...oooops....oj...jasså?
...när man är uppe i hundraåttioknyck så blir det en del oooops, oj..jasså....som man kanske hade kunnat undvika óm man bara hade andats lite emellanåt. Det som inte står i min kalender blir oftast oops...glömde bort.
På gott och ont. Man kan inte ha allt i huvudet och inte heller i hjärtat. Kalendern kan man ju lägga bort om man inte vill komma ihåg, men huvudet är lite svårare att plocka av!
Ibland krockar min plan med makens plan (läs hyfsat ofta). Förut har jag nog snällt suddat ut min plan och lagt det på en annan dag. Kanske snällt mot maken i stunden, men elakt i längden. Nu har jag slutat med det. Först blev maken upprörd och sa mindre väl valda ord...Sedan kom han på sig själv och bad om ursäkt. Det är ju någonstans det man måste lära sig. Man får klanta sig, man kan göra det utan att egentligen ha ett ont uppsåt..och man kan be om ursäkt.
Eftersom jag gör mycket så blir det fel emellanåt. Men jag vill verkligen lära mig att göra rätt. Att göra klokt. Många gånger får man flera bud på vad som är rätt. Som med barnuppfostrat t ex. Jag tror inte på dölja problemet vägen. Jag tror heller inte på hänga ut den som gör fel vägen. Jag tror på en tydlig väg. Detta har skett, dumt. Hur ska vi göra för att det inte ska hända igen? Det kan vara så att andra behöver veta att det har hänt för att kunna hjälpa och stötta..och för att kunna se om fler är inblandade. Om jag som förälder inte kan stå för att mitt barn gjort en sak och blånekar, så gör jag varken barnen eller någon som försöker hjälpa en chans. Ibland kan det vara så att man måste ställa sig upp och säga: Det är skittrist att detta har hänt. Jag har fått veta att mitt barn röker på skolan. Jag vet att barnet inte står ensam och röker. Jag vet inte vilka som är med. Men jag vill att ni andra föräldrar ska veta så ni kan ta reda på vad era barn gör. Visst, jag hänger ut mitt barn som exempel. Vi vet alla att barnet inte är ensam. Jag vet att barnet vet att hon är värdefull och viktig. Det vet att jag vet att det inte är ensam om att göra detta otillåtna, även om barnet inte vill skvallra på någon annan. Det är inte barnen som är problemet. Det är vi vuxna som inte vågar se verkligheten för att det innebär extra jobb och svåra frågeställningar. Frågor som jag inte har något som helst svar på. Men jag kan ju inte heller lära mig svaren och jag inte vågar erkänna eller lyssna på frågan.
För att kunna definiera vad som är problemet behöver man information. Det kan vara många pusselbitar. Det gäller att våga kolla på många platser och lyssna på många och mycket. Sedan får man välja vad man vill använda, vilka bitar som hör till mitt pussel och om det är några bitar som ska till någon annan. Om jag frågar så måste jag vara beredd på att höra svaret. Att ta emot informationen...analysera den och om så krävs göra förtydliganden. Jag vet hur lätt saker kan bli en höna av en fjäder. Det är inte intressant att göra hönor..men jag vet också hur ett litet problem, kan bli gigantiskt om man inte gör insatser med en gång. Det är inte värt att offra ett barn för att man vill tro, och inte kan tro vissa saker. Jag väljer att inte tro. Jag väljer att kolla uppgiften mot många olika källor och sedan avfärdar eller anammar jag infon. Att tro är att inte veta.
"Det högsta är inte att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall". Är ett uttryck som jag haft med mig genom livet. Det vill jag att mina barn tar med sig i livet. Att man kan göra fel och tokigt..misslyckas..men man får fler chanser att göra om och göra rätt! Att man är älskad för den man är, inte det man gör..man är inte det man gör! En person kan aldrig vara fel, dens handlingar kan vara grymt tokiga! Lever man med den tanken så kan man också erkänna när man gjort fel. Man kan själv fördömma sin handling. Handlingen var fel, men jag kan vara rätt ändå! Det gör att man vågar se missar, och lära sig av dem..istället för att gömma dem av rädsla för vad någon annan ska tycka.
Så...även om jag önskar att jag var fullkomlig och perfekt ibland, så är jag ändå glad att jag kan begå misstag, att andra också kan göra några så jag inte behöver göra alla själv. Men om ingen vågar berätta om sina misstag, hur ska då någon annan kunna lära sig av dem? Jag har ett bibliotek av missar. Jag har gjort dem själv! När de hände var det jobbigt. Nu kan jag se vad jag fick ut av dem...
Nä..nu åter till den verkliga världen från cyberspace...nya lärdomar att fånga! Ha det gott alla fina!
ibland blir det inte som man tänkt sig....
...men det kan bli rätt bra ändå...
Helgen skulle ha tillbringats i Umeå med en massa underbara Korpeninstruktörer och massor av träningsvärk. Istället blev det att försöka förmå bonustjejen att förstå vilka konsekvenser ens handlingar kan få....
Jag hade hellre valt det första. Men nu blev det inte så. Det fanns ingen kraft kvar att använda efter allt galet som passerat vårt liv. Men inget ont som inte har något gott med sig. Maken har hunnit lasta massor av skrot som ska bort innan vintern och jag har hunnit rensa lite. Bonus och fina kompisen har bakat gofika och lagat go mat till oss allesamman. Jag har hunnit vara på Toy story 3 med maxi, midi och bonusgrabben....
Två supergulliga killar var här igår och såg på film med bonus och hennes kompis...det finns ändå hopp om "dagens ungdom"! *hi hi*
Nu ska jag gå ner och röja en stund till. Ta den packade träningsväskan och använda den i morgon eftermiddag på gymmet i stan...det blir nog bra!
Kram alla fina..och tack alla ni som låter mig andas och tömma ut all frustration som ibland kväver mig...Ni är värdefulla och oumbärliga för mig!
konsekvens av handling...
...hur ska man förklara det på ett konkret sätt? Hur ska man få barn att dra i handbromsen och fundera på konsekvensen av handlingen innan den genomförs?
...
Internet och mobiltelefoner har förenklat mycket och gjort mycket bra. Men inget gott som inte har något ont med sig. Att skriva elaka saker om och till andra har blivit enkelt. På kort tid hinner många se det som skrivits och kommenterats. Hur fasen ska man få bukt med detta? Hur ska man kunna lindra de skador som hunnit ske, försöka reda upp det dumma som spridits och få barnen att förstå konsekvenserna av ett sms eller en kommentar på pix-box? Kan man förstå att något som kommer av ett dumt infall under grupptryck kan göra det så att en annan knappt vill/vågar gå till skolan? Att många har hunnit se det dumma och att ett förlåt kan vara futtigt?
...
Hur fasen har det blivit såhär? Pratar man inte som föräldrar med sina barn? Lär man inte sina barn den gyllene regeln? Jag kommer ännu ihåg hur vi i ettan fick lära oss den gyllene regeln. Var sådan som du vill att andra ska vara mot dig. Så enkelt, så sant..så viktigt! Grundläggande om medmänsklighet! Det är en konst att vara snäll. Det kräver mod att våga vara snäll. Snälla människor är kloka, modiga, starka!
...
Känns fruktansvärt att det är såhär det ser ut i samhället. I en liten stad som vår. Att barn redan tidigt är så hjärtlöst elaka med varandra..många gånger för att de inte förstår konsekvensen av sina handlingar. Hur ska man som förälder göra? Hur ska man få dem att göra gott och tänka gott? Att vara stolt över sig själv och andra, att glädjas för andra och sig själv? Att förstå att om någon är bra eller snygg behöver det inte betyda att jag är dålig eller ful....att skönhet är i betraktarens öga...och att det många gånger är som i sagan den fula ankungen....
...
Mycket att tänka på. Jämt och hela tiden....Å vad jag hade velat prata med farmor om detta. Hon hade kunnat ge kloka råd...eller pappa.....riktiga relationsbyggare. Nu får jag lita på min förmåga..och lyssna på andra kloka. Det blir nog bra. Jag kan inte göra annat än mitt bästa. Men åhhh vad jag önskar att fler föräldrar lär sina barn den gyllene regeln från födseln!
liten tankeställare
När man pratar om att film och spel är så farligt för dagens unga:
...Rödluvan lyssnade inte på sin mamma, Pinocchio var en lögnare, Robin Hood var en tjuv, Tarzan gick utan kläder å lekte med sin "apa" och Snövit levde ihop med 7 män, den slampan, Pippi jagades av soc och Emil söp sig full iunga år.... Det här växte jag upp med, så klaga inte på hur jag blivit
Å tänk Tom & Jerry på detta..som slog varandra till förbannelse....
Kram! ;)
Yllebröllopsdag...
..har jag och finaste maken firat idag! I present har finaste maken fått ett vitt trähjärta som det står "Godnatt min skatt" på. Eftersom jag många gånger har hunnit somna innan han kommit på att han ens är trött så ville jag att han åtminstone ska få en hälsning av mig ändå. Sen fick han en ram som jag vill att han ordnar bilder till. Bilder på oss förstås! Så han har fått i uppdrag att dokumentera ett äventyr för två!
---
Maken konstaterade att livet skulle vara rätt meningslöst om vi inte hade varandra och våra barn och hundar. Även om vårt liv kan vara ett smärre kaos emellanåt så skulle jag inte byta bort en dag. De där kladdiga kramarna och eviga tvättandet av filtar och soffan är ett kärt besvär. Man vet att det finns skratt och kärlek i huset!
...
Jag har skrivit det tidigare..och jag skriver det igen. Jag har träffat mannen i mitt liv. Det finns ingen som P för mig. Jag skulle inte vilja bli så där arg på någon annan, eller besviken på någon annan...som jag kan bli på P. Men det finns heller inte någon som jag hellre ställer mig rygg i rygg med mot livets alla prövningar..det finns ingen som kan sätta guldkant på en grå vardag..eller få mig att må gott som P. Bara av att se det där stora varma leendet så vet jag att jag gjort ett klokt val. Och att jag gör samma val varenda dag. Jag väljer P. Varje dag...ibland efter att ha vädrat honom i kylan en stund. Men jag väljer alltid samma. Samma fantastiska P...Älskar dig min skatt!
Återlämning AB
Den senaste månaden har varit intensiv i min familj. Vi har ställts inför dilemman som vi inte hade tänkt ställas inför på jätte länge. Men det är inget annat att göra än att bita i det sura äpplet. Fundera, fundera och sedan försöka göra klokt. När man dessutom får kämpa för att få andra människor att förstå hur världen egentligen ser ut så kan man bli hiskeligt trött och sliten.
...
Vi tänkte att alla resonemang och stöld, rökning och alkohol skulle göra att några lugna dagar skulle komma. In my ass....Igår var tjejerna in på stan. De betedde sig märkligt. Sedan skulle bonus färga håret och jag var inte riktigt övertygad när hennes blonda kompis berättade att hennes mamma köpt fel färg och den hade bonus fått. Märkligt. Man kan ju gå tillbaka och byta..och svart till en blond? Det gick inte många minuter så ringde min mobil. Det var en annan förälder. Då deras flicka haft utegångsförbud hade de tagit hennes mobil och därigenom fått veta att de snattat kläder, parfym, hårspray och hårfärg. Morr...vad jag inte behövde det just nu.
...
Idag har två ångerfulla 12-åringar och två mindre nöjda föräldrar gått på stan och berätta för personalen vad de gjort och betala för kalaset. Sakerna ligger nu i säkert förvar tills allt är avbetalt med månadspengen. Lagom till jul kommer bonus ha betalat klart. Jag tror inte att hon kommer tycka att tröjan är så fin då...Parfymen kommer alltid att påminna. Jag hoppas att detta var sista gången. Att de förstår att det hade kunnat vara så att föräldrarna inte hade 750 kr att betala sakerna för och att man blivit utan mat i några dagar på grund av detta.....Att de fattar att man kan åka dit och att det inte är så hiskeligt kul att hamna i polisregistret.....
...
Så..hela helgen är det utegångsförbud. Mobilen ligger i säkert förvar. Bonusen konstaterade när vi satt och fikade att hon "överlevt" en dag utan mobilen. Annat var det på stenåldern när vi var barn. Jag var fasen över 20 innan jag hade en egen mobil. Tänk att man överlevt!! Vi bör nog ställa upp i någon överlevnadstävling!
...
Det känns iofs som att livet här hemma är som en överlevnadstävling emellanåt. Men vi blir starkare och klokare av detta. Vi kommer vara grymt "skillade" när våra egna är 12. Kloka, dumma...och stenålders! Ja, det är vi det! Trevlig helg allesamman!
mitt i veckan...
...å i morgon börjar min maxi på fritids..på måndag är första "riktiga" dagen i förskoleklass. Då är det pappa som får gå med honom eftersom jag ska till Kalix och jobba hela måndagen. Skönt att vara igång på riktigt igen!
Den här veckan har jag varit lite i min egen lilla värld och känner att jag inte riktigt har koll på läget. Men det ger sig nog. Igår var en sådan dag då alla möten blev avbokade och där satt jag som en fågelholk och fattade noll. Vilken tur att fina L också hade ställt in saker så vi kunde träffas och förbereda lite inför höstens föreläsning i grannlänet. Ser fram emot det!
...
Vardagen börjar komma ikapp efter sommaren och det känns både skönt och trist samtidigt. Välbehövligt är det i vilket fall. Bara man skulle komma i säng i tid. Jag ska sätta mig ner och göra en ordentlig plan över livet den närmaste tiden så man får någon ordning på tillvaron! Det behövs efter det halvt organiserade kaoset som varit de senaste veckorna. Men Kaos bor granne med gud..så jag är nästan i paradiset!
det kostar på att ligga på....
Att ha förmånen att få följa barn med brokigbakgrund en bit på deras resa mot vuxenlivet är en ynnest. Det är inspirerande, utvecklande, roligt...men också fruktansvärt jobbigt och påfrestande på livet i allmänhet. Man får verkligen brottas med sina fördomar och med sina känslor. Hitta lämpliga sätt att förklara saker på ett vettigt sätt, på en vettig nivå. Det gäller också att ställa sig rygg i rygg med sin bättre hälft och kämpa tillsammans. Det är en ynnest att ha vänner som bästa moster I och fina P som kommer och hänger med våra biobarn så vi kan sitta den tid som krävs med den som behöver vår uppmärksamhet just då.
..
Samtidigt blir jag stolt och tacksam över mina egna föräldrar som har fått mig att förstå att man alltid är välkommen hem. Så tokigt det kan bli ibland när man inte riktigt kunnat se hela bilden. För det är nog svårt som vuxen..ännu ännu svårare när man inte har ett särdeles abstrakt tänkande. Men hur tokigt det än har blivit KOM HEM! Vi älskar alltid dig, vi tycker inte alltid om det du gör. Två vitt skilda saker. Sen kan det givetvis komma konsekvenser på det som hänt. Rimliga sådana. Vad fan är rimligt egentligen?
...
Jag försöker lyssna på andra föräldrars resonemang. "Man kan inte låsa in dem". Detta fick jag till svar när jag berättade att vi inte längre kommer att acceptera att en 12-åring är ute och ränner till kl 21. Kl 19 tycker jag att man kan gå till någon kompis och vara där. Att man är där ska verifieras av föräldrarna. Är det att låsa in? De får ju fortfarande umgås med sina kompisar om än i lite mer strukturerad form. Då anser jag att man som förälder har möjlighet att veta vilka som varit med och sortera bort ovälkomna i umgänget. "Jag är ju glad att de inte är på det bostadsområdet där det finns droger". Hur faan kan den föräldern veta att det inte är just på det bostadsområdet de är, eller att de från det bostadsområdet inte har kommit till ett annat? När jag ringer till mitt barn på mobilen så kommer den säga att den är på en plats som inte behöver vara den platsen som personen i fråga säger att han eller hon är på. För mig är barn viktigare än så. De kommer hinna ränna och drälla. När de har den självkänslan att våga stå för sina åsikter. Att våga gå när det inte känns ok och att våga säga nej. Oavsett vem det är som frågar.
..
Kanske har jag mött för många barn som inte fått begränsningar som skydd mot sin egen okunskap tills kunskapen och självkänslan vuxit såpass att de har kunnat utöka sina möjligheter. De barn som finns under mitt tak är för värdefulla för att offras för att jag inte orkar. Jag kommer att stånga mig blodig för dessa barn. Jag kommer vara trött och slut och villig att ge upp. Jag kommer få veta att jag är dum i huvudet och inte fattar någonting. Men jag vet också att varenda stund jag lägger ner på barnen kommer jag få tillbaka.
...
En klok och driftig 17-åring som heter Fridah Jönsson är kolumnist i Metro och Dalarnas tidningar. Hon går medieprogrammet och har verkligen kämpat sig fram. I julas skrev hon detta inlägg . Jag har det i min kalender tillsammans med bilder på mina barn för att jag ALDRIG ska glömma. För att jag ska få lite rättesnören när jag är ute på djupt vatten eller tappar begreppet om tid på jobbet.
...
Det är rätt skönt att sitta ner och småprata med sina barn oavsett ålder. Att spela skip-bo eller yatzy...eller smarta skator...eller memory. Att få höra det där som man aldrig annars fått höra. Om någon liten sak som hänt under dagen. För det är ju de där små sakerna som tillsammans gör livet. Hur många föräldrar känner egentligen sina barn? Vet vad de tycker om och vad de tänker på? Vem som är den bästa kompisen, och vem som senast drog en vurpa och fick plåster på sina knän?
...
Stunden på kvällen när man ligger och småpratar och läser bamse...eller ser på något program på TV tillsammans är den bästa stunden på dagen tycker jag. Det är samma som när alla barn sover och man har borstat tänderna, fluxat och krypit ner och lagt sig på sin bättre hälfts arm. När man får höra hur dagen varit, vad man önskar och vill med nästa dag. Vad som blivit bäst och värst....Den där stunden när man får ligga där och reflektera över det som varit och man får välja den man valt igen.
...
Efter de prövningar som vi utsatts för de senaste dagarna så är jag trött och sliten. Tårarna bränner bakom ögonlocken och egentligen vill jag bara lägga mig ner och sova hela dagen. Men jag vet att jag kommer att palla hela dagen. och att det inte kommer att kännas så tröttsamt sen. Jag kommer att få kramar av min utvidgade familj och mina vänner kommer att skicka kraft och energi. Jag är en lyckligt lottad person.....Tack för att ni finns! Utan er ingen mammakraft i en sliten L.
Små barn...små bekymmer...
...amen...
Å vad jag önskar att man hade hunnit tänka ut allt klokt att säga..alla kloka konsekvenser och att man kunde visa olika framtidsscenarier som man kan göra på film. Jag önskar att jag hade kunnat fylla på lite finsk sisu i en liten flicka som vill vara så stor och cool...Å jag skulle vilja plocka in ungar som löper amok och hjälper till att få ner småbarn i skiten. Det finns alltså ungar i 12-13 års åldern som langar till andra barn. Barn som går i 5:an och 6:an är det jag snackar om. Jag blir galen. Så arg och frustrerad så jag mår illa.
...
Å så är man ju ett jävla pucko som inte fattar något...Hur gör man? Hur ska man göra, vad är klokt? Vilka krig ska man ta? Jag är en person som inte vill bygga vindskydd för att klara stormen, utan lära mig att använda kraften i vinden till något bättre och vettigare. Å jag vill bli klok...och göra klokt. Å nu känner jag mig rätt maktlös och oklok. Men, vad tusan. Jag kommer bli klokare. Å ett större pucko. Jag tror jag kan leva med det.
Trött, trött...
och jag vet inte varför. Fasen. Nu för tiden får man ju sova hela nätter. Barnen har varit hos mommo och farmor i flera dagar. Kanske är det det. Att man saknar dem så mycket att man blir helt matt? Kan det vara så? Då är det skärpning mamman som gäller!
...
Idag har jag varit flyttfirma AB och burit runt möbler för att göra plats för vår nya familjemedlem. Vi har tack o lov ett flexibelt hus och multifunktionella möbler så det mesta går att lösa. Man har verkligen massor av saker. Undra vad man ska med allt? Jag ska försöka ta mig en rensning av lådor och göra plats och ordning. För det smyger alltid in något i vårt hus. Som idag när jag var till Piteå och jobbade...två nya tröjor och lite presenter till finaste maken..som han ska få när vi har 7 årig bröllopsdag ssssssssch ;)
...
I morgon ska jag till Arjeplog och jobba hela dagen lång. Det blir nog trevligt och bra! Det är härliga personer som finns där uppe och en ynnest att man får möjlighet att möta alla dem! Jag kommer nog vara slut som artist...men sen är det bara en dag till att jobba innan en långhelg i stugan. Längtar massor efter det..både efter stugan..men mest efter att få vara med mina fina barn! Nosa på dem..pussa på dem..krama dem!!!!
..
Man blir ju galen när man inte får vara där de är! Men jag har förstått att man måste öva på det. Att inte bli galen och att inte låta barnen veta att man blir galen av det. För de ska inte behöva få dåligt samvete för att de har en galen mamma!
Gråa vardagen är här...
måndag och jobb..och regn och grått...men det är ändå en bra kombination! Vem fan vill jobba när det är solsken
..
Nu saknar jag mina barn så det gör ont i mammahjärtat. Vill egentligen hämta hem dem nu! Men jag vet att de har det så bra med mormor och farmor. Att de behöver få odla de relationerna och att jag som mamma faktiskt har saker att göra även om de inte är nära mig. Men längta efter dem, det kommer jag inte ifrån.
Har haft en dundertrevlig helg med god mat och trevligt sällskap. Å..en och annan slurk vin och öl har väl passerat strupen. Det kan man också behöva ibland. Även om man är rätt tacksam över att man har så mycket annat för sig så att det inte händer särdeles ofta!
...
Försöker landa i rollen som bonusmamma på heltid och det är en svår balansgång. Det är ingen enkel resa och jag vet inte riktigt vart vi är påväg. Men det kan man inte vänta sig heller efter en vecka. Det blir fler veckor. Vi lär bli knäppare med tiden. Det känns ok att vara knäpp förälder!
..
Har varit stolt storasyster också i flera dagar. Min älskade syster. Du är vacker och klok! Det bubblar i mitt hjärta av stolthet för att du är den du är och inte ändrar dig för att passa in i någon mall. Priset kan vara högt att betala, men i slutändan kommer det ändå att löna sig. Man är den man är, och man ska inte ändra sig bara för att, utan ändra sig för att man har sina skäl och sin tanke med det. Det ska kännas rätt i hjärtat. Man ska lyssna på sin inre röst och våga. Det gör du! Du modiga underbara unge!
Å snart är det lillördag....
efter en intensiv dag med jobb, gräsklippning, läggning av barn och diskussion om regler, kvällsplocket så får man äntligen klämma ner rumpan på stolen och blogga en stund!
Min nya bästa vän här hemma, robotdammsugaren, får gå på högvarv. Det är verkligen ett heltidsarbete att hålla ett hem med tre barn (med kompisar) och två hundar hyfsat rent. Det blir en sväng om med skurmoppen varenda kväll...och på morgonen så har unghunden spritt ut sina svarta hårstrån överallt så att det ser lika sunkit ut som dagen innan. Vilken tur att han är charmig som få. Vilken tur att han är min hund och att det är jag som kör plockracet på kvällen så ingen annan har massa argument....
....
Jag försöker verkligen köra på ett städrace när ungarna lagt sig. Tur att robotdammsugaren kan dammsuga i mörker så behöver jag bara flasha lampan en liten stund när jag snabbt skurar upp dagens smuts. Så skönt är det att sitta i ett lite sensommarskumt rum och känna doften av ajax ;) Tänk hur livets guldkanter ser olika ut i olika skeden i livet!
...
Evetuellt blir vi en till i familjen för en tid. Hur det blir får vi veta på fredag. Min hjärna går på högvarv för att fundera ut lämpliga husregler för en 12-åring. Det ska vara juste och rätt och lärorikt. Jag vill ha hjälp och tips. Vill presentera förslaget så att hon känner att hon inte köper grisen i säcken. Så här har jag tänkt:
Uppgifter att göra:
- Bädda sin säng varje morgon & städa sitt rum.
- Laga mat till hela familjen en dag i veckan. Vilken dag och vad får beslutas av kocken.
- Tömma & plocka i diskmaskinen en dag i veckan.
För att kläder ska tvättas ska de befinna sig i tvättkorgen. Går man ut kan man ta med sig sopor till soptunnan. Man kan gå ut med hundarna, gå med återvinningen nån gång nu och då. Man kan gå till Coop och handla nån mjölk/frukt/annat som glömts vid veckohandlingen. Givetvis ska man plocka undan efter sig! Söndag till torsdag ska man vara hemma senast kl 21. Om kompis är här ska denne gå hem senast 21. På helgen är absolut senaste tid 23, men då ska det vara något särskilt.
...
Har varit in på Swedbank och kollat upp detta med månadspeng. Där står att en 12 åring brukar få 210 kr i månaden. Jag kan sträcka mig till att ladda mobilen så det finns fria sms utöver månadspengen. (Då kan man inte skylla på att man inte hade pengar på mobilen om man inte dyker upp.)
...
Det är väl det hyfsat enkla. Men vad ska man sätta upp för konsekvenser om de uppsatta reglerna inte efterlevs. Jag menar, regler som inte efterlevs är ju ingen idé att ha. Konsekvensen måste vara kännbar, men inte överdriven. Det ska vara tydligt och direkt och självklart. Så att det inte blir någon diskussion eller ett hot. Det ska vara lika självklart som att man tappar körkortet om man kör 100 på 50 väg där det finns en fartkamera. Lika självklart, tydligt..och även om man kan bli lite sur, så blir man mest sur på sig själv som klantat till det rejält och lär sig något till nästa tillfälle.
...
Jag är ingen höjdare på att förklara hur jag tänker. Men råd och tips och kloka tankar mottages tacksamt!
Söndags lugnet...
har äntligen infunnit sig på Sst. Så tyst och skönt och mysigt när det börjat skymma lite om kvällarna igen!
Dagarna går i ett heransligt tempo och jag bara njuter av att vara med! Igår var det en skärgårdstur och sedan middag med vänner...idag aronsbadet, besök av vänner till maken och sedan god middag med familjen. Grannkillarna kom äntligen hem efter två veckor hos sin mamma. Lyckan var total! De har lekt lekt lekt.....nu sover alla fina skatter i sina sängar. Det kommer mamman också att göra snart.....Jag ska bara..som han Alfons Åberg.
I morgon är det jobb igen. Nu börjar det på riktigt...men det känns rätt kul! Det är mycket som händer framöver!
