Sammanfattningsdagen...
jag vet inte var tiden tar vägen, men det är som att den slukas upp i ett stort mörkt hål på nå sätt!
..
Denna vecka som kommer hade jag som plan att vara ledig och lat med mina fina barn. Men de dissade mig totalt och ville hellre hänga med mommo och moffa. Så, här är vi nu maken och jag ensamma i huset som två fjortisar. Det är skönt att vara fjortis. Men tomt. Vet inte om vi pallar att vara fjortisar en hel vecka. Den som lever får se!
Klokskaper...
kan man inte få för många av. Min vän M från coachutbildningen brukar säga att hans erfarenheter av att göra misstag är en stor del av hans meritportfölj. Jag tror att vi alla har en sådan, en ganska välfylld misstagsportfölj. Skillnaden oss emellan är viljan och modet att erkänna när ett misstag skett. Ett misstag blir inte ett misslyckande, innan man slutar försöka.
...
Att erkänna misstag är något som jag försöker göra. Jag är, som min vän M, väldigt bra på att göra misstag. Men det är också därför jag kan stoltsera med att jag har erfarenheter och kunskaper som jag annars skulle vara utan. Samtidigt är jag glad över att kunna lära mig av andras misstag så jag inte behöver göra alla misstag själv. För min tid vill jag använda till att leva livet, inte bara städa upp och ordna efter misstag som jag begått.
...
Vissa misstag ser man inte att de är misstag i steget. Det är först när man får se på händelseförloppet med lite distans som man förstår att ett misstag har skett. Det är sådana misstag som faktiskt kan bli misslyckanden. För att man inte förstått att man gjort ett misstag och därigenom slutat försöka. Jag har misslyckanden i mitt bagage. Men eftersom jag nu förstått att de finns, kämpar jag på för att göra bättre så jag kan byta in dem från facket misslyckande till misstag.
...
Idag har varit en dag då jag lyckats ändra ett misslyckande till ett misstag. Det är en sådan dag man blir glad av. En dag som ger kraft och energi....och som ger en tilltro till olika förmågor. Jag är tacksam för idag!
Resande fot...
Här ligger jag nu i en säng hos mamma och längtar hem till min familj. Har haft en helt underbar dag med mina fina kollegor uppe i Abisko. När man åkt från sin familj tidigt i torsdags så längtar man efter dem jättemycket så här på fredag. Därför valde jag att åka till mamma efter eventet, för att vakna i morgon och veta att jag är halvvägs! Kändes inte alls som en god ide då vid 22 när jag anlände till Kiruna från Abisko. Men nu känns det hur bra som helst! Och i morgon kommer jag att vara mycket nöjd över mitt enträgna körande!
Middag med goda vänner..
..är som en skön filt i soffan när man är lite frusen! Tack fina gudfar GF och J för tacos på en tisdag! Att bli bjuden på middag och surr en dag mitt i veckan är verkligen en present som jag uppskattar! Så skönt att få komma till dukat bord, och att få trevligt sällskap och slippa städningen! Det är en kärlekshandling!
En annan kärlekshandling i mitt liv just nu är att finaste maken och bästa svärfar river och bygger och fixar i vårt hem. Väggar ryker och fönster byter plats! Gamla element går hädan och nya kommer upp i all hast! Den största kärlekshandlingen är ändåock att maken tapetserar med den tapet som jag blivit förälskad i..även om han nog hellre haft en sådan vit och fin. Jag är ingen person som passar med vit och fin, även om jag tycker att det är OTROLIGT vackert i magasin och hemma hos andra. Jag är en intensiv person, med hjärta och temperament. En sådan person ska ha en tapet med attityd, och just det har Boråstapeters designer Hanna! Jag älskar den tapeten. En L tapet!
..
Så ni fina som har vägarna förbi ( Ja, vi återgäldar gärna kärlekshandlingen med middag/lunch/kaffe även om det är ett smärre kaos i huset!) får se en fantastisk förändring av ett älskat hem. Jag vet att hemmet kommer bli ännu bättre efter denna make-over....och förhoppningsvis rymma ytterligare familjemedlemar inom en inte allt för avlägsen framtid! Jag pratar givetvis bonusbarn !
Kram!
Om man skulle skriva en rolig föreställning...
..har varit något vi skrattat åt i helgen. Helgen som tillbringats med två fantastiska kvinnor! Ja, faktiskt de kvinnor som är mest släkt med mig utanför min egen kärnfamilj! Så himla härligt och befriande att få vara sig själv tillsammans med människor som man älskar MASSOR! Å jag och J har känt varandra så länge man kan minnas. J har alltid funnits i mitt liv. Det är något att vara STOLT över. Å det är jag! Vi åkte ner till Umeå för att gå på en helt magisk konsert med Lars Winnerbäck. Vilken ord-konstnär!
...
Vi alla har våra egenheter. Var går gränsen för när man driver "för mycket" med sina egenheter? Vi har nog pratat om det mesta. Det ena mer naturligare än något annat. Men ändå, så himla svårt att klara av i vardagen. Efter att fina vännen A varit på en föreläsning och fått kännedom att man en gång i historien trodde att människan var enkönad (att männen hade könet på utsidan och kvinnan på insidan och att om kvinnan hoppade nog mycket så skulle könet komma ut till utsidan) så har det bjudit till många skratt, illustrationer och uppslag för en show i värsta Mia Skäringeranda. Vilken syn för gudarna! När man ska löneförhandla är det bara att studsa järnet så man har ett kön att dänga i bordet och VIPS...mer pengar på kontot varenda månad..osv....
...
När vi åkte ner till Umeå fick bilens ägarinna frågan om bilen var hel eftersom det verkade som att ratten var lös. Ja, en lös ratt kan nog ställa till problem. Men en ratt som är fast begränsar färdvägarna för en bil avsevärt. Ni kan ju själva se vilka tankar som når en när man funderar på en bil med en "fast" ratt!
...
Utan att behöva fortsätta såhär i all evinnerlighet så förstår ni att vi har tänkt tokiga tankar. Å skrattat massor! Jag har massor med fantastiska tankar att använda mig av när jag lyssnar till Uneståhls träningsprogram för humor och glädje! Om ni känner er lite deppiga såhär i höstmörkret så är mental träning något jag varmt rekommenderar! Hör av er till mig så får ni material! Nu behöver jag bara tänka på programmet för HUmor och glädje och så känner jag hur mungiporna åker norrut och hur det börjar bubbla glädje i kroppen...helt otroligt!
Nåväl....nu ska jag fnissa vidare! Stor kram alla fina!
Att veta när man ska sluta...
Jag är en verbal person med en hjärna som arbetar i supertempo. Speciellt när det är diskussion och debatt. Då är den i sitt esse. I hela mitt vuxna liv har jag tränat och övat på när jag ska hålla käft. När det räcker. När jag ska stå tillbaka och låta det vara. Det har inte varit så roligt. Det har inte alltid gått så bra. Men det går bättre och bättre. Jag kan vara nöjd en hel dag för att jag lyckats spara saker, för att jag vet att det kan bli fel i just det sammanhanget. Jag har låtit tankarna mogna, eller personen som jag tänkt säga det till..eller sammanhanget. Det är inte alltid det blir rätt på allt. Ju äldre jag blivit, ju mer jag övat, ju bättre har jag blivit. Tack gode gud för det!
...
När man är 17 år så har man så himla bråttom. Man tänker att man ska lösa så mycket så snabbt. Att man måste få vissa saker gjorda och avslutade för att kunna gå vidare. Världen är så svart och vit. Å jag vill så gärna försöka lära ut av mina misstag. För om det är något jag gjort i livets skola så är det misstag! Men jag har valt om, och inte valt att göra alla misstag flera gånger! Vissa misstag måste man göra för att lära sig. Vissa av oss fungerar så! En fin 17 åring i vårt hus är en påminnelse för mig om en svunnen tid. En tid för provokation, för svek...för kärlek och vänskap! Jag är tacksam för att jag får göra minnesresor och le åt tid som gått. Vara tacksam över de lärdomar man fått...och få lite ont i hjärtat för att man ser sig själv, man vet hur ont vissa saker gör och man vet inte riktigt hur mycket bomull man kan använda för att försöka förskona någon från smärta som man inte behöver utsätta sig för.
..
Alla barn som passerat i vårt hem har en särskild plats i mitt hjärta. Vi har alltid känt att det är fantastiska personer som berikat vårt liv. Även om det varit tufft. Vi har alltid valt barnet, att han eller hon är hos oss för att vi vill det, för att just han eller hon är fantastisk och vi vill ha denna fantastiska unge på vårt lag. Det är inte alltid barnen har valt att spela på vårt lag från början. Det har varit tufft att visa att vi vill spela, och att få dem att våga passa bollen..Denna gång är första gången som barnet har valt oss och det värmer i hjärtat. Att känna sig vald! Att inte behöva övertyga någon om att vi vill väl, att vi är bra medspelare. Helt otroligt vilken känsla!
...
På ansiktsboken kan man läsa både roligt, tokigt, galet och klokt. Ett inlägg som passerade mina näthinnor idag handlade om kärlek. Att det är den enda känslan som är ren och god. Att kärlek inte kan göra ont, men det kan svek, längtan, önskningar som inte går i uppfyllelse. Jag tyckte att det var en bra beskrivning av kärlek! För det är inte när man har den som det gör ont...utan när man mister den. Kärlek kan inte göra ont. Kärlek kan göra så otroligt gott. Fast det krävs mer än kärlek för ett liv i lycka.....kärlek är dock en bra början!
Kram alla fina!
L+teknik= virrpanna!
Igår försökte jag och försökte jag få upp lite bilder som skulle beskriva min fantastiska helg. Å jag kunde inte hitta infoga bild knappen på bloggen. Idag petade jag runt eftersom den fortfarande var borta och kom åt en knapp på skärmen och vips var den tillbaka! Kul att man vet att man tryckt på den knappen vid något tillfälle!
Tänk att vakna, gå ut i nattskjortan och gummistövlar och se detta! Fatta att man har hemlängtan ibland! Höstdag, krisp i luften och klarblå himmel..och SOL!
Jag, Midi och Mini tog en prommis till världens bästa storebror och morbror och på hemvägen så fick vi se detta! Precis "under" regnbågen såg vi två älgar kvällen innan då vi anlände till stugan. Förrutom den otroligt vackra regnbågen som fanns i mellanlandet mellan den strålande solen och det mjuka regnet så såg vi också en ståtlig Tjädertupp på vår vandring!
Söndagen gick i regnandets tecken så våra lunchgäster bangade besöket. Jag förstår inte varför? Det var så mysigt i rökkåtan som vi har på tomten...där satt vi och njöt för fullt av söndagen och muurikkahamburgare! Mumma!
Gaaalen....
Har skrivit inlägget massor av gånger... Mina bilder kommer inte in och jag vet inte vad jag gör galet. Lika bra att sova på saken och göra ett nytt tappert i morgon! Kram ni fina och kloka!
