Mammakraft

Jag känner mig så tjatig med min tacksamhet hit och tacksamhet dit...men jag är nog en tacksam person så vad tusan! Tänkte på det idag när mina barn ville ha glass. Tänk att jag kan gå till glassbilen som stannar utanför mitt hus varenda vecka och köpa de glassar mina barn gillar och så får de äta en glass (minst) om dagen när de har sommarlov..och jag har möjlighet att bjuda deras vänner också!!! Jag är tacksam över det! Att jag inte behöver kompromissa och välja hela tiden. 

Jag är tacksam över att vi har råd att vara lediga så att barnen får 10 veckors sommarledighet. Det är en lyx och en ynnest. Jag hoppas att vi alltid kommer ha råd med det, så länge våra barn bor hemma och har sommarlov! Min mamma brukade gneta och spara och kämpa så hon fick vara ledig 10 veckor lite då och då med mig och brorsan. Det var fantastiskt att ha mamma hemma. Fast vi var ändå alltid lediga på sommaren. Jag har aldrig  gått på fritids eller dagis så där på "riktigt", eller kanske när jag var riktigt liten, men annars har jag fått vara hemma mycket. Jag tror att det är bra med både ock. Fast jag är fast i min åsikt att barn behöver 10 veckors sommarlov. Och att jag kommer göra allt som står i min makt för att kunna ge mina barn det. Tacksam är jag. Att jag har chefer som ger mig möjlighet, att jag har en man som kan styra sin tid och att jag har far och morföräldrar som mer än gärna hänger med mina barn. Det underlättar enormt!

...

Jag ska inte sticka under stolen med att jag behöver 10 veckor ledigt i sträck. Jag skulle nog nästan dö om jag inte hade den möjligheten! Jag älskar att jobba, mycket och hårt. Men sen vill jag vara ledig. LÄNGE! riktigt länge!

...

Nu har jag lite nedräkning igen. Den 6 augusti så vet jag om jag får börja plugga! Det känns superspännande! Att få möjligheten att plugga "gratis" vid universitet är något som vi svenskar ska vara tacksamma över! Att vi alla oavsett ekonomisk status och klass får plugga gratis och får låna pengar från staten för att finansiera studierna! Det är ett helt fantastiskt system! Nu jobbar ju jag så jag behöver inte använda mig av det systemet, fast jag är fortfarande tacksam över att den möjligheten finns om jag skulle behöva!

Så nu håller jag tummar och tår...kram alla fina!

..ja nästan tropiskt är det där ute. Känns konstigt under denna sommar som knappt bjudit på någon som helst värme. Men tydligast ska det bli fint i morgon. Då vet jag var jag och två av mina barn är! Midi är på minisemester hos farmor och farfar i stugan. Tomt är det utan honom. Fast jag tror det är nyttigt för samtliga familjemedlemmar att det är just midi som får lyxa till det med egen semester!

..

Ens egen semester håller på att ta slut. Känns jobbigt att tänka att det snart är dags att gå tillbaka och jobba heltid igen. Jag som precis vant mig så bra vid att sova till 9-10-11 varje dag!

...

Det blir nog bra. Hur det än blir! 

Kram alla fina

 

Jag brukar krasst konstatera att jag inte bor i ett museum. Här får man vara och härja. Jag brukar tänka hur mycket en som bor i ett museum behöver städa. , eller så kanske det är just det de slipper för att ingen rör något och ingen rörs i hemmet. Jag är en storkonsument av ajax. När jag är hemma så skurar jag en gång om dagen. Å alla ni som varit till oss vet att det är inte så det ser ut. Det är skräp och geggiga hundspår och sand....hundhår och legobitar. 

..

Ibland får jag bryt och tänker att ett museum kanske inte vore så tokigt ändå. Men ack så trist. Å jobbigt att säga nej hela dagarna förstås. 

 

Det är nog så, att det är fläckarna som lär oss livet. Att det är bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete som det stor på en skylt hemma hos mina föräldrar. Det kanske är den skylten som hjärntvättat mig. 

..

Fast jag är trots allt tacksam över att mina barn tvättar sina händer med tvål..oavsett hur grisigt det kan bli på toa. Jag är glad att de byter till rena kläder och fyller tvättkorgen med bättre begagnade. Jag är också tacksam över att de lägger kläderna i tvättkorgen och att de plockar sin disk i maskinen. Att de bäddar sina sängar, kanske inte som jag skulle ha gjort det, men ändock. Det blir lite enklare att vara drottningen av kaoset då. Japp, jag är en tacksam och rik drottning av kaos.

 

 

 

efter att ha kört poolhäng, stughäng och kompishäng är det skönt att köra lite hemma häng. Har ägnat mig åt det de senaste dagarna och njutit! Idag kom pojkarnas kusiner och ska ha kusinhäng ett tag fram över. Vi får se hur länge. A har konstaterat att hon nog hänger här, för mormor och morfar är så stränga. L, vet du, vi var tvugna att bada bastu varje kväll!!!!! ÅÅÅÅÅÅ, vad underbart att få göra det tänker jag. Men när man är liten så är det rätt skönt att slippa. 

...

När jag tänker på bastu så tänker jag på ett schampoo med kamomill på som fanns när jag var liten. Det doftade sommar! Jag älskade att basta hos min farmor och farfar för farmor var så bra på att tvätta håret på mig. Sådär försiktigt och mjukt. Jag har inte ärvt den förmågan, men hoppas innerligt att jag ändå inte skrämmer några barn från tvagning!

 

Vart försvann den egentligen, fantasin? Den fantastiska rika världen som jag en gång hade tillgång till. Då, när ingenting var omöjligt och jag kunde allt. Som känslan när leken inte kommer. En sorg. En stor sorg.Idag går livet som ett höghastighetståg. Just som ett tåg. Inte alltid i tid, inte alltid enligt plan men till samma destination som rälsen tar en till. Förutsägbart.

Hur hamnade jag här egentligen. Hur blev det så att jag som inga barn skulle ha sitter här med tre fina killar. Hur blev det så att de som var små och slet kopiöst på min kropp och knopp redan är skolkillar och fixar det mesta själv. Sover som små grisar om nätterna och långt in på förmiddagen. Helt otroligt hur fort det går. Kan det vara så att vardagen kommer ikapp en. Att alla måsten och borden och sen gör att fantasin inte får plats. Dagdrömmarna får vänta tills efter det där samtalet, den där middagen, den där klassaktiviteten eller efter den där renoveringen.

I stugan på semestern gäller det att inte gå igång på bakandet som jag brukar göra när jag är där och har ”all tid i världen”. Denna gång var jag på dollarstore och fyllde förrådet med kex. Chokladfingrarna går åt vill jag lova. Dessutom kom en hel kasse kex med lånebarnet P när jag sa till hans fina mamma att kex kan hon skicka med, det går alltid åt. Sann 70-talsanda är perfekt på semestern. Orkar inte tänka på några E:n. Jag tror det kommer bli folk av ungarna ändå.

 Jag försöker minnas hur mina föräldrar tänkte när jag var liten. Ju äldre jag blir desto klokare känns det som att de blir. Tanken att inte jobba heltid som pappa anammade tycker jag är underbar! Att kunna jobba heltid ibland, deltid ibland. Hinna vara. Både med sin familj, ha sin hobby och hinna tänka. Tankar tar tid.

Att leva sin dröm. Att göra det jag drömmer om. Det är helt otroligt härligt att faktiskt börja kunna drömma igen. När jag äntligen kommit upp från den oändliga tröttheten som småbarnsåren är. När jag äntligen får sova hela natten, åtminstone tills väckarklockan ringer innan arbetet. Det känns otroligt att faktiskt höra vad människor säger. Även om jobbet tar på mina krafter, så går det snabbare att återhämta mig nu. När inte hemmalivet tar det lilla som är kvar, utan faktiskt ger. Då börjar den sakta komma igen. Bli tydlig för mig. Jag tror att jag kan se och känna min dröm.

Maken har haft sin dröm om sitt eget företag. Han har tvekat och stretat. Jag har peppat och pushat. Nu flyger han! Vi vet inte riktigt hur det kommer att funka. Det verkar bra just nu. Hur mycket jobb som helst. Hur mycket jobb det är i vinter har jag ingen aning om. Det gör att vi verkligen behöver min inkomst. Å jag vet att det kommer kännas ok att gå tillbaka till jobbet i höst. Jag har ett roligt jobb. Om än oftast alldeles för långt borta.

Det är verkligen en ynnest att ha en stuga mitt ute i ingenstans. Där kan jag verkligen vara ledig på riktigt. Ungarna går ner i varv något otroligt. De sover länge och är mer sams än hemma i stan. Jag skulle inte vilja bo här, men som i Lundells öppna landskap så behöver jag detta några månader om året så att själen kan få ro.

I stugan blir leksaker som för längesedan glömts bort som nya. De får den där stunden i ljuset igen. Som leksakerna i Toystory är rädda för att mista. Jag minns att jag kände så. Att mina leksaker skulle bli ledsna när de inte längre blir lekta med. Denna gång hade jag tänkt att en av mina favoritleksaker från när jag var liten ska få flytta till någon där den kan få kärlek. Det är en grå elefant som heter Snuffe. Han fick jag när jag fyllde 9 år av min pappa. Han köptes på Ica i Övertorneå och jag älskade honom från första stund. Jag sov med honom nära nära. Nu har han legat i en kartong på vinden i snart 20 år. Väntat på att jag ska få barn som kan krama honom. Jag har också fått barn. Fina sådana. Som inte bryr sig ett dugg om nallar. De har fått sina nallar när de föddes av personer som är viktiga för dem. De är de nallarna som de vill sova med när de är trötta och ledsna. Nu har jag en fin kusindotter som fyllde 8 år i dagarna och har kalas i byn. Hon ÄLSKAR mjukdjur. Så jag sökte fram min Snuffe från kartongen på vinden och tog med honom och frågade om inte han kan få bli kramad av henne ett tag! Då får Snuffe, den finaste mjukiselefanten jag vet, en stund i solen igen. För att få vara i ett par barnarmar, få höra om alla deras äventyr, glädje och sorg. Att få lite tårar och snor….Det måste vara det bästa som finns för en gammal mjukis!

Hem en sväng och packa upp/packa om och så en flygtur till fina vänner och familj i Göteborg. Bio, teater och såklart Liseberg stod på schemat. Så skönt att vara med människor som har en naturlig plats i ens hjärta. Som är enkla och självklara och där jag får vara som jag är. Jag får tömma diskmaskinen, tvätta lite, rensa rabatter...somna på soffan och bli serverad god middag! Det var en underbar vecka, med skratt och snack....Tack alla tre fina familjer som lät oss ta del av era liv och er tid! Tid är det finaste jag kan få!

Med fina coachkompisen M och hans son H var vi på teater ute i det fria. Alice i underlandet var det som bjöds. Kanske lite svår för våra barn, men vi tar med oss minen när vår mini och H såg denna:

Han var det roligaste för dem! Själv tar jag också med mig detta:

Våra fina killar! När jag får förmånen att låna en annan familjs liv så uppskattar jag vissa saker i mitt eget ännu mer, vissa saker önskar jag att vi lyckas förbättra. Syskonkärleken mellan våra barn vill jag inte ändra. De är helt perfekta som de är. Å till och med syskonfighterna känns lugna nu! Tack för perspektivet!

..

Hos svägerskan passade jag på att skaka loss i deras massagefotölj. Riktigt skönt för mina ben och vader ska jag erkänna. Om någon har en sådan som skräpar så skicka den till mig ;)

Men nog är det som det gamla orden säger, borta bra men hemma bäst! Även om jag är en lyckligt lottad person som har två hem. Hemma i tornedalen och hemma i stan. Nog är det underbart att komma till vårt gråa hus och sova i egen säng. Att plocka lite i trädgården...att mumsa egen odlat. Det är Underbart!

Nästan som den där känslan...precis innan något gott....som...

Kram alla fina och kloka!