agerar på olika sätt. Att våga fundera på vad i mig som gör att jag blir glad, arg och triggad av. Vilka minnen har jag i min svarta låda, vilka erfarenheter har jag och i vilka situationer måste jag tänka några varv innan jag öppnar min mun. Man kan ju även le åt sig själv ibland. Som idag när min kompis sa att om jag mot förmodan skulle skilja mig så skulle hon kunna lägga ut en kontaktannons och jag skulle genast nappa på daten som uppfyllde kriterierna:
- Blond,
- Blåögd,
- vänsterhänt,
- från en stad i norr,
- rötter i tornedalen,
- rastlös,
- barnkär
- allergisk
Jag gjorde ett personlighets test i samband med den intervju som jag ska på i nästa vecka. Det var roligt att göra ett test och ännu roligare att läsa resultatet:
Beskrivande ord:
- Inflytelserik, övertygande, vänskaplig, verbal, kommunikativ, positiv, optimistisk, självframhävande, generös, frågvis, tävlingsinriktad, självgående, aktiv, rörlig, rastlös, alert, öppenhjärtlig, viljestark, bestämd och självständig.
Allmänna kännetecken
- Influerar och övertalar andra att se saker på sitt sätt.
- Konkurrerar för att vinna
- Bra på att ta folk; karismatisk
- Kan vara självhävdande vid behov, men föredrar arr göra affärer på ett vänskapligt sätt.
- Mottaglig för förändringar, ifrågasätter status quo.
- Viljestark och självständig men arbetar inom organisationens vidare ramar.
- Vill ha utmanande uppgifter
Det är rätt kul att göra ett test och sedan få se resultatet. Det är med skräckblandad förtjusning som man öppnar testresultatet och jag måste säga att det säger mycket om vem jag är som person! Det stod mer än det jag ovan citerat men det var egenskaperna satta i olika perspektiv.
Det är en resa att lära känna sig själv, en resa med många aha-upplevelser och upptäckter då man förstår att man inte förstått. Jag ser fram emot fler sådana upptäckter på min resa!
Helgen är snart till ända...
...det har varit fullt ös med huset fullt med barn. Nu är här rätt tyst och stillsamt med bara de egna och bonus 12åringen. Efter att ha varit ute nästan hela dagen igår så somnade alla barn ovaggade. Det var verkligen, nä, jag orkar inte mer nu går jag och lägger mig! Storkillen var på crossbanan hela dagen med N och var nöjd när han kom hem vid halv fyra på em. Vi övriga var ute på förmiddagen, kom in käkade lunch och lite lördagsgodis och sedan promenerade vi in till stan och åkte i uttern i stadsparken. Det gick undan. Sedan promenerade vi hem igen..trötta, hungriga och kalla så det var ingen angenäm promenad för ömma öron!
På hemvägen lyckades bonustjejen tappa en av sina vantar som vi fått gå på jakt efter idag, med lyckat resultat. I en snödriva hittade vi vanten! Barnen var inte så sugna på att gå och leta. Jag försökte förklara att det var värsta vinstpromenaden...för hittar vi inte vanten så måste vi köpa nya och vantar går på några hundralappar. Jag vet inte om de förstod värdet av att hitta det man av olyckshändelse slarvat bort.
Vi har ätit lite lunch, skjutsat syrror till tornedalssbussen och varit på badhuset. Där har skor förväxlats så nu är det en jag lämnar till dig så lämnar du till dagis....Därefter vinkat adjö till helgbonusarna och brassat hem och lagat mat. Nu är vi alla mätta och belåtna, trötta efter utevistelse och bad!
Hade tänkt träna idag men insåg att jag behöver barnvakt till andra saker så jag orkade inte lösa problemet för att träna idag. Ska istället försöka frakta mig till min faster o co för att överlämna en 60 års present i efterskott till ingifta farbrodern.
Sedan ska jag dumpa rumpan i soffan och se ocean´s thirteen som kommit från lovefilm. Vilken bra affärside det där med lovefilm! Särskilt för oss småbarnsföräldrar som aldrig hinner passa tiden för att lämna igen filmen, eller hinner se den då när man hyrt en. Härligt! Jag har sett massor av film de senaste veckorna, mycket bra och roligt! Tack moster I för julklappen med två månaders gratis film!
Som i ett trollslag...
när man börjar tvivla på sin attraktionskraft på arbetsmarknaden och blicken sänkts några centimeter så kommer vändningen! Idag så ringde de från det jobbet som jag verkligen helst vill ha och ville att jag skulle komma på intervju! Det känns verkligen som en komplimang!
Min man har tidigare tyckt att jag ska åka runt till alla företag och lämna in min ansökan. Inte för att jag ser så tokig ut, men tydligen ser jag ung ut. När jag skulle gå in på öltältet under en festival i somras fick jag glad i hågen visa legitimation. Jag var äldst i sällskapen som vi var, men den enda som fick legitimera mig. Veckan efter skulle jag spela på lotto och då var det samma visa, fram med legitimationen. När jag var på bolaget för att köpa lite dricka var det en dam som började ifrågasätta vad jag hade där att göra, för jag skulle då inte kunna köpa något...När jag var på 12-åringens skola och skulle på elevkonferens så blev jag tagen som en av eleverna..Detta är alltså en 1-9 skola...Ibland kan man ju skratta åt det och känna sig glad och stolt över att man lyckats ta sig igenom en hel del i livet, bl a tre barn och ändå se ut som 16 år! Men när man ska söka jobb som personalchef så känns det som att det ligger mig i fatet. Nu vet de hur gammal jag är så jag behöver nog inte legitimera mig för att få komma på intervjun. Men jag tror att de kommer att sitta och tänka att jag är en ung person och kanske inte riktigt höra vad jag säger....*ler*...Jag ska gå och handla lite nya kläder och tänka tant tant tant när jag provar....det blir nog bra!
Veckans mat!
Fredag: M: Makaronipudding
Lördag: L: Risgrynsgröt, ägg och macka
M: Tacos
Söndag: L: Havregrynsgröt, ägg och macka
M: Pasta carbonara
Måndag: M: Ugnspannkaka med äpple och bacon
Tisdag: M: Tacopaj
Onsdag: M: Fiskgratäng med potatis och torsk
Torsdag: M: Flygande jakob
Laddar för en maxibarnhelg....
Igår borde jag ha suttit länge i bastun efter träningen. Jag borde suttit där med ansiktsmask och härlig musik och en kall folköl och bara andats...Vad gjorde jag? Jag rusade in på Ica, de hade ju billig svensk köttfärs, rusade hem, hängde upp tvätt, kastade mig i duschen och sedan hjälpte jag en kompis med pappersbekymmer, surrade helt onödigt mycket och kom i säng alldeles för sent. Då vaknade lilleman och var jätteledsen. En timme senare, efter vällning, nästroppar och Vick vaporub, somnade han med lite mankemang.
Väckte maken kvart över 5 för att han ska frakta sig till arbetet. Han kom ner och sökte plånboken med alla lampor tända i sovrummet så lilleman vaknade kvart i 6. Nu har vi hunnit med mycket och klockan är inte ens 8 på morgonen. Jag tror på det gamla finska uttrycket att det är från morgonen som dagen är längst.
Jag laddar för en barn till max helg. Maken jobbar hela helgen. Vi har våra egna 3, plus bonus 12-åringen, plus bonus 9-åringen, plus bonus 11 åringen..dessutom kommer mina syrror som blir 11 & 13 i år. Hm, 8 barn i huset. Jag kommer att få laga mat och köra diskmaskin i helgen. Maken vek tvätt med en kompis häromdagen när jag var på möte på skolan. Han konstaterade att det var många sängar som behövde bäddas i detta hus. Undra varför?
Så, på söndag när alla extrabarn har lämnat huset och vi bara har egna plus bonus 12-åringen kvar i huset så ska jag träna, äta lite och sedan gå och lägga mig när ungarna somnar kl 20.00! Ribban är lagd...rivningsrisk föreligger!
Att välja rätt....
Idag kom makens lönespec och han beklagade sig över att han varit sjuk några dagar och att badkortet för hela familjen samt rikskupongerna drogs samtidigt. Han fick ju inte ut "någonting" denna månad. Jag kastade ett öga på lönespecen och konstaterade att jag när jag arbetade fick ut den summan när jag jobbat heltid och inte varit borta något alls. Alltså, jag har inte dragit in någon pluring till familjens försörjning...Mannen kläcker då ur sig att det är ju mitt eget fel att jag valt att utbilda mig till ett "låglöneyrke", han har inte slösat någon tid med näsan över någon bok så han få minsann betalt.
Jag orkade inte debattera det hela mer än så. Jag tror att en del i problemet är att jag föddes till kvinna. Redan där började mitt ekonomiska problem. Nu kan jag inte välja kön. Å till råga på det har jag varit så jävla klantig att jag skaffat tre barn på 4 år. Hur fint ser det ut i ett CV? Kvinna 30 år, 3 barn under 6 år=lågvattenmärke! I vart fall känns det så när man söker jobb. Känns som om man borde skriva in att ens barn har en pappa så de inser att det inte behöver innebära så mycket negativt. Istället borde de se vilken kompetensutveckling jag genomgått! Att verkligen kunna planera sin tid så man hinner få ihop livspusslet, fixa till dagis, mat, aktiviteter, kalas, presenter, medicin och läkartider. Veta var alla vantar, mössor och kläder är, kunna bygga ihop de mest fantastiska legokreationerna och däremellan hinna blåsa på knän, hitta nallar och läsa sagor, plus komma ihåg vad alla tänkbara figurer heter och använda dem som lirkmetod när 3 åringen inte tänker äta. Det kanske inte var ett så strategiskt val, men skulle jag få backa tiden så väljer jag mina barn om och om igen. Jag kan jobba med vad som helst bara jag får vara med dem!
När man fått tillbaka sitt femtielfte nej på en arbetsansökan så kan man känna sig lite nere. Då blir man glad när man träffar damerna på vattengympan som tycker att jag är fantastisk! Vilken tur att jag kör en 4 pass i veckan så att självkänslan inte hinner dimpa så lågt innan jag får påfyllning! Tack du lyckliga stjärna som ledde mig till annonsen om att instruktörer söktes, och att jag fick kraft att söka. Det är nog bland det bästa jag gjort! Jag blir inte rik på pengar, men på minnen och vänner och pepp!
Nu har han kommit!
...ytterligare en otrolig liten varelse av manligt kön har anlänt till jorden! Jag har fått en liten "hjärteson" och jag är så lycklig! En av mina allra bästa vänner har blivit mamma i morse och någonstans i mig så känns det som att barnet måste vara lite mitt eftersom jag älskar ungen så oerhört, utan att ha sett honom mer än på bild! När hans syster föddes för drygt två år sedan var jag tvungen att låsa in mig på mitt kontor på jobbet och stänga telefonen. För jag bara grät av lycka! Det är som om man bara blir rikare och rikare ju fler barn man får in i sin bekantskapskrets! Jag är nog en sådan urmamma, en sådan som inte kan träffa ett barn utan att plocka in det i mitt hjärta! Å nu har mitt hjärta fått sig ytterligare en gosse! Jag är lyckligt lottad och glad och stolt! Han har kommit idag! Välkommen till världen!
Varför lär man sig aldrig att...
...gå och lägga sig i tid? Och när man nu äntligen fraktat sitt arsle till sängen, varför kan man då inte släcka lampan och somna när man ser att de ilsket röda siffrorna projicerade i taket visar 00:45? Jag ställer mig själv frågan efter att som vanligt inse vid 05:45 att det är alldeles för lite sömn för en mamma. Det är då jag tänker: " åh, när jag varit och kört några pass och kommer hem, då kan jag krypa till kojs en liten liten stund..." Det är dock sällan som den där stunden kommer, det råkar ju alltid komma något som man måste göra och då tänker man att i kväll, då ska jag gå och lägga mig samtidigt som barnen, i alla fall samtidigt som 12-åringen...It's not going to happen..SORRY. Men jag lägger ribban där, och river varenda kväll! Men när jag börjar mitt nya liv, då när jag ska göra allt det där jag borde och måste, då ska jag gå och lägga mig senast kl 22, jag ska sova gott och vakna utvilad och glad som om det vore en tvättmedelsreklam kl 06:00. Siffrorna skulle kännas mindre ilskna om man inte vore så trött. Men det är väl bara att le åt eländet. Något måste ju vara ilsket om morgnarna så jag inte känner mig så ensam om mitt dåliga morgonhumör!
Tisdag, T...som i TV-kväll!
Ett hus fullt av ungar gör att almanackan fylls till bredden innan man hunnit tänka några som helst tankar på annat...Det ska läsas läxor, masseras, läsas sagor, pussa, plåstra, tvätta.....listan kan göras lång....men på tisdagar, när alla som är under 110 cm i vårt hus sover, då är det mammas TV-kväll! Grundar med "Bygglov" som får igång alla renoveringsidéer man önskar att man orkade och ekonomiskt fixade att genomföra...och fortsätter med "dr House" som får en att tacka sin lyckliga stjärna att vår familj hittintills (peppar peppar) förskonats från några allvarligare sjukdomar eller olyckor och gör en glad och nöjd med det man har, det hade ju kunnat vara värre!
Ibland undrar jag vad f-n jag håller på med....var tusan är jag på väg och hur tänkte jag egentligen...eller gjorde jag det (tänkte alltså)? Hur jag än vrider och vänder på mina funderingar så kommer jag ändå tillslut fram till att jag är lycklig och nöjd med mitt liv, Det finns saker som hade kunnat vara annorlunda, saker som kanske inte ser så bra ut eller klokt ut för den delen....Men det är ju denna brokiga blandning av det goda, fina, fula, dumma, onda...som gjort mig till mig. Jag är inte stolt över allt jag gjort, men ja, jag är stolt över det mesta! Jag har gjort det jag trott var rätt med de kunskaper jag hade då. Nu är jag bättre vetande...och Gud ska veta att jag många gånger undrat varför ingen kunde tala om det för mig så hade jag sluppit undan en hel del genanta saker! Jag vill lära mig nya saker varenda dag, och jag tror att jag gör det också. Problemet är ju bara det. Ju mer man vet så förstår man att man inte vet särskilt mycket...och man inser också att tiden vi har på jorden inte kommer att räcka till att lära sig allt man skulle vilja..Man vet inte heller hur man ska komma ihåg allt man lärt sig, eller hur fasen man ska hinna göra allt man nu borde träna på för att behålla färdigheten för att inlärningen inte ska vara till intet.
I år ska jag inte planera in så mycket inlärning. Nån kurs ska jag givetvis gå, jag kan ju inte låta bli....men annars ska jag försöka fördjupa och förkovra mig i sådant som jag redan provat. Så steg ett...som barn red jag och hästar var mitt största intresse. Nu har jag ringt till lokala ridskolan och bokat in en avrostning. Ska bli roligt att se om känslan finns kvar långt där inne. Känslan av frihet och kraft!
en ventil...
har länge funderat på var man ska ta vägen med alla sina funderingar...de där triviala, glada, ledsna, arga, lyckliga.....allt som bubblar eller pyser i och/eller ur en. Nu har jag tagit tag i detta och skapat en blogg. Min ventil! Så, du som kikar in på min sida, kommentera gärna, kom med tips och läs min blogg med vetskapen om att det är en person med mycket humör som skriver. Jag skriver för att tömma ut för att få plats med nytt!
