Mammakraft

..är det någon som har sett programmet? När jag ser det så tänker jag alltid-Ni borde komma hem till oss ett tag för här ser ut som F-N. När man är minst 5 personer i ett litet hus så hinner det hända grejer. Hallen känns som om man alltid står och rensar järnet och plockar upp och sorterar vantar, mössor, fleecejackor..Eller vad säger ni om tvättstugan????

..snart en ny vecka och nya härliga möjligheter! Ser fram emot en trevlig vecka! 

Ute faller snön långsamt och här inne är det skönt att vara. Jag känner att vårt hem behöver en snöfallsdag. Det ser ut som "tre bokstäver" överallt och när solen skiner där ute är det så svårt att motivera varför man ska göra som damerna i rent hus emellan åt. Men idag, SNART ska snabeldraken få sig en svängom i vårt lilla hus! Jag är så himla sugen på att ta mig till IKEA och shoppa lite. Dels behöver jag lite ramar till minis ett års bilder som är superfina och det vore toppen med lite nya tyger som kan göra om lite här hemma. Jag är så sugen på färg så här på våren...speciellt GRÖNT i olika nyanser till min crosstokiga bättre hälfts förtret. Grönt är ju Kawasaki...det är ju Orange som är vårens färg!

..det undrade jag en gång för länge sedan när jag och kompisen M hade druckit aningens för mycket....men nog är det en berättigad fråga kan jag tycka!

Det känns som att det är måndag, sedan fredag direkt, jag kan inte förstå var dagarna tar vägen?? Det kan vara monstret i tvättmaskinen som äter upp alla strumpor så där bara finns en kvar av varje som även äter upp dagarna mellan måndag och fredag. Iofs så kan mitt kropp berätta för mig att det varit dagar där emellan då min Core från i onsdags ännu sätter sina spår när jag skrattar ;)!
Jag ska strax bege mig till arbetet där det blir till att steka våfflor till fredagsfika. Det ska bli mumsigt! Efter jobbet ska jag hoppa på min blå gamla springare och trampa in till stan där jag ska införskaffa en doppresent till min lilla guldklimp som döps i morgon. Jag har tänkt att köpa en docka från Rubens barn.
De är ju så himla underbara! Alla tre grabbar här hemma har var sin och de sover med dem och leker mycket med dem. Dessa dockor har särskilda platser våra liv och jag hoppas att den docka vi nu ämnar ge till dopbarnet kommer att bli lika viktig för honom som den är för våra barn! PÅ bilden ovan så kan ni se spår efter att "Ruben" fått smaka lite glass...han har fått vara med om mycket våran Ruben, men älskad är han och det tror jag ingen som sett honom med vår Maxi har missat. Senast i förrgår satt han och sov i soffan med kinden på Rubens huvud och armen runt honom! Dockorna finns att köpa på Hafva, besök gärna deras webshop, länken finns bland mina länkar!
Nä, nu dags att sminka sig lite och sedan upp på cykeln! Ha en bra dag där ute! Kram!

Så är en underbar vårsolig torsdag snart till ända. 

har som vanligt klivit upp i ottan med min morgonpigga mini...och ett X antal gånger under natten med min midi..tack gode gud att Maxi sover hela natten! Jag har hunnit vara och jobba några timmar på förmiddagen och innan det fixat matsäck till bonus och varit på morgon promenad med hunden. Ska jag erkänna att jag var TRÖTT när jag kom hem och bara käkade lunch och sedan har jag snarkat i två timmar! Nu är jag alldeles väck i plantan och väntar på att kaffet (som jag fixade färdigt i perkulatorn så jag bara behövde koppla i sladden) ska bubbla klart. Smaskens! Snart ska jag promenera och hämta hem mina busar från förskolan. Det kändes inte som någon idé att hämta dem när de hunnit lägga lilleman att sova så nu efter mellis blir perfekt. I morgon ska midi få gå på dagisbio och det blir nog spännande för honom. Men som jag skrivit så många gånger tidigare så går de på världens bästa förskola! 

..när jag var och körde pass i morse så kändes det verkligen som att det bara var måndag hela tiden, som att det var igår jag var där och körde pass senast fast det var en vecka sedan. Tiden går så fort just nu och jag känner att jag har dålig koll på läget.

Hemma är det jobbigt nu. Stressnivån på bonusen som ska flytta tar upp de andra barnen i skyn så man känner att man lever är det blir kväll. Han har samma inverkan på skolan så idag har vi fått vara och hämta hem honom igen. Det blir tokigt ibland. Nu har vi sagt att han får vara där i morgon och på onsdag och sedan så blir det flytt till ny familj. Kommer att bli tomt och tyst, men så välbehövligt lugnt för våra egna barn. Nu ska de få all vår tid ett tag framöver, sedan får vi se om det blir några fler barn som kommer mellanlanda här hos oss. Men det tror jag, det är ett sätt att leva och även om man ställs inför mycket jobb och mycket jobbigt så är det värt varenda uns av ansträngning när man vet att man gjort det barnets liv lite bättre.

I veckan ska jag jobba on-fr på mitt gamla jobb och det ska bli kul. Skönt att komma iväg hemmifrån och göra något annat en stund. Sedan vet jag att jag ska jobba skärtorsdagen också. Nästa fredag ska jag på intervju igen. Det börjar vara lite dejavu upplevelse att få gå på intervju och det är alltid trevligt! Men nu börjar jag vilja veta var jag ska vara på dagarna och inte gå här hemma och vänta och söka och undra vad man ska göra av sitt liv. Det kommer att bli bra, och det löser sig alltid, menjag gillar inte att inte ha kontroll, eller att inte veta. Jag gillar att känna att jag kan styra och veta vad som ska ske! Det får gärna vara mycket som händer, och mycket att göra, bara jag vet vad som förväntas av mig så är jag rätt nöjd med livet!

Lilleman verkar stormtrivas på förskolan och det är tryggt nu när man ska jobba några dagar. Sedan blir det färre dagar för honom veckan efter, då ska jag till skolan en dag och så på intervjun på fredag och till arbetsförmedlingen på torsdagen. Så då behöver han bara vara där då. Sedan kommer påsken och då blir de lediga hela veckan efter påsk då vi ska vara uppe i stugan och njuta av friden. Längtar. Tror att vår familj behöver det nu efter allt som varit med extrabarn och dödsfallen. Det sliter mer än man kan förstå.

Nej, nu ska jag ta mig en tupplur så jag orkar hela kvällen sedan...behöver vila mina ögon som hållit igång sedan kl 04.52!
Kram på er alla!

min bättre hälft har varit förskonad från att förlora närstående personer. Men nu har han förlorat både morfar och mormor på en vecka. Morfar var sjuk i ett halvår så det var väntat, men mormor dog helt plötsligt en vecka senare. Var det sorgen, eller det att hon tagit hand om morfar dag och natt i ett halvår och äntligen fick vila som gjorde det? Det kan man undra, men nu är de iallafall båda borta. Jag är så glad att vi träffade dem för någon vecka sedan och fick krama om dem. De var klara i knoppen båda två och mormor var pigg också hela livet. Hon skulle ha fyllt 85 nu i maj och morfar skulle blivit 87 i juni. Det känns overkligt nu, men i sommar när vi ska upp till svärmor och svärfars stuga i byn kommer det att kännas tomt och jobbigt att de inte finns. Det kommer att kännas märkligt att inte dagsfika och sitta i hammocken med morfar. Så är livet. Jag hoppas att åtminstone storkillen kommer att komma ihåg dem. Jag är glad att de fått träffa alla våra barn innan de lämnade oss. Hoppas de har det gott där de nu är, att de får vara tillsammans och att de kikar på oss ibland!

Till något roligt..igår var vi på 40-års fest och det var riktigt trevligt! Det var skönt att få vara tillsammans någon annanstans än hemma och vara vuxna. Jag har skrattat åt alla dråpligheter som jubilaren bjudit på under kvällen och det var inte lite det! Tack moster I för att du var barnvakt!

Nej, nu är det kläder på och ut i solen som gäller! Ska koka mig lite kaffe och surpla i solskenet!

I dag ska jag jobba och det ska bli skönt att komma ut ur huset och träffa andra vuxna människor än min bättre hälft! Det är rätt tufft hemma nu när vi har en som bara väntar på att börja om någon annanstans och jag känner att det sliter otroligt på mig. I kombination med förkylningen så känner jag att jag bara vill dra täcket över huvudet tills det är klart, men det funkar ju inte så när man är vuxen. Det är så jobbigt att se att han far så illa av att vänta. 

tiden bara rusar och ilar..tur att solen kommer fram så man får lite glitter i vardagen! Om en vecka så flyttar vår bonus. Det kommer bli tomt och tyst  men välbehövligt att vara bara familjen ett tag. Det har varit intensiva fyra månader och en kille som kommer att ha en plats i våra hjärtan för alltid. Nu laddar jag för att få göra om hemma. Rummet som varit storkillens ska bli vår storkilles rum och där behövs fixas för legobygge och lillebrors säkra. Men det ska bli jättekul! Varför är det så himla kul att fixa i barnrum egentligen? Nåväl.
I morgon ska jag jobba och så tre dagar nästa vecka. Kul! Jag hade fått jobba idag också men då hade vi ju bokat in reportern som har varit och gjort ett reportage om barn och mat och filmat oss när vi käkat mellanmål. Lilleman har ätit på dagis för första gången idag och det har gått bra. I morgon ska han också vara där och äta och så. Hoppas att det fortsätter att gå bra, man ska aldrig bli för säker för då kommer bakslaget.
Jag börjar känna mig lite piggare, men näsan rinner ännu som ett såll....I kväll ska jag i allafall köra pass och det ska bli skönt att komma ut ur huset lite och träffa lite vuxna!
Nä, nu kallar plikten till spisen..ska fixa lite soppa!
Kram!

Tänk att man kan bli glad av att solen skiner! Hm, jag menar den är ju en förutsättning för allt liv på jorden och det är ju alltid solsken någonstans i världen...men när den börjar kika fram så här på vårkanten så är det verkligen något man saknat, och blotta åsynen av den gör livet mycket enklare..eller inte..för det är sådana dagar då man vet att man har mycket att göra inomhus och man vet att man borde gå ut i det fina vädret istället. Går man ut är man stressad över allt man borde gjort och om man inte gör det så är man stressad över att man inte tagit tillvara det fina vädret!

...firningen av min 30 års dag. Mycket trevlig dag hade jag med mina vänner! Började med matlagning tillsammans med A & AK och sedan bastu med god ananasshake och ost och kex med hela pingelgänget! Rena och glada avnjöt vi god Thaimat och skålade för alla naturliga F! Det känns bra att vi inte är så känsliga..och när man är 30 och har tre barn så har en hel del vatten hunnit rinna under broarna. Om de kommande 30 åren är lika händelserika så kommer tiden gå fort. Tänk vad tiden går fort ändå..och vad livet susar förbi i hundraåttio minst!

men jag hade tänkt att det skulle bli en toppendag! Har börjat med sovmorgon, nu ska jag strax promenera in till stan, få hot stone massage...käka lunch med M och sedan strosa hem. Ta bilen till A:s jobb för att sedan tillsammans gå och handla inför morgondagens partay!

..nu är jag hemma igen...min egen dator och min egen säng hägrar i kväll efter att jag varit och kört AQUA! I dag ska jag bjuda min kompis på middag och lite surr då hon inte kan anlända till festen på lördag. Ska bli trevligt!
Mina händer är söndertvättade så de kommer att njuta av några dagar utan barnen så de sparas lite. Det är så tyst hemma. Jag kan inte komma ihåg att det varit så här tyst i huset...men det var det ju innan vi hade barn. Vad var det för liv egentligen. Då var man så nöjd...men nu tror jag att jag skulle bli galen om jag inte fick tillbaka mina barn efter några dagar. Då ska jag bara pussa och krama på dem...titta på dem när de sover och tänka..DE ÄR MINA!

Nu har jag varit borta hemifrån sedan torsdag och förra veckan var så intensiv med skola och besök så jag fick som ingenting gjort som jag hade velat..nu har jag tillbringat flera dagar på resande fot och träffat massor av personer som jag  tycker mycket om. Men nu vill jag HEM! Jag vill sova i min säng, med min man! Jag vill läsa min post och använda min dator..äta min mat och dricka kaffe i min soffa! ÅÅÅÅ vad jag längtar hem! Jag tror att det blivit värre med åren. Det här med att ens hem är ens borg. Sedan tror jag att min frustration hade varit lindrigare om jag haft min egen bil att förfoga över. Visst får jag låna min mammas bil, men det är som inte samma sak att låna någon annans som att fritt förfoga över sin egen. Men det är nog en vanesak! Nu låter det som att det inte är trevligt att vara hemma hos mamma. Det är trevligt här och jag tycker jätte mycket om min familj och utan dem så vore jag ensam och hjälplös ibland. Min mamma är verkligen värdens bästa mamma och jag är så stolt över henne. Hon har bestigit fler mount everests i sitt liv än jag önskar någon annan. Hon låter mig sova och fixar för ungarna och de älskar verkligen att vara här och vara med henne. Det handlar egentligen inte om var jag är..utan mest om att jag inte är hemma!

I morgon ska jag baka tårta så ska vi fira mitt "åldrande" här med mamma och ungarna och B. Ska bli mysigt. Jag minns när mamma fyllde 30. Jag var 10 år då och hennes vänner kom och hämtade henne hemifrån och hade fixat god mat till henne. Jag hade en lila tröja med broderade blommor och en svart glansig kjol med volanger..och säkert mycket opassande "kalasbyxor" till. Jag tror att jag hade ett skrikande cerist diadem också om jag inte minns fel. Min otroliga känsla för stil började tidigt :)!

Maken har fullt ös hemma även om han själv jobbar nattskift. Bonus tjejen har bråkat hemma och han fick åka och akuthämta henne i går kväll. Det är inte lätt att vara i puberteten. Bonuskillen är ännu kvar i nån vecka till och han som skulle ha sovit med dem fick magsjuka. Tack gode gud för vänner! Det är ni som gör vårt liv möjligt. Livet då vi öppnar vårt hem för barn som inte kan bo hemma, som inte orkar eller vill bo hemma med sina föräldrar som av en eller annan anledning inte riktigt räcker till. Trots att de i de flesta fall både vill och försöker....Vi hade aldrig kunna göra det jobb som vi gör med alla dessa barn om inte ni hade funnits omkring oss. Ni är jätteviktiga för oss, men också för de barn som vi tar till oss. Jag hade lagt mig ner och gett upp för länge sedan om inte ni lyssnat på mig, stöttat mig och ställt frågor..om ni inte kommit till oss och hjälpt till med praktiska saker som att duscha, laga mat, eller diska undan...läst sagor eller hoppat in som barnvakter så att jag och vi kommit iväg och fått andas lite, umgås lite med varandra som ett par! Om alla hade ett socialt skyddsnät som vi så skulle mångas liv vara mycket enklare! Jag vet att jag borde bli bättre på att ge er cred, och berätta hur viktiga ni är för oss och att vi vore noll utan er. Vi älskar er alla innerligt. Jag är många gånger så full av beundran när jag är omkring er och tänker många gånger att jag borde ha sagt det innan vi skiljts åt. Oräknerliga är de gånger då jag tänkt att jag ska säga det nästa gång vi ses eller talas vid. Men sedan glömmer man bort det och kommer ihåg det när ögonblicket har passerat. Jag har tränat på att fånga dessa tillfällen i många år. Under perioder i livet är man bättre på det än andra perioder. 

Det var en tragisk förlust i min ungdom som gjorde mig uppmärksam på att ögonblicket kanske aldrig kommer igen. Ibland tänker jag att jag kanske överdriver i min tydlighet, eller skrämmer med min övertygelse. Min man har fått otaliga utskällningar för att han inte kommit ihåg att säga till våra barn med ord att de är viktiga för honom, att han är glad över att just de är hans barn och att han älskar dem..VARJE DAG! Jag försöker att säga det till mina barn minst en gång per dag...MINST. Ibland känner jag att de kommer att säga till mig att jag ska lägga av att tjata . De vet! Jag vill ha det svaret! Jag vill att de ska veta att de är de finaste som finns, att jag älskar dem så mycket att orden inte räcker till. Att de är de bästa jag skapat, att de är skapade av kärlek och respekt....När jag ska se tillbaka på mitt liv och ranka höjdpunkterna så kommer allt vi gjort tillsammas och de de gjort vara det som smäller högst! Det är viktigt för mig att de som är viktiga för mig är medvetna om att de är det. Att jag är STOLT och TACKSAM över att få vara en del i deras liv.

Jag har lärt mig så mycket av mina vänner....som S, min hjälte, att våga, att vilja, att orka, att kärleken övervinner allt och det finns så mycket att glädjas över....som M & M, att se glädjen i sina barn, att härda ut trots att det är tröttsamt och slitigt, att jag ska fortsätta säga ifrån och säga till när jag inte tycker att det är rättvist....Som A att se det jag måste och strunta i det som jag inte kan göra något åt, att skratta åt eländet och våga ta nya tag. Att ett telefonsamtal med en sång kan läka mycket....Som J, hur fasen hade jag överlevt alla sommarlov utan dig? Du har lärt mig så mycket om livet och kärleken...och skrattets helande kraft..och tryggheten i att ha riktigt gamla vänner! M, att olikheter attraherar. Din klokskap och rakhet har lärt mig så otroligt mycket om mig själv..Som AK..att vi alla har läxor att göra, väg att vandra och att när man gjort sina läxor så är man starkare och klokare innan nästa vägval...många nämnda..absolut ingen glömd..jag har en rad och en tanke och en tacksamhet för saker som ni tillfört mitt liv men bloggen skulle bli milslång! Jag återkommer till er...Tack alla, ni bor i mitt hjärta..sitter i en soffa och käkar färska jordgubbar med äkta vanlijglass oavsett säsong....i mitt hjärta är det alltid varmt och gossigt! Ni gör min hemlängtan lite mindre påtaglig, bara av att tänka på er så blir jag varm och glad i hela kroppen!
Sov gott allesamman!

..tänk att det fanns ett Tv-program på den gamla goda tiden som hette så! Nu är dagen snart över och jag har tillbringat en stor del av min vakna tid i bilen mellan makens hemort och min mamma. Nu ska jag stanna hos mamma i fyra dagar innan jag beger mig mot hemstaden och där ska jag avnjuta en helg med maken och vännerna utan barn. Kommer att kännas tomt och tyst..men det är välbehövligt att få vara två vuxna människor ibland. Att vara ett par och inte bara föräldrar.