Mammakraft

han är nu 5 år mitt lilla skrot. En underbar 5 åring som tar livet på ett sätt som jag många gånger önskar att jag kunde ta det på. Han är en herre som vet vad han vill och kan skrika för att få sin vilja igenom, samtidigt som han är den charmigaste och kramigaste personen på jorden.

Jag önskar, jag önskar att jag varit den mamma jag fått möjlighet att formas till när Maxi föddes.....För Mini, har får både det bästa och det värsta från mig. Men jag tror, jag kan nästan vara säker på, att det är till honom vi är de bästa föräldrarna. Vi har gjort så mycket galet, trott på så många råd...lärt oss och kunnat göra om. Det är som att nummer tre är när vi landat och kan och känner. Visst gör vi fel och misstag. Fast på en annan nivå. Jag vet att vi kommer få på moppo från alla våra barn, hur tänkte ni, vad fan gjorde ni så för? Ni är ju helt väck och pucko. Jag vet. Vi är det. Vi försöker bli bättre varje dag. Jag vill i min villfarelse leva i tron att vi blir klokare, att vi blir bättre. Good-enough. Varje dag sen jag fick veta att jag skulle bli mamma har jag gjort mitt yttersta för att vara en bra mamma. Det är det det handlar om att lära av misstag. Jag har varit helt ok hela tiden, uppgraderats till en bättre version förstås. Jag kommer försöka uppgradera hela livet och är tacksam över mina mirakel som hjälper mig att lära mig mer om mig själv och hur jag kan bli bättre. Jag är så tacksam, även om tiden går alldeles för fort och min bebis som nyss var ett litet rött knyte, helt plötsligt är en stor kille.....

känner jag mig just nu...i ambivalensen mellan att ha en kaka och äta den....få nya och så är de slut. Att vara superlycklig och på gränsen till deprimerad som han är och menar att kakätning är mentalt dränerande....

När jag kom hem från mitt jobb som jag tycker mycket om så kände jag mig helt dränerad på energi. Som att någon riktat en dammsugare mot min skalle och sugit ut allt som fanns i energi väg. Försökte sitta upp och göra läxa med midi. Sen var det soffan som gällde. I två timmar.....helt slut. Tur att jag har världens bästa make som fixar middag och världens bästa lillasyster som hänger med på prommis med hundarna så jag kunde svänga av och vara med positiva brudar och ladda batterierna. Det behövdes. Verkligen!

Jag behöver energi just nu. Ska försöka ladda i morgon. Inte jobba, plugga och köra pass på Sensia...och så föräldramöte på det då. Det blir nog bra. Jag bestämmer mig för det.

I morgon ska jag ha energi! Kram alla fina!

 

alla har vi väl ett tangentbord i kroppen med knappar som fyller olika funktion. Så vill jag se det. Med åren har jag lärt mig att hitta knapp efter knapp och förstår bättre och bättre vilken funktion just de knapparna fyller. Tycker jag att funktionen är undermålig eller onödig så gör jag det jag orkar och kan för att programmera om. Det kan ta tid att programmera om, ibland blir det till och med error..men bara att vara medveten om knapparnas funktion känns som ett steg framåt!

En knapp som genast får mig att bli galen är den "jag är nog sjuk", "alla andra har det så enkelt, det är bara jag som har det svårt..." GNÄLL säger den knappen mig och jag blir genast en person som jag inte vill vara. Hu, vad jag försöker undvika att bli galen...bita mig i läppen, försöka låta bli att gå in i en diskussion. Det är skitsvårt.

Jag har så svårt att fixa ursäkter av människor mot att börja må bättre. Nej, L, det har inte med att jag inte äter ordentligt att göra att jag ingenting orkar är grinfärdig och tycker att allt är trist. Jag har ju trots allt ätit en hårdbrömacka och en måltidsersättning sedan jag klev upp ur sängen 06:30. Nej, det har inte att göra med att jag inte rör på mig och att jag äter onyttigt att jag inte ser ut som jag vill se ut. Det är genetiskt. Nej, det är inte för att jag inte pluggat som jag inte klarade tentan, det är för att jag...osv...HU.....jag kämpar tappert för att omprogrammera mitt tangentbord så att detta inte tar min energi. Å för att bli bättre på att coacha i djungeln av ursäkter för att få fortsätta tycka synd om sig själv....

Jag gör en massa tokiga saker...som i jul när jag tryckt i mig alldeles för mycket fika och godis. Men jag kan i allafall säga att jag vet om att jag gjort det och att det kan vara en anledning till att mina byxor känns trånga. Det skulle inte kännas OK att säga att jag inte kan förstå hur det kommer sig.....Att det måste vara vätska i kroppen som kommit dit av någon anledning. Stå för det du gör och ta konsekvenserna av ditt handlande! Vill jag må bättre, ändra på saker! Vill jag inte det, då så...fortsätt som jag gjort hittills och håll snattran!

Hu..nu fick jag lite utlopp för min frustration. Strax ska jag dra mitt strå till stacken för mitt frosseri i jul med en skön promenad med mina doggar!

Kram alla fina och kloka!

 

...så har det låtit här hemma hos mig idag.....Midi som inte vill gå i skolan efter jullovet. Å han har ju JÄTTE LÄNGE kvar att att gå i skolan...SUCK...och han MÅSTE lära sig en massa nya saker SUCK....

Annat är det med mamman i detta lilla eller faktiskt numer stora hus....Jag förklarade att jag först gått i förskola och sedan i grundskola och sedan gymnasiet och därefter i massa massa år på universitetet och att jag nog mest troligt aldrig kommer sluta gå i skolan eftersom jag hela tiden inser att det finns så mycket som jag behöver bli så mycket bättre på och så mycket klokare om.....

Jag är lyckligt lottad och omgiven av människor som ger mig tillfälle att lära mig att göra om och göra rätt...

När jag gick på gymnasiet så var jag såklart inte lika korkad som jag är nu. För när jag var tonåring så visste jag ju precis hur allt funkade. Hur dum var jag inte som började läsa och förstå att jag inte förstått!

För ett år sedan hoppades jag på detta:

•   mycket träning,
•   Och god mat!
•   På stughäng med fina vänner och familj!
•   På vårsolen på påsken och många fiskar på pimpelkroken!
•   Jag hoppas på reunion med mina coachkollegor och spännande utmaningar i arbetslivet...
•   Jag ser fram emot en långledig sommar och lata dagar på stranden!
•   En utlandsresa vore inte helt fel!
•   Jag ser fram emot vårruset och tjejmilen och häng med fina tjejer!
•   Längtar till finska föreningens reunion till Kivijärviloppet och tills finaste J tar körkort!
•   Ser fram emot hösten då stora lillasyster flyttar in....

Det kan inte bli annat än helt underbart 2012!

 

Med facit i hand kan jag säga att det jag kunde påverka blev möjligt!

2012 var året då vi fick en inredd övervåning, ny panel på hela huset, färg på hela huset, plattsättning på framsidan och icket att förglömma en toadörr i källaren! Det känns som att 2013, bara för det kommer bli ett lugnare år både arbetsbelastningsmässigt och ekonomiskt vad gäller hemmafronten! 2012 var året nästan helt utan soffa, och vilken känsla som kommer när en ny soffa införskaffas och vi åter kan dra soffsovningar till filmer!

Det var året då ungarna fyllde 4,6 och 8 och finaste Midi började 6 års och lämnade förskoletiden bakom sig. Det var också året då Maxi började läsa riktigt bra och vågade utmana sig själv i sådan grad att han sov över med morbror i husvagnen och var konferencier på luciafesten på skolan. Det var året då en 17 åring flyttade ut, en 16 åring flyttade in och flera av barnen som bott hos oss tidigare började hänga här igen och höra av sig ofta. Det var också året då fina stora lillasyster flyttade in och började gymnasiet i stan.Det var året då hundarna blev huggormsbitna och skräcken som kommer med rädslan att förlora fyrbenta familjemedlemmar var ett faktum. Tack lyckliga stjärna för att det gick bra den gången!

På våren njöt vi av fiske och skoterkörning i stugan, det blev en resa till Turkiet som var välbehövlig, det blev också stughäng med fina barn! Det blev också en resa till Göteborg och återseende av fina coachkollegan M och den andra fina coachkollegam träffade jag på tjejmilen som också genomfördes 2012! Jag och maken besökte trädhotellet i Harads och fick en fantastisk vistelse där. Verkligen en dag att plocka fram då livet känns orättvist! (Orättvist är för övrigt ett flitigt använt ord av vår Mini som tycker att allt som inte ger honom fördelar är just orättvist!)

Det var en tuff vår med mycket jobb som blev ännu mer jobb då kollegan drabbades av en ofattbar sorg. Den vägdes upp med en underbar ledig sommar och en lättare höst. Från november 2012 jobbar jag halvtid och studerar halvtid.  Jag fortsatte ta steg mot mitt mål i livet genom att påbörja socionomprogrammet på distans. Det är en ynnest att få studera som vuxen, och en skatt med nya fina vänner för livet. Jag är så glad över den nya utmaningen och för allt som kommer med det.  Det var också hösten som jag lämnade mina ”Korpare” på hertsön och började köra pass på Sensia. Träningsinspirationen tröt under hösten, men lusten att instruera är kvar!

2012 fick ett riktigt gott slut tillsammans med goda vänner. Många barn, mycket mat….och lagom med dryck gjorde kvällen till en trevlig tillställning!

2013 han börjat med en sovmorgon, med besök av fina vänner och utlåning av stora H hund. Jag vet att 2013 kommer bli ett härligt år! Jag har redan bokat in mig på reunion med mina coachkollegor i mars i Örebro, och tjejmilen i Stockholm till hösten! Jag ska fortsätta plugga och vara tjänstledig halvtid. Jag hoppas att året ger oss mycket lycka, mycket skratt och kärlek! Hur kommer det bli möjligt…..ja…jag tänker lite som drängen den okände författaren skrivit om i sin text….

Sova när stormen kommer

En bonde som bodde på en illa vindpinad ö hade svårt att få tag på arbetskraft.
Ständigt kom stormar som vräkte omkull träd och gjorde det svårt att ha boskap och bruka jorden. En dag hörde dock en man av sig som hade läst en annons om att det behövdes hjälp på gården.

Bonden frågade om mannen hade erfarenhet av att arbeta på bondgård.
Jag kan i varje fall sova när stormen kommer svarade mannen.
Bonden blev förbryllad, men trots att det inte gick att samtala särskilt mycket
med den tystlåtne mannen, anställde honom på prov.

Dagarna gick, mannen arbetade ihärdigt och bonden kände sig nöjd. Så en natt kom stormen. Bonden vaknade och skyndade iväg för att väcka sin medhjälpare.
Men när bonden bankade på dörren och ropade att ovädret snart skulle dra fram över ön, vände mannen sig obekymrat om i sängen och grymtade:
Jag har ju sagt att jag kan sova även när det stormen kommer.

Bonden blev rasande över att mannen inte ville hjälpa till, men istället för att gräla mer, gav han sig ut för att ordna med olika försiktighetsåtgärder för att skydda gården mot vinden. Då upptäckte han att allt hö var uppknutet och övertäckt, att korna stod inne i ladugården och att dörrarna var ordentligt reglade och han insåg med ens vad mannen menat med att han kan sova även när stormen kommer.

- FÖRFATTARE OKÄND –

God fortsättning alla fina!