Energin återfunnen!
Den fanns i botten på några kalla öl..och en och annan bacardi! Kanske var det det trevliga sällskapet, det fina vädret. När jag cyklade hem efter en snacksväng med goda vänner kände jag mig FRI! Vilken skön känsla. Frihet!
Tack fina vännerna för en toppenkväll!
Energijakt...
är jag på just nu. Jag är en trött mamma utan kraft alls känns det som. Igår tänkte jag att jag gör som Forrest Gump och bara springa och springa tills jag en dag kommer på att jag sprungit färdigt. Fast jag gick förstås, med hundarna som sällskap. Å när jag gick där för mig själv i min egen lilla värld och mina typiska trötthetstårar som bara rann och rann så hinner man tänka så knäppa tankar som undra vad de som möter mig tänker när jag går här och tröttbölar som en unge? Varför är man så vansinnig så man tänker på hur andra ska känna sig av att möta mig som bara är trött och egentligen inte ledsen.
...
Idag känner jag mig ännu energilös, men friare. Tröttårar har den effekten. Det är som att bägaren behöver rinna över innan det blir bra. Nu har den ju det! Så nu blir det snart som vanligt! Jag har försökt att ladda batterierna med en film (romantisk komedi) Skrattade högt och gott! Jag har försökt sova länge och inga ompalompier har anlänt i natt tack gode Gud för det! Jag har tagit det coooolt med min familj...shoppat lite....men ändå har inte energin anlänt. I kväll ska jag bege mig på tjejfest och kolla om energin finns i botten på en ölflaska...eller i ett skratt som man glömt någonstans. Hjälper inte det, då behöver jag hjälp att leta!
...
Känner redan att jag har mer energi efter att jag skrivit inlägget. Bloggen har den effekten på mig! Vad ska jag då hitta på att göra? Kram alla fina!
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Detta är en av mina dagböcker. Den allra första. I den står saker från när jag var 5,6 och 7 år. Saker som:
"Jag fick i julklap en fristajl"
"Lycksele jurpark och tittar på juren"
"Jag och Tomas bygde en flote och åckte runt i en ganska stor pöl. Jag hopade och Tomas rammlade i vattnet. Det var kallt. Han skulle bara värma sig lite sen"
...
Dagböcker får en att minnas saker som man lagt långt bak i minnesbanken. Man får göra en resa tillbaka i tiden och njuta i tryggheten om att den tiden är förbi. Saker som hade oanade proportioner när man var 10 är knappt något man tänker på som 32 åring. Men man minns våndan....
...
Jag har flera dagböcker och mängder med brev. De är min skatt på vinden i stugan. Perfekt en regnig höstkväll. Först skrattar jag, sen gråter jag och sen skrattar jag genom tårarna. Det är nog L i ett nötskal! Dagböckerna ger mig en möjlighet att minnas saker som den unge jag var och berätta om det för mina barn. Mamma får fylla i och berätta hur det var i ett annat perspektiv..och ni andra som var med på tiden det begav sig får också hjälpa till att berätta.
...
Sen finns ju saker som inte behöver föras vidare till ens barn...som minnen som LÖR vad betyder det?; God morgon flickor....eller en resa till Umeå med vissa lila inköp i Luleå....eller när jag stenhårt höll reda på att S inte hade kjolen i strumpisarna när vi var på krogen, men glömde att kolla min egen! ho ho ho...jag skrattar för mig själv! Alltid! Listan kan göras hur lång som helst...tack gode gud för det! Å tur är ju att man träffas ibland och blir påmind om roligheter så man kan förlänga livet med skratt lite nu och då!
Kram alla fina!
Dag 25: I all hast
Gick tvättmaskinen paj....så himla onödigt. Jag har ju sparat för att köpa nya vitvaror, men då hade jag kyl, frys och sånt i åtanke. Nåväl..jag är tacksam över att jag hade en slant så jag kunde köpa en ny...för ett hus utan tillgång till tvättmaskin känns inget mysigt...Så i all hast fick elgiganten sig ett besök. Nu väntar jag på att åvc ska få sig ett besök i all hast!
Teknik+L=falskt
Idag har jag funderat på egenskaper som man besitter....och nog finns det många goda hos mig..men också många som kräver förbättring. Som t ex tålamod med teknik, eller ska man säga elektronik. Jag verkligen ogillar elektroniksaker som datorer och telefoner och tv, dvd osv osv. Det ska vara enkelt och bara funka! När jag lär mig hur något funkar så kör jag på det. Punkt. Att det sedan kommer uppdateringar och förändringar och nya operativsystem följer inte min inprogrammering med i och då kan det bli error...eller något....
...
Jag är tacksam över att jag har en man som är grymt teknisk..och att vi har goda vänner som är grymma på elektroniksaker! Jag tror till och med att min mamma är bättre på sånt än mig! Det roligaste i kråksången är ändock att svärfar ser mig som värsta elektronikkungen...så när något på hans dator eller mobil inte funkar så ringer han mig! Det får mig att känna mig lite bättre eftersom jag faktiskt kanske har fått hjälp att lösa just det problemet innan så jag kan förklara på ett sätt så sådana som jag och han förstår hur, men inte varför. Men ibland behöver man ju inte veta varför! :) Det är skönt att få vara "bra" på något som man själv kanske ser sig som svagare i. Jag vet att om jag bara skulle vilja lära mig så sitter det inte i det. Jag kan lära mig. Jag är bara så otroligt ointresserad av att göra det...å tur är väl det egentligen. För man kan ju inte vara intresserad av allt samtidigt!
...
Mini är grymt intresserad av Cars-filmen och Blixten och Bärgarn och co. Vi har nedräkning tills vi får gå på bio och se film nr 2. Han har alltid älskat bilar i olika färger och former. Vi tog oss en sväng till miljögården i söndags för att göra något trevligt. Givetvis hittade han en bil där och lyckan var gjord!
Maxi är intresserad av att skapa, att snickra och bygga. Han har gjort sig en pistol med sikte och allt i garaget idag. Maken står och kikar på honom stolt som en tupp, tårögd och rörd av hur duktig han tycker att sonen är. Till vem säger han det? Till mig...jag vet ju det..det är ju sonen som behöver få höra det av sin pappa. Men maken har många goda egenskaper...som detta med teknik....förbättringsområde är definitivt feedback till sönerna. Men jag har en förhoppning om att han ska bli lite bättre varje dag. Som sagt, man ska inte se en person som den han var eller den han är, utan den han kan bli..och jag ser en grym potential hos min bättre hälft! L+P=Sant
...
Nä nu blir det ett stort fat med vaniljyoghurt och så kvällsskörden förstås! Ha det gott alla fina!
Lite glatt också!
Känns som om min blogg präglats av alldeles för många tårar...så nu vill jag förgylla den med en länk till kakor som jag blir glad av! Spana in detta! Detta måste jag bara fixa och bjuda på för cockiemonster, det är ju jag det!
En resa har strandat..
...förra veckan fick jag ett besked att en släkting förlorat slaget mot cancern...eller till sviterna efter cancern. Idag fick jag veta att en annan släkting rest över till den andra sidan. Båda var kusiner till min pappa och den som lämnat oss i natt var en av pappas allra bästa vänner. Någonstans har han varit en viktig länk tillbaka till min pappa på något sätt. De hade lite samma stil..båda gillade att hänga i blåställ..pyssla med höbärgning och renar...
...
När L Li ringde hem till oss så grymtade han bara pappas namn, inget annat. Till en jul då han fick en telefonvettskurs av mig...den brukade han påminna mig om! Å den funkade....efter att han fått den så sa han alltid hej L, och frågade hyfsat fint (för att vara en tornedalsman) om min pappa var i närheten!
...
Att man får sådana tråkiga meddelanden påminner mig om hur snabbt tiden går. Hur vi alla åldras och hur viktigt det är att ta vara på varandra och tiden. Att ge feedback till personer så att de får veta att de har en roll i ens liv. Att man gör det innan det är försent.
...
Vi pratade om det igår, jag och maken. Om vikten av att berätta för sina barn att de är precis den unge som vi önskat oss...att han är perfekt och allt vad vi kunnat önska oss! Maken kan grymta något om att han inte är det för sina föräldrar. Då frågade jag om de sagt det, eller om han antar att det är så. De har givetvis inte sagt det! Jag tror att de är superstolta över sina barn, alla tre, de borde vara det i allafall! Jag tycker att man kan ställa den frågan till sina föräldrar, om man är tveksam, och ställa den innan de är borta! Jag har tvekat, och ställt frågan till min mamma. Idag vet jag att jag är precis den unge som hon önskat sig och det känns så himla skönt! För visst kan man ju tveka ;).
...
När jag och midi låg och småpratade en kväll innan vi somnade så pratade vi om hur fin han var och hur glad och stolt jag var över att vara just hans mamma. Att han är precis den midi som jag önskat mig och att han är bra precis som han är. Att han är omtänksam och generös, att han gör andra glada, att han är busig ibland...Med sina fina goa bruna ögon tittade han på mig och sa; -Å mamma, vet du, du är precis den bästa mamman för mig! Det värmer ett mammahjärta kopiöst och det kan jag leva på länge..och jag hoppas att samtal som detta kommer ge mina söner förmågan att berätta vad det känner och tycker..och ge denna feedback som vi alla behöver höra. "Älska mig mest, när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst"
Regnet är tårar för alla de som brutalt dödats...
....och jag har ökat på antalet droppar som fallit. Fy vad ont det gör i en när något så fruktansvärt händer. När jag åkte bil från stugan igår och lyssnade på de extrainsatta radioprogrammen så kändes det skönt att mina barn satt i baksätet och inte såg mina tårar. Mina tårar av förtvivlan för de som dödats, för deras nära och kära och för hur grymt livet ibland är. Det är svårt att känna att kärleken övervinner allt i sådana situationer. Men det är så klokt sagt i en intervju på CNN där en ung AUF medlem fick frågan om de nu ville bekämpa terror. Hennes svar var: Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans...
..
Jag tror alltid på det goda, och tänker att det är det jag alltid säger till mina barn, att det goda alltid vinner och att man alltid har att vinna på att vara snäll. Att man aldrig ångrar när man gjort någon glad, eller sagt något gott, men om man sagt något som sårat så kan man må riktigt illa, även om uppståtet med det sagda kanske inte var ont....Mina ständiga predikningar om att säga förlåt och välja att vara snäll....Jag tror att vi alla måste rannsaka oss själva och se vad vi kan bidra med för att göra livet lite bättre för någon annan varenda dag. Vad kan jag göra för att sprida kärlek och värme omkring mig?
...
Nu gäller det att väckas från vår slummer och börja gå från tanke till handling. Kärlek är inte en känsla, det är aktion! Det gäller inte bara att visa sympati när något sådant fruktansvärt händer...det finns alltid möjligheter att handla för kärlek och för det goda i vardagen. Som att le mot dem man möter...hålla upp dörren för någon annan...säga TACK! Prata med sina grannar...dela med sig av det man har.....(Kan vara allt från kunskap till kaka!) För nog är det så att vad man än gör så blir det roligare och enklare om man gör det tillsammans, och om man vet att syftet är gott!
...
Även om det känns hårt så vet vi att det som hände i Norge kommer att hända igen någon annanstans, någon annan gång...vi vet att fler anhöriga kommer att drabbas av en outhärdlig sorg för att något ofattbart händer. Det som är en tröst i det mörka och hemska är, att vi också vet, att vi aldrig ALDRIG kommer låta ondskan vinna. Vi kommer kämpa och bygga nytt och aldrig ALDRIG ge oss! Att vi ska stå enade för det goda, det ljusa och det varma....och inte låta minnet av de vi älskat bli något annat än ljust och varmt. För även om något hemskt är anledningen till att de nu blott är minnen...ska minnena inte bli skuggade utan stå i ljuset och värmen...
Bloggtorka....
Det är inte bara utomhus som det är torka...även här på bloggen är det så. Det är som att orden inte kommer fast man tänker att man vill blogga!
...
En helg i socialiserandets tecken har passerat. Lördag åt jag lunch med fina L Luva....sen hem där makens barndomskompis N och fantastiska sambo S och fin liten L var på besök! Ni är så himla bra på att hälsa på och det är jag så glad och tacksam för! Sen bar det av mot fina kusin S där vi hade tjejkväll för fina kusin J som önskat sig det när hon fyllde år...det var både högt och lågt, allvar och bus! God mat och snygga brudar, mer kan man inte begära av en lördagkväll! Att få vara med vänner och släktingar och ha trevligt är en ynnest! Tack för det!
..
Då vi haft ett intensivt liv här hemma har jag klurat på definition vän...vem är egentligen en vän, vem är bekant och vem är "jobbuppdrag"? När vi gifte oss bjöd vi bara de som vi spontant skulle åka och dricka en kopp kaffe hos. De definierade vi som våra vänner då. Jag är glad och tacksam över att jag fortfarande skulle dricka en kopp kaffe hos de som var på bröllopet....sen har det tillkommit fler kaffeställen. Men skulle man nagelfara definitionen så är den inte så vattentät. Det är inte så enkelt. Och det är jobbigt när det inte är det. Kanske främst för maken som är grym på det han gör. Han får leva med att inte veta anledningen till varför personer kommer på besök. Är det hans sällskap eller kompetens som de är ute efter? Jag har sagt att de som har mitt telefonnummer och kan ringa mig är de sanna vännerna....eller de som kan ställa sig och tömma vår diskmaskin! Å jag är glad över att det är många som gör det! När nu detta blir känt kanske jag får lägga till uppgifter..som de som hänger tvätt, skurar ;) å snart kan jag ligga i hängmattan med en mojito! ;)
...
Ni hör ju att jag är lat och ledig..hur fan ska det gå att kliva upp på morgonen när sommaren är slut? Hur tusan ska man fixa det? Nåväl...att oroa sig för något är ju att önska sig något man inte vill ha!
Kram alla fina! Å glöm nu inte att anmäla er till Kiviloppet!
mysvecka i mumindalen!
en helt underbar vecka i mumindalen med hundar, ungar och trevliga vänner har förflutit. Åkte upp i tisdags och hämtade hem gammelhunden som varit på kollo hos faffa i stugan i två veckor. En lycklig terrier hängde genast med delar av sin familj och bonushunden Uh som tillbringade veckan med oss då matte och husse dragit till Mallis en vecka. Tur att bästa svärisarna finns när vi behöver hundvakt. Vad svår vår vardag skulle bli om vi inte hade så fantastiska föräldrar både jag och maken!
...
Till stugan och landa. Så skönt! Det är som att man får fylla lungorna till max med lugn luft när man är där! På onsdagen var jag och mini och midi till kyrkogården och tittade till ängelmoffas grav, gammel gammelmommos grav och så gammelfaffa och gammelfammos grav. Midi tyckte att det var bäst att vi smög, man kan ju inte lita på att de sover särskilt djupt...Efter den fridfulla promenaden på kyrkogården så passade vi på att åka och hälsa på lilla nya och fina M med syrran N och mamma och pappa som också var på visit i mumindalen. Tänk att vi bor närmare varandra i stan, men det är först i mumindalen man tar sig tid att träffas. Helt otroligt dumt egentligen. Så fin hon är lillhjärtat. Å så välkommen till världen förstås!
..
På onsdag anlände även finaste maken, Maxi och bonusgrabben med lillasyrra till stugan. Jag älskar när huset är fullt! När det ljuder av fniss i hela huset! På kvällen gick jag iväg med de större barnen till sjön nedanför stugan. Vi testade makens nya fiskespö och drog upp en liten firre innan bonushunden kom för nära och fick ett drag som örhänge. Som tur är kunde han själv lätt skaka av sig draget. Dock försvann det på färden....men vi fick ju i allafall en fisk!
..
Torsdagen polmasade vi på tomten, bästa brorsan kom till oss och grillade på kvällen, vi spelade spel och hade det gott!.
..
Fredag var marknadsdagen och hela gänget (minus hundarna förstås) packade in oss i bilen och styrde kosan mot Pajala. I påsarna hem kom fina kaffekoppar till vänner, godisremmar, sockervadd, kokosbollar, jordgubbar, fiskedrag....i magen fanns varma chips och suovaskebab! En härlig dag i Pajala som avrundades med fika och varmkorv hos faffa i stugan innan färd till vår stuga. Maken begav sig sedan till stan för jobb och vi bakade god rulltårta och begav oss för att hämta en moster! Vilken lycka att ha världens finaste småsyrror som ungarna älskar och som ställer upp på lite stughäng!
...
Lördag packade vi badväskan och picknickväskan och drog till badstranden i byn. Vi hade en helt underbar eftermiddag tillbringades där med massor av bad och skratt! På kvällen kom bästa mamsen och var med ungarna så jag fick åka till Pajala och mingla med kompisar från förr och nu! Så kul!
Söndag packade vi en än större picknick väska och drog till badstranden igen. Där tillbringade vi över 5 timmar i det underbara vädret, grillade hamburgare och umgicks med fina vänner! MYS på hög nivå! Ungarna hittade en ödla, Maltazar som fick hänga med oss hela dagen!
På måndag drog vi glada till badstranden igen, men det var en myggornas dag. Vännerna, familjen L, anlände till oss och mommo hämtade hem moster. Med familjen L på 4 pers och 1 hund till fylldes huset igen och vi fikade, gick på upptäcksfärd och mumsade tacos..efter middagen drog vi på en bullrig fisketur med 4 hundar och 7 barn! Fiskelyckan var god och hur roligt som helst hade vi! Det behöver inte vara så märkvärdigt! Sen blev det operation tvaga ungar i parti och minut innan 3 fina småtjejer låg i min säng och lyssnade på kassettsaga. Mycket märkligt att man måste spola för att komma till rätt läge i sagan! Med de större barnen blev det den försvunna diamanten och skip-bo! När alla andra gick och la sig passade jag på att måla trädgårdsmöblerna. Även om de är från en svunnen tid så blev de jättefina och förhoppningsvis kan vi använda oss av dem i många år framöver!
...
Idag tisdag var stora fixardagen. Städa, tvätta, packa, fixa...och så iväg till stan. Tusen tack för all hjälp finaste familjen L..och hoppas att ni inte blev avskräckta, för jag tyckte det var supermysigt att ni kom och var med oss i stugan! Ser redan fram emot nästa gång vi lyckas! En skön vecka är till ända....men nog är det skönt att vara i stan också. Även om jag redan planerar att åka upp några dagar igen. Vår oas!
Det är verkligen hemma...och nu är jag hemma i Luleå. Vilken ynnest att ha två platser på jorden som känns så sköna att va på!
