Om att gå några mil i en annans skor....
.....eller som maken brukar säga: Stackars den som skulle vara en timme i din skalle L! Det kan vara sant så. Att det är som en torktumlare och centrifug och berg och dalbana, allt i ett hela tiden. Ibland tänker jag att jag ska stänga av lite. Å så ser jag något som startar igång hela processen igen och då är det kört! Jag är tacksam för min snabba hjärna. Den har räddat mig många gånger! Fast ibland känner jag att jag önskar att den skulle stanna bara för en liten liten stund. Lite ro.
Idag har jag varit på mitt nya jobb för första gången. Det var spännande och en egoboost. Jag är efterlängtad och behövd, och lite rädd för att inte kunna fylla kostymen. Klart jag kan! Fast tänk om vi tänker olika! Om vi har en annan definition av ett ord som gör att vi går om varandra....hemska tanke. Jag vet att det kommer bli bra! Fast jag känner verkligen adrenalinet...det kommer bli så roligt och läskigt och alldeles underbart att slippa resa!
Att komma hem....
När jag varit på resande fot känns det ljuvigt att komma hem. Att packa upp alla smutsiga kläder och ha en tvättmaskin som gör dem rena och en bastu som förvandlar en restrött kropp till en nästan ny människa!
Min farmor och farfar hade en broderad bonad med texten ”Ett hem om det är gott är livets bästa lott”. Jag tänkte inte så mycket på innebörden när jag växte upp. Det var så självklart för mig att ett hem är ett ställe där det är gott att vara. Så var det för mig och de som fanns mig närmast och min värld var inte så mycket större just då. Ju äldre jag har blivit desto mer värda har orden på den broderade bonaden blivit för mig. Tacksamheten över förmånen att ha ett hem har vuxit. Att ha ett hem värt namnet.
I wikipedia står att läsa:
Hem. i bestämd form hemmet, syftar i första hand på den plats som en person anser vara sin huvudsakliga boplats, dvs primärt bostaden och sekundärt stadsdelen eller byn. Bland studenter används ofta även uttrycket "hemhemma". Till skillnad från hemma (dvs deras studentlägenhet), avses med hemhemma den plats där man är uppvuxen, föräldrarna bor, eller liknande.
Mina föräldrar har planterat mina rötter djupt i den tornedalska myllan. De har ankrat dem ordentligt och tryggt. De har laddat min ryggsäck med karta och kompass och ett alltid fyllt hemresekonto, oavsett destination i världen. Uppmaningen pröva dina vingar, du är alltid välkommen hem, har gett mig tillåtelsen att prova olika bra och mindre lyckade saker med vissheten om att jag alltid kan åka hem. Som tonåring så kunde det kännas lite fjuttigt. Jag kan alltid åka hem. Idag är jag tacksam. Oerhört tacksam för att jag fortfarande har ett hem som är mitt. Som alltid finns där vad jag än gör! Ett andrum för att hämta kraft och kunna komma igen.
Jag hoppas att jag och P får våra barn och de bonusbarn som passerar här att känna detsamma. Att de alltid är välkomna hem, även om ett val blivit tokigt och man behöver tid att välja om, att landa....så hoppas jag att vi får vara den landningsbanan. Den platsen där de tar djupa andetag, fyller energi och sedan beger sig ut i världen för att göra om och förhoppningsvis göra rätt!
Resa, landa, packa upp, packa om, resa.....
...det är vad mitt huvud försöker ställa in sig på nu. Att åka hem och fylla hela mig med familjen så jag klarar en vecka ifrån dem efter dessa 4 dagar som redan passerat. Att lämna min familj för jobb eller annat är en skräckblandad förtjusning. Jag vet att jag behöver jobba och att jag ibland behöver få vara ifrån min familj. Å lika härligt det är med ny input, med samtal med fantastiska människor i mitt liv som exempelvis kusin U så är det lika hemskt att inte kunna sova för att jag inte sover med min familj. Jag är en trött trasa av lite sömn och mycket input. Vilken tur att min familj laddar upp mig igen! Att det räcker att någon av dem är med mig för att jag ska känna mig trygg nog att sova!
Jag tror att det kommer att ta några dagar att smälta denna utbildningsstart. Sen behöver jag någ ett tag för att veta vad jag ska göra med all klokskap! Nu ska jag snart gå på planet, landa och SOVA....sen ska jag ge mig själv tillåtelse att lita på processen!
Kram alla fina och kloka!
Egotrippar och fyller förråden....
.....
med utbildning i familjeterapeuten Jesper Juuls tankar om barn och familjer. Vad glad jag är att jag gett mig själv möjligheten att gå denna utbildning i dagarna 8:a!
Jag har under mina år som beteendevetare läst mängder med definition av självkänsla och tycker att den som family-lab använder sig av är en av de som landar bra i mig:
Självkänsla; en slags inre pelare, centrum eller kärna, vem jag är, mitt värde & vad jag tycker om att vara just en sådan som jag är.
Att vara borta från min familj och från de relationer som gör mig till förälder när många intressanta diskussioner fyller mina dagar är tufft men säkerligen nödvändigt för min mentala tuffhetsträning. En av uppgifterna idag var att skriva talet till ett barn med stöd av fyra uppstartade meningar:
Du har berikat mitt liv.....(Maxi) genom ditt rättspatos och din sensibilitet. (Midi) genom din humor och din genuina förmåga att glädjas med och för andra. (Mini) med din självklarhet som en värdefull och viktig världsmedborgare. (Bonus M) med din styrka och ditt mod, din lyhördhet och din otroliga förmåga till samarbete.
Det är en sann glädje att få vara din förälder...... (Maxi, Midi, Mini & bonus) för ni är glädjekällor på så många olika sätt! Att få förmånen att följa dig och er och vara nära är en ynnest och jag njuter idag och ser med glädje på framtiden!
Jag har blivit så vansinnig, utmanad galen.... (Maxi) när en sak som för mig är ett självklart val när det gäller just dig och du av osäkerhet för din prestation inte vågar och vill! När du ställer så höga krav på dig själv at kunna och lyckas när jag och din pappa är stolta över dig för att du finns till! (Midi) När du ger upp och inte kämpar, eller bestämmer dig för att det är omöjligt innan du gett det en chans. (Mini) Det är nästan omöjligt att bli galen på dig, men det blir jag...och så klarar jag inte av att vara galen på dig för att du har en genuin glädje i dig som strålar ut ut dina ögon och då kan jag inte ens vara arg fast jag skulle vilja! (Bonus) Jag blir vansinnig över att jag vet att jag behöver lita på processen! Jag vill ju att du ska se dig som vi andra ser dig så du förstår hur fantastisk du är! Å jag blir vansinnig av att du ber om ursäkt för att du finns till, gör och känner, när det är viktigt och självklart att du gör det! Be inte om ursäkt för din existens, du är en förmån!
Jag har lärt mig.... (Maxi) att våga utmana trygghetszoner hos mig själv för att kunna visa dig att det är OK! (Midi) jag är imponerad och inspirerad av din naturliga glädje för andras framgångar och påminns av vikten av och möjligheten från att delad glädje! (Mini) Var sann i dina känslor och var tydlig i din kommunikation! (Bonus M) att vänta, lita på processen, vikten av tillit och tid!
Jag är en person till bredden fylld av kärlek och tacksamhet för att få vara en person i era liv! Att ni, trots att jag gör galet, säger galet och tänker galet, ändå ger mig en chans att utvecklas och bli bättre! Ni är mina största kritiker, samtidigt som ni betalar mig varje dag med något som är mer värt än alla pengar och ädelstenar i hela universum!
Lördags tankar...
Att börja jobba känns i knopp och kropp. Jag hade glömt hur det är att använda huvudet och öronen och ställa alla kloka frågor som jag förväntas ställa. Det gick bra, men visst är det tuffare att starta upp än att vara mitt i flowet!
Idag har jag haft sovmorgon och mjukstartat med härlig hundprommis i solskenet med fina kusin J. Sen kom fd bonusdottern med kompis förbi och vi hoppade i bilen och inpulsdrog till Haparanda och IKEA. Finland fick sig också ett besök, jag behöver ju fylla på kakförrådet hemma! ( Å bastuölsförrådet ;) ) Sen råkade två muminmuggar följa med hem också. De var ju på rea !!!
Från IKEA följde som vanligt några ljusstakar med hem...och ljus i olika former..några ramar till bröllopsfotona och en byrå till hallen som ska få sig en make-over när energin kommer tillbaka!
Det bästa med resan är ändå all surrtid i bilen. När man hinner fundera och resonera kring allt och inget!
Hemma igen så har jag tänt ljus och suttit i ett tyst hus och njutit av att vara själv när alla mina fina sover och bonus var på tur med pojkvännen. Det var länge sedan jag tog mig tid att njuta av tystnaden. Idag gjorde jag det. Så skönt!
Vi ska gå hand i hand....
..genom livet du och jag....den gamla visan sjöng en fin kollega till mig och maken när vi gifte om oss på skoj i helgen. Och skoj, det var det. Ända till kl 05:00 på söndag morgon.
Jag tror det är viktigt att ha mål för sin relation. Att alltid ha något att se fram emot tillsammans. Då behöver man skärpa sig och fundera på det som är viktigt och vad som behövs för att det ska ske. Å när målet är nått FIRA! och sätt upp ett nytt! Om 10 år, 2023 ska vi gifta om oss igen. Om jag kommer i brudklänningen en 3:dje gång återstår att se, men jag ska lämna in den på kemtvätt för säkerhets skull.
Resan under våra 12 år tillsammans har varit en berg och dalbana. Med pirr i magen, med rädslan att bli övergiven, modet att åka trots alla tvära kast. Gudarna vet att jag många gånger härdat ut. Bitit ihop och tänkt att i morgon är en annan dag. Å jag vet att maken borde få nobelpris i att härda ut med mig. Tänk att han, trots mig, vill leva sitt liv med mig! Det är nog inte många som skulle fixa det, så det är en ofantlig tur att jag träffat den på jorden som fixar det!
Våra nya ringar är från Efva Attling, Amor vincit omnia....kärleken övervinner allt! Om det är lite rörigt så kan kärleken få lite hjälp på traven av:
POLLY gör en alltid på gott humör! Undra om jag är en suris för mina vänner brukar fylla mitt pollyförråd!??
..
När jag stod där bland alla mina vänner brevid min absolut bästa vän så fylldes jag av en ofantlig tacksamhet. en tacksamhet över alla de som var där med oss i lördags. Det var min mamma med familj, mina fastrar och kusinerna som alltid stått kvar. Det var barndomskompisarna, de från gymnasietiden och de som jag tagit de första stegen ut i vuxenlivet med. Det var makens barndomsvänner, våra gemensamma nya vänner som kommit genom arbete, mc-intresse eller vårt uppdrag som familjehem. De där som jag aldrig aldrig vill vara utan. Som gör oss till de vi är, gör oss bättre genom att finnas till! Sen vet jag att det är några som väldans gärna hade varit där i lördags, men livet funkar inte alltid som man kanske önskar att det gjorde. Jag vet, mitt liv flyter inte alltid som jag vill. Min storebror saknade jag jättemycket, liksom vapendragaren från forever, S, galna M och C som var faffas favoritflicka då det begav sig för 10 år sedan och kusinen U och hennes fantastiska svägerska H. Fast de som var på plats gjorde ett fantastiskt jobb! Jag har skrattat och gråtit och varit allmänt lycklig sedan lördag! Vilka vänner vi har! De kan laga mat, de kan servera, diska, binda brudbuketter, fixa frisyrer, naglar, rocka på olika sätt, sjunga, spela instrument...allt! Jag är en lyckligt lottad människa och grymt medveten och tacksam!
När kvällarna mörknar igen....
....så börjar min tre månaders ledighet gå mot sitt slut. Ungarna börjar snart skola och förskola igen och rutinerna och vardagen knackar snart på i vårt hus. Det är skräckblandad förtjusning. Jag kan innerligt längta till rutiner och ordning från vårat hyfsat ordnade semesterkaos, samtidigt som jag njuter av att få vara ledig och lat och ta dagen som den kommer!
...
Sommaren 2013 är en sommar som värmer mitt hjärta och fyller mig med tacksamhet så jag kan värma mig under kalla mörka vinterdagar. Jag har fått ladda mina batterier med fiske och mys med ungarna, jag har tagit en och annan stänkare med fina vänner och skrattat så att tårarna runnit. Jag har sprungit med och utan hundar, åkt tåg och bil genom halva landet och fått uppfylla en barndomsdröm när jag i helgen besökte legoland med mina fina barn!
..
Vi pratade om det igår jag och bonus. Om när man blir besviken för att saker som man önskar inte händer. När man är tonåring så ska det ske med en gång. Om det inte har hänt genast så är det kört, det kommer nog aldrig att hända. Jag försökte kontra med att jag alltid velat åka till Legoland och att det inte var möjligt för min vårdbiträdes mammas och halvtidsarbetande kyrkvaktmästare pappas ekonomi att göra en sådan resa. Att hö skulle bärgas till renarna och att semestern skulle användas till älgjakt förenklade inte den barndomsdrömmen. Fast jag är inte en bitter människa. Jag vill drömma och önska. Å tänk att när jag själv har skapat möjligheten så blev drömmen verklighet. Ja, det tog en sådär 25 år att förverkliga den. Idag är jag glad och tacksam över att jag fick förmånen att få upptäcka legoland med mina barn, och att jag har fått drömma om resan för att få den gjord!
...
Ingenting är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid!
Semester
En underbar vecka med goda vänner och weekend med Legoland går mot sitt slut! Nu sitter jag på en färja mellan Danmark o Sverige och längtar hem till min säng! Efter en vecka med olika sängplatser, sängstandard och sovsällskap så finns det få saker som jag kan värdesätta lika mycket som min egen säng!
Har försökt göra som man gjorde som ung vuxen...sova på stolar/soffa på färjan/flygplatsen osv.... Det går en liten stund..sen går det inte mer. Tur att min bättre hälft inte har samma bekymmer så nån av oss har sovit innan färden norrut startar. Vi ska hämta efterlängtad bonus i Borås och sedan fortsätta norrut och målet idag är Sundsvall....
...
Det är med tacksamhet jag har varit på Legoland med mina killar, även fina bonus har varit med oss på semester. Jag är tacksam över att vi har möjligheten att vara lediga med våra barn och ändå ha ekonomiska förutsättningar att komma iväg på semester.
...
Legoland kommer vara ett minne som jag länge kommer kunna värma mig på! Vilken värme hos personalen! Så mycket bus och upptåg och hur de bjuder på sig själva! Helheten och alla detaljer som man upptäcker lite i sänder! Även om vi inte kommer göra resan igen, så hoppas jag att någon jag känner vill ha sällskap dit av en till vuxen så jag får åka dit igen!
Sommarlov
Sommarbilder
Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund...
...att inte våga är att förlora sig själv... så sa Sören Kirkegaard för över hundra år sedan. Jag har de orden i en guldfärgad ram som bott med mig i många år och sedan landat i stugan. Jag tittar på dem och påminns.
..
De senaste åren har jag fått förfrågan om några olika jobb. Varit på endel intervjuer och sedan ringt och sagt att jag inte vill. Fast jag velat. För att jag inte vågat lämna det jobb och de arbetskompisar jag har. Idag har jag vågat! Jag har varit på intervju, jag har lämnat löneanspråk och referenser och jag har tackat ja! Det var med ont i magen jag ringde till min vän och chef och bad om tjänstledigt i 9 månader. Jag vill så gärna kunna komma tillbaka om det inte känns bra på mitt nya jobb. För jobbet jag har idag är fantastiskt på många sätt..och förfärligt för att det tvingar iväg mig från min familj. Klart att jag fick tjänstledigt. Jag tror jag gick ner 10 kg i vikt efter det samtalet!
....
Nu har jag vågat, jag har förlorat fotfästet och fått tillbaka det.....men hade jag inte vågat så hade jag blivit besviken på mig själv igen. Jag behövde Kirkegaard för att komma ihåg!
När hjärtat svämmar över....
...av stolthet för fantastiska barn! Hoff, då tänker jag tacksam över att ha fått förmånen att möta och bli en vuxen i de finas liv!
Vi låg och pratade om det, jag och Midi. Att jag är rikast i världen för att jag har de finaste barnen! Då sa Midi först att det är ju tur för då kan ingen rånare göra mig fattig. Sen kom han på att en rånare kan mörda dem. Vilket hugg i hjärtat det gjorde. Tänk om det som hänt i Boden skulle drabba en själv. Vilken smärta. Då är det skönt att få vara i skrik och tjat och bråk mellan syskonen, när jag vet att jag kommer få bädda om dem på kvällen och vet att de är ok. Vad vore jag utan dem?
Vi pratade om det, jag och bonus...om varför det är så hysteriskt jobbigt att vara morsa. Att man har hjärtat galopperandes på utsidan av kroppen och varenda minut efter avtalad tid känns som en timma och att ungen minst måste vara död eller kidnappad....Nu är jag tacksam över att jag kan ställa frågan till mig själv hur sannolikt det är att det hänt på 10 minuter...men känslan är enorm. Så ibland kanske man överreagerar för att man är livrädd. (Läs L överreagerar för att hon varit livrädd). Som tur är vet bonus det. Hon är fullt medveten om att min oro är en kärlekshandling. En lite jobbig kärlekshandling, men ändå!
...
Jag minns hur förbannad mamma kunde vara när jag inte dök upp för att jag stannat kvar efter någon fest. Då var jag 16 år och jag fattar inte att mamma lät mig åka på festen. Iofs, så hade jag nog åkt ändå, för jag var den modellen av tonåring. En sådan som inte förstod att det var någon vuxen som kunde tänkas oroa sig för mig för jag kunde och visste ju allt. Med den vetskapen idag är jag en riktig hönsmorsa, fast jag vill förklara varför, så att ungarna förstår vad:et! ( Att jag är rädd och orolig och därför är det viktigt att de meddelar sig. Att jag är orolig och rädd och därför vill jag veta adressen de befinner sig på så jag vet var jag ska börja leta om någor hänt....etc...)
Jag är så glad att jag får träna. Jag kommer behöva varenda minuts träning för att klara det. Har några tonårstider att gå igenom....det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det. Jag ska försöka tanka självkänsla i mina ungar så de gör klokt. Så de vågar stå på sig och göra det som är gott. Det är alltid den snälla som vinner på slutet!
Ha det gott alla fina och kloka!
Njuter av solen.....
...av att kunna styra mitt jobb...över att jag får lära mig nya saker.....och att jag får förmånen att följa andra människor på deras livsresor!
Idag så njuter jag till 100% att vara mamma till min finaste förstfödde! Till den envise, godhjärtade storfiskaren med det största tänkbara rättspatoset. Jag njuter av att hans bröder är hos farmor och farfar så han får vara "enda barnet" i några dagar. Jag njuter av tanken att jag fått vara hans mamma i precis 9 år idag! Även om jag haft ett bra liv innan så är det som att han kom in med ytterligare en dimension. Som att han vred upp allt till max!
Lycka!
mot sommaren med huvudet före!
Nu är det 8 arbetsdagar kvar till 90 dagars ledighet! Eller, egentligen så börjar min ledighet efter den 5 juni då jag skriver den sista tentan innan mitt första år på socionomprogrammet är avklarat. Det är lite med en känsla; Vad fasen hände egentligen? som jag står och funderar. Ja, tusan....vad fort tiden går!
...
Fort går tiden även med ungarna. När jag här om kvällen frågade min mini hur det kommer sig att han är så stor svarade han självklart, Mamma, det är inte maten som gör mig stor, det är årena, det är bara årena som gör att jag blivit såhär stor. Snart är jag 6 år. Jag har tänkt på detta.....det kanske är därför alla kakorna sätter sig på höfterna och magen när man passerat 30! Det är kanske "årena" som gör att vågen säger annat än för 10 år sedan även om jag tycker att jag äter bättre idag än då, back in the days! Så...kanske inte en ursäkt men absolut en anledning!
Kram!
Om skuld....
..att känna skuld och ta ansvar. Att känna sig otillräcklig, dum och blind...dessa känslor har jag mött idag. Att försöka inte se, blunda och lägga duken över....en sorg, men lättnad över att sedan få säga att allt hände när deras påverkan inte längre fanns.
...
Jag tänker på det som förälder. Hur blir det i en när ens barn, det finaste man har gör saker som man inte vill att de ska göra? Jag tänker då inte på tjuvrökning och tonårsfyllor....utan när ens barn skadar andra människor. Vilken skuld skapar inte det? Vad gjorde JAG för fel? Vad skulle jag ha gjort? När, varför? Det måste göra kopiöst ont!
..
Tänk om man hade facit! Det är väl just det som gör att det är både härligt och förfärligt att vara förälder!
Om detta perfekta liv....
Mia Skäringer en krönika som snurrat runt på FB.Jag läser den och tänker tacksam över min uppväxt och det som den skickat med mig i livet. Sen tänker jag att vilken morsa jag har, som lyckats fostra ungar som bryr sig på en lagom nivå om vad andra tänker och tycker!
Det är många saker under livets gång som jag insett att jag inte förstått att det varit viktigt för statusen. Som t ex det med bilar. Mina föräldrar har aldrig haft några dyra eller coola bilar. Inte ens städade....och i pappas Vaz röktes det så det stod härliga till. Det var ett sätt att ta sig från där jag var till dit jag skulle. Det är ännu min uppfattning om en bil. Att den tar mig från A till B. Oavsett vilka fälgar, vilken lack, vilket märke eller årsmodell.....Visst är det trevligt om den är hyfsat ren, men inget krav. Blir någon sugen att städa när de åker med så bistår jag mer än gärna med dammsugare och skurhink, jag har fullt upp med andra trevligare saker. Å absolut trevligare saker att lägga pengar på.
Jag har ärvt mina kläder av min bror och mina kusiner. Givetvis fått ett och annat nytt plagg genom åren också. Från Ellos, en omgång på hösten, en omgång på våren. Tuffer har det nog stått i de flesta nyköpen. Jag har ärvt många par skor också!Jag tror att jag tror att jag äger 10 par skor. Löparskor slår jag till på nya varje år. Annars är det lite trögt på inhandlingen. Jag vet hur många timmar jag behöver jobba för att köpa ett par. Det är sällan värt det. Jag är inte säker på att jag kammade håret varje dag, men bastade och bytte kläder var ett måste. Mina ungar får ärva av varandra. Ärva kläder köpta på rea. Rikiga kap. Som minis softshelljacka köpt för hundra kronor när Maxi behövde en. 33 kr per barn. Lagom pris för mig. Ingen aning om märket. Jag tror att några barn till kan ha den efter honom. Den är svart...inte så kul kanske, men han har en färgglad mössa och ett underbart leende så va fasen!
Jag tänkte att jag kanske blir intresserad av att sminka mig och kläder när jag blir äldre. Jag har inte riktigt uppnått den rätta åldern ännu. Jag har smink...och slår till på nån kajal och nån mascara om året. Sen är det inte alla dagar jag använder dessa. Absolut inte när jag är ledig eller jobbar med administration. Men dagar som idag när midi kommit febrig till sängen vid 3 och jag skulle träffa ett gäng nya bekantskaper så drog jag till och med till med någon form av täckning för mina svarta ringar under ögonen. Jag tror att den är typ 10 år gammal och värsta bakteriehärden, något som skulle gått hädan för länge sen såklart...men jag använder den typ..1 gång om året så jag hinner glömma att jag borde införskaffa en ny :).
Innan jag fick barn hade jag komplex för min kropp. Att jag ville ha plattare mage, bulligare rumpa och snyggare bröst.....när jag fick barn förstod jag vilken kropp jag hade! Vilken fantastisk skapelse jag kunde fixa, få att växa...Jag kan ibland när det kliar som värst i snittärret på magen tänka att det vore skönt med mindre hud på magen så jag slapp det...men tusan, jag har en kropp som är fantastisk! Den tar mig framåt i livet! å mest av allt, den har gett liv! Å känner jag nån gång att jag vill se annorlunda ut så finns det ju hold in och push up för både bröst och rumpa! Tänker att det är skönt att ha en mamma som man ibland har tänkt är fullkomligt galen som aldrig har sminkat sig, och som knappt rakar benen på sommaren. Det är inte vad man är utan vem man är...
Ibland i vårt organiserade kaos i huset som haft olika panel, olika fönster och olika färg under de 10 åren vi bott i det så kan jag drömma mig till ett sådant perfekt ordnat hus, med de puffade kuddarna och det kliniskt rena. Sen känner jag tacksamhet över att jag vuxit upp med föräldrar som prioriterat relationer och sysselsättningar som ger en energi och som man blir glad av istället för dyra vanor och exklusiva saker. Att jag haft lite skit i hörnen....att det viktigaste är att man mår bra. Att det känns bra.
...
Nu har vi det bra ekonomiskt i vårt organiserade kaos. Med två vuxna som jobbar med schysst lön. Men målsättningen har hela tiden varit att en ska kunna vara hemma och vi ska leva gott ändå. En ska kunna bli sjuk, vilja göra något annat, plugga.....å ändå ska vi kunna bo kvar. Då gäller det att planera de löpande utgifterna. Sen gör vi lyxiga saker tillsammans såklart! Som att åka på semester för att vi kan. Lediga och lata! Inte till något inneställe, inte för att välja rätt ställe, utan till sol och värme...och någon som sopar upp sanden efter våra strandfötter på rummet!
Jag tänker att männsikor som tänker på dessa saker har så fullt upp med att tänka på vad andra ska tänka om dem så att de ändå inte har tid att tänka på hur jag har det! Å tänker de på det så får de väl använda sin tid till det! Jag har fullt upp med att rodda ihop livet med skateparker, tvättberg och hunddregel! Å jag känner tacksamhet över det varje dag! Tack mamma, för att du lärt mig att JAG är den viktigaste personen i mitt liv! Vad jag vill, orkar och tycker om!
I livets villervalla...
är titeln på en lunchinspiration som jag och kollegan kommer att hålla vid några tillfällen framöver. Att vara där i villervallan och veta vart jag ska, att räcka till!
...
Efter en tid i extrem villervalla känner jag att jag har koll på vart jag ska och att jag räcker till. Aningens trött kanske. Men nöjd. Känner att jag vet vad jag har för plan! Kanske är det för att maj månad har startat och för att jag då knyter ihop en och annan säck för att kunna vara ledig heeeela sommaren. Varje dag nu så avslutar jag uppdrag och på lördag kör jag sista vattenpasset för säsongen! Helt underbart skönt! Sen gäller det bara att fortsätta träningen på egen hand...det är ett annat kapitel!
...
Nu virvlar åter stora snöflingor mot marken. Det känns helt ok idag. Ska inte ens cykla in till jobbet idag då jag ska vidare på marknadsföringsuppdrag på eftermiddagen/kvällen. Ska bli kul!
Huvudet fullt...
...känner mig som en trotsig treåring när hela huvudet skriker JAG VILL INTE LÄRA MIG NÅGOT NYTT!!!
Å så är jag mitt uppe i tentatid och ska försöka lära mig nya saker. Eller egentligen inte nya, lite påminnelse om sånt jag kan...men jag vill inte! Inte nu! Nu vill jag vara ledig och lat!
..
Det som är kul i kråksången är att vi verkligen får det vi tittar efter! När jag känner mig trött, slut och lat, så får jag det av andra och ser texter som handlar om det. Min hjärna sorterar ut så jag får en självuppfyllande profetia såklart! Nu är det bara att härda ut. Att hålla i, hålla ut....Tänka som i Bo Kaspers låt
...
Hållbarhet. Att hålla hela livet. Att räcka till. Vara tillräcklig. Vara hel. Hela sig.....Det har jag tänkt på idag. Hur jag vill rusta mina barn, ungdomar...vuxna....Vad behöver vi träna på för att klara oss. Hur ska vi tanka oss, fylla på för att inte urlakas? Å för att inte fylla på så det blir överfullt och svämmar över??
...
Lite musik, det är ofta det som det krävs för mig. Eller en kopp kaffe och några kakor....en god vän..ett telefonsamtal eller en promenad. Några kalla öl i bastun och tankar om allt och inget. Jag är så himla tacksam över mina vänner, ni som klivit in i mitt liv! Ni som kan säga vad fan menar du nu? Hur tänker du, eller har du sett det i detta perspektivet? Jag älskar er! Ni tillför mig så många dimensioner och så mycket klokskap. Så många saker som jag skriver på min lista över saker som varit bra just idag. För det är just ni, som återkommer på den listan!
Ett bildspel om mig.....
Idag på jobbet så pratade jag om att presentera sig själv. Att kanske göra sitt CV som ett snabbt bildspel t ex. Hur skulle jag då välja att presentera mig? Ska jag visa bilder och spela musik? Ska jag filma något jag kan/gör? Hur fasen????
Tänk dig att du är en spelare i ett elit lag. Vilken låt ska spelas när du entrar arenan? Jag ställde frågan till mina arbetssökande och bad dem fundera på det. Vilken låt skulle jag spela måntro....
Den första jag kom att tänka på var denna:
Jag tycker att den är stark och trygg...Laleh är en skör kvinna med en otrolig kraft, styrka och energi! Då tyckte en av deltagarna att jag kanske skulle välja en låt av Tina Turner... Det kanske skulle vara lite häftigt att välja just denna låt, beroende på hur jag väljer att rikta den!
Jag skulle nog också kunna tänka mig denna låt, med en fantastisk sångerska, Whitney H eller kanske allas vår Dolly! Eller någon härlig låt med Miss Li!
Min bakgrund skulle jag nog vilja presentera med denna... och kanske denna! Den här låten tycker jag kan presentera hur jag lärt mig av livet.... Hur jag tänker när det gäller mina ungar och min man...Min nyfikenhet för att kämpa för varenda unge....Ja...jag tror jag skulle kunna sitta och youtube:a hela natten.....
Vilka låtar skulle du vilja ha med ?
Det snurrar på...
...som vanligt! Tänk vad snabbt tiden går ändå! Det gäller att maximera och njuta! Jag längtar så det gör ont i mitt hjärta efter att få komma hem till tornedalen....Å vad jag ska ladda vitaminer och friskluft! Skratta så jag har träningsvärk i magen och äta gott!
Idag har jag varit och åkt bob med mini i kullarna här nära. Så härligt att vara iväg med en i taget! Jag har också ätit en helt underbar fisksoppa med dillaioli till middag. Så mumsig! Receptet kommer från Hälsoplanetens kokbok!
