Sunny sunday...workday...

nu har jag avslutat 7 dagars arbete..som iofs följs av 5 arbetsdagar till innan jag är ledig en hel dag..men snart snart snart är det Grekland!Det bästa med att arbeta på gruppis är dock att man kan vara ute på arbetstid och det är en löneförmån som inte ska underskattas...Nu är jag trött trött, men i morgon ska jag lämna barnen på dagis vid 10 och sedan slappa till kvart i ett när jag ska vidare på olika uppdrag....Sedan jobb....Längtar efter att ha ett socialt liv och träffa mina vänner..kanske ta en promenad..det blir bättre nästa vecka..men på något vis låter det som en bekant tröst som inte uppfyllts...
Nåväl, det blir nog bra. Nu trött. Sova sova säng ...

sommaren kommer med en storm.....

..stormat har det verkligen gjort i natt och i morse....När jag skulle cykla in till jobbet trodde jag allvarligt att jag skulle flyga till väders som en j-la påskkärring men det klarade jag mig ifrån! Vilken syn det hade varit! Jag hade dock ingen kaffepanna, bara en termos..men jag hade några biscotti och en termos med mjölk i oxå!
Jag har varit i gymnasiebiblioteket och varit röstmottagare hela dagen. Det är riktigt roligt att göra sådant! Man lär känna nya personer och får höra om saker som dessa varit med om, hobbyn och resor...det är intressant! Att det är på ett bibliotek är också mycket bra eftersom man då har möjlighet att smyga runt och kika på böcker som säkerligen är spännande att läsa. Jag är ju boklös för tillfället eftersom jag redan läst Stefan Einhorns medmänniskor som jag köpte i lördags. 
När jag kom hem var jag så trött så trött och somnade i soffan i en dryg timme. Sedan var det bara att göra kväll för killarna och för att inte somna igen drog jag på en liten löprunda...benen var tunga men jag härdade ut! Jag ska tvinga ut mig själv i morgon igen. Nu måste jag skärpa mig, jag kan inte bara äta och sitta på rumpan hela dagarna nu när jag inte kör några pass. 
I morgon jobbar jag från 7.30 till kl 22.15. Det är ingen ide att stressa upp sig utan det är bara att andas och ta timme för timme. Det går snabbt när man väl är där. Sedan är det ju inte så himla många pass kvar innan det är grekland som gäller i en vecka! Längtar!
Kram

..det löser sig...

..är ett uttryck som min kära vän Ma jämt kläckte ur sig..ibland kände man nästan att man ville kräkas på honom för att han alltid sa så. Ibland ville man ju ha sympatier och så kom det nå så käckt istället..men visst är det som han sa. Det löser sig!
Var och jobbade på DC idag och då löste sig min sommar och jag känner att jag med gott samvete kan vara föräldraledig i 4 veckor! Jag ska jobba där i 6 veckor..så när jag jobbat klart på boendet innan min resa till Grekland så ska jag börja på dc på måndag efter min hemkomst! Härligt. Det är cykelavstånd och dagtidstjänstgöring! Inga kvällar och inga supertidiga morgnar! Underbart!
Annars har det varit en helt OK dag. Vi har bakat tårta till Maxi och varit på hans favoritrestaurang Max och käkat middag. Sedan har mr Monk varit och grattat honom, liksom moster I och Taxi P. Å grannkillen var och lekte som vanligt. De har så himla kul ihop. Skönt med grannar som har jämnåriga barn så de kan leka! 
Jag hade tänkt att jag skulle hinna göra något för mig själv men då måste ju min bättre hälft få prata med sina vänner och gå i garaget en stund och då är det på något vis någon annan som för göra det som ska göras med ungarna. Så i morgon, om jag orkar efter 10 timmars valförättande så ska jag försöka vara vuxen en stund i allafall. Göra något helt själv för MIN skull. På fredag jobbar jag från tidig morgon till sen kväll och 10 timmars pass på både lördag och söndag. Hoppas att jag orkar vara lite L även då. Jag känner att jag har ett stort behov av att få lite egen tid....Å, iofs så får jag några minuter i morgon för jag insåg idag att jag har klipptid kl 11...nu är det ingen färgning så det tar inte så lång tid, men ändå. Jag ska bli omhändertagen en stund och det är inte fy skam!
Var ute med hunden nyss och då såg jag en skylt på en bil. Den fick mig att dra aningen på smilbanden..."Hellre en rund hund än en platt katt..."
Det får avsluta mitt inlägg idag..klokt eller tokigt får var och en avgöra. 

5 år...fasen vad tiden går!

Den här bilden togs den 24 maj 2004. Jag hade precis varit och "vårrusat" På morgonen dagen efter så gick vattnet och en intensiv längtan efter den fina som fanns där inne i magen började bli grymt påtaglig. Det vi inte visste om ingen fattade var att han inte kunde komma ut själv. Så nån dag senare, den 27 maj närmare bestämt så plockade de ut världens finaste bebis ur en mamma som var slut, febrig och däckad efter flera dagar utan sömn och vila. Ingen av oss mådde särdeles gott först, men efter lite medicin och vila så var vi redo! Världens finaste E tillbringade sina 4 första timmar i livet med sin pappa.

När han äntligen fick komma upp till mig så fanns det inget slut på hur mycket jag älskar honom...Han är det finaste som finns. En skatt så fin som inget annat! Det var jobbiga första dagar då läkarna inte visste varför han hade en infektion och han fick medicin genom en slang i huvudet. På morsdag fick vi åka hem till Sst på permis och åka tillbaka för medicin på morgonen och på kvällen...men på söndag kväll så fick vi i allafall veta att medicinen hjälpte och så kändes det toppen. 
Tiden har rusat. Han har blivit större och klokare. Han har lärt sig massor, och han har lärt mig massor! Jag är så glad och stolt och tacksam över att jag får vara hans mamma. Att han är en gåva som jag förunnats! I morgon fyller han 5 år. Han ringer till mormor och ber henne komma och vara med bröderna så att han kan få åka till crossbanan även om mamma jobbar hela helgen. Han vill ta ansvar för hundvalpen, lär lillebror att simma under vattnet..har tjejskräck...Han är helt fantastisk. Jag är ödmjuk inför tanken att jag ska få följa denna kille på hans väg i livet. Kommer de kommande 5 åren gå i detta tempo så är det snart jag får skriva ett inlägg om killen som fyller 10..och vad han gör då! jag njuter av att vara mamma till mina tre killar. Jag är lycklig över att ha fått dessa gåvor och tacksam över varenda dag jag får med dem! Grattis min älskade Inni, min förstfödde!

Sånt som snurrar i planeten...

...jag har en planet som alltid snurrar, vimsar och undrar och vill! Envis som synden är jag. Sätter alltid ribban så högt så jag någonstans långt inne i mig vet att jag inte kommer att nå hela vägen....eller att jag precis kommer att nå målet efter att ha kämpat mig grön, velat ge upp, känt mig värdelös och sedan..sedan får jag smaka segerns sötma när jag motbevisar mig själv. Men då är jag trött..så trött så trött...då kommer en trötthet som man inte tror är från denna världen. Men det kanske är så med ytterligheterna. För att kunna vara energisk och ha kraft så måste man vara trött andra dagar. Egentligen så tror jag att man inte blir trött av att göra mycket utan av att utsättas för mycket intryck som ska sorteras i fack. Så kan jag känna. När jag varit på kurs eller på stan där det är mycket ljud eller intryck, ansikten och upplevelser..då blir jag trött. Om jag tränat, städat, varit med ungarna etc så blir jag inte trött på samma sätt. Då kan man få kraft. 
Jag vill tro på den tornedalska kraften, lugnet och klokheten och att vi alla med rötterna där i mandelpotatisens förlovade landsända kan finna den när vi söker i djupet av våra hjärtan. För nog är det något visst med oss tornedalingar, nog är det en särskild kraft som finns i oss och djupt rotat i hjärtat! Ei se kannatte (förlåt min stavning) sången tycker jag är typisk. När man ibland tänker att undrans om det löns? Ja, men man kan ju alltid prova, nog måste det funka! Man kan ju prova och går det inte så går det inte....Och hur tokigt kan det egentligen bli? Det har jag börjat tänka nu när jag blivit äldre och klokare. När det känns skit brukar jag fråga mig själv: Vad är det värsta som kan hända? Sedan får jag som små le åt mitt svar. Fasiken det handlar ju om saker så små som sandkornen i Sahara! Lika viktiga! 
När vi flyttade in i huset fanns här ingen bastu och jag försökte förklara för min bättre hälft att ett hus utan bastu inte har någon själ, inget hjärta....Och nog är bastun det bästa med vårt hus...När jag är trött och slut och behöver fylla på mitt batteri, när jag har frågor utan svar så är det bara att gå in i värmen. Sätta mig på bänken, kasta några skopor, ta en och annan klunk norrlands...När kroppen blir varm och avslappnad så kommer kraften smygande, svaren kommer tydligare och livet blir lättare! Det är som att värmen och lugnet i bastun får det att starta en massa processer! 
Sedan finns ju musiken....allt man har hört genom åren som fungerar som minnesbank som kan få en att gråta, skratta och må gott! Det finns låtar från alla möjliga tillfällen...ett "blandat band" från olika somrar, resor och lov! Visst är det fantastiskt hur musik kan påverka en så himla hårt! Å sätta så mycket fart i din kropp, skapa vilja och energi att ta itu med saker!
Måste söka fram en skiva med Lisa Nilsson och poppa högt...nu ska jag ta itu med tvättstugan innan jag somnar! 
Kramar

Skol o jobbdag är över...nu bara mysa kvar!

....det är lite så när min man jobbar natt och jag vet att jag måste stressa iväg på morgonen att jag inte riktigt kan slappna av när jag sover så jag är trött redan när jag vaknar. Sedan iväg med världens finaste barn till förskolan och sedan raskt hem för att hinna till skolan i tid. Vår redovisning gick riktigt bra..jag är nöjd! Sedan vidare för att ta emot röster i förhandsröstningen i EU-valet. Hemma trött vid 17 tiden. Jag hade lovat maxi att bygga ihop hans nya lego som han fick i söndags och nu är det gjort. Jättefint piratlego! Nu längtar jag mest till sängen..men jag tänkte cykla hem M:s cykel och springa från Bäst. Men det beror givetvis på vilken tid min make hinner hem från crossbanan. Det är ju viktigt att han får lite egen tid eftersom man har så gott om det när man båda jobbar och man har 3 små barn -NOT. Då kan jag bli otroligt frustrerad på min man som alltid tar tiden och struntar i vad jag vill och så blir jag arg på mig själv för att jag inte orkar stå upp för mig själv alltid. Nåväl. Det blir ju bra. Jag har ju fått vara och leda Aqua hela vintern så nu är det bäst att jag håller mig hemma hela sommaren. Maken har ju bara varit hemma hela vintern ;)..jag kanske har lite dåligt minne, det kanske inte riktigt var så det var, men men....snart 1 vecka i grekland....


Ny vecka och massor att göra!

..denna vecka går i arbetets tecken..men då man inte riktigt vet hur ens liv kommer att se ut när det gäller arbete i sommar så är det ändå bäst att passa på att jobba när tillfälle ges!
Måndag: 15.30-20.30 på gruppis
Tisdag: Skola 8-16 och jobb under tiden på universitetet
Onsdag: Jobb på DC 9-14
Torsdag: Jobb 7-17 i gymnasiebyn
Fredag: Jobb 7-14 i gymnasiebyn 14.30-22.15 på gruppis
Lördag: Jobb 12.15-22.15 på gruppis
Söndag: Jobb 10-21.15 på gruppis
Det var den veckan... på söndag tänker jag SOVA när jag kommer hem. Direkt bara, PLUMS i säng! Veckan efter fortsätter i liknande tempo fast med en eller annan ledig dag. Det behövs det ibland. Längtar tills nya jobbet ska börja så man vet hur ens liv ska se ut! Men det är ju klart, om någon vecka får jag ju åka till Kreta och slappa så jag ska väl inte klaga. Det ska bli skönt, och jag är ju en person som älskar att arbeta och göra rätt för mig i samhället så att jobba är inte så tokigt om man ser andra alternativ, att vara hemma och strula med a-kassa.....
Har lovat att knalla över till min kära vän A någon kväll för att rensa i hennes gömmor. Jag är bra på att sortera bort saker till välgörenhet och skapa plats för de saker man faktiskt äger och har och tycker om och vill ha! Ska rensa lite till här hemma också. Det är som att allt fylls på så himla snabbt. Vem fan är det som shoppar egentligen???? ;)
Kram!


...härligt med barnkalas!

....barnkalas är helt underbart! Nu vill jag inte att ni läser det ironiskt för det finns ingen ironi i mitt utlägg! Som småbarnsförälder hinner man sällan umgås med sina vänner. Men när man har barnkalas är ungarna så inne i lekar och bus och varandra så att man som förälder hinner prata massor och ta ikapp sådant som man inte hunnit surra om på länge! Sedan är det tur att man kan vara utomhus och att ungar gillar glasspinnar bättre än tårta så man kan skippa allt bakande med ett glasspaket från ica! 
Annars har söndagen gått i tvättandets tecken och jag har tvättat sängkläder, badlakan efter gästerna och massor av vantar som fyndats i caddyn som ungarna leker i på gården. Jag som levde i villfarelsen att jag tvättat undan alla vinterkläder. Tji fick jag! Men nu borde det mesta vara borttvättat!
På kvällen har jag varit och träffat världens finaste lilla M! Å vad hon är fin! Så ny och liten och go! Bebisar är så goa! Men nu har jag kommit till det stadiet med mina tre fina skatter att jag känner mig nöjd! Jag känner inget sug av att ha en egen sötis till, jag är så nöjd att få bära och fnosa på dessa fina små skatter som vi nu har omkring oss. Hundvalpen Hasse är nog för mig! Han luktar också så där nytt och bebis..och han är så himla go och fin. Jag vet, han kommer också att bli stor, snabbare än man hinner med. Men det är en tjusning med det också. Hugo är ju över 7 år och jag tycker ännu att han är det goaste som finns. Han blir som bara klokare och klokare. Precis som det är med människobarn. De är små och hjälplösa, de lär sig saker och blir klokare och klokare. Man får följa med på en så spännande resa! Jag är så glad över alla barn som jag får följa genom livet, jag ser fram emot allt som kommer och njuter av det som är! Jag är även glad och stolt över att jag får följa mina vänner genom livet och se dem utvecklas, lära sig mer...för det gör man ju faktiskt hela livet. Tack för det! Vad hemskt det vore om man en dag vaknade och kände att nu kan jag detta. Det skulle vara så tomt och trist. Jag är glad att man lär sig varenda dag och att man belönats med nyfikenheten och viljan att lära och modet att våga!

Huset fullt!

nu har jag förmånen att ha alla mina syskon på besök på en å samma gång. Som tur är är de inte fler än 3 st så vi ryms gott och väl även om brorsonen också är här! Brorsan är dock på knöppelåsen och tävlar hela dagarna så honom ser man knappt till, brorsonen cyklar med sina kompisar så honom ser man inte heller. Syrrorna har varit på stan hela förmiddagen och sedan har M lekt med killarna och R varit i farten med mig. Vi har även hunnit vara på Pippi 2 års kalas med sockerdricksträd och allt! Tack vänner på Bäst för en toppendag med goda pannkakor och trevligt umgänge! Grabbarna var mer än nöjda när de ¨åkte hem med fickorna fulla av guldpengar! 
Grannungarna med kompisar var över och härjade hos oss idag. MInsta grannkillen har lite längre hår och är hur söt som helst. En av deras vänner säger -Hon kan inte klättra upp på borgen. Jag svarar-V är en kille, men nej, han är för liten och kan inte klättra. Killen svarar-Hon är en flicka. Jag svarar-Han heter V det är en kille. Killen svarar-Jag vet att hon heter V. Det är en flicka. Slut diskuterat. V är en flicka. Punkt. En flicka med snopp.
Nu har jag blivit inspirerad av FB och fått lite boktips inför resan till Kreta. Längtar! Idag var jag på storheden med systeryster för att köpa skor. Då hittade jag en bok som en bekant läser "Medmänniskor" av Stefan Einhorn. Jag blev så inspirerad av hans konsten att vara snäll så nu har jag köpt pocketen "medmänniskor". Maken sken upp när jag kom hem med den och frågade om jag redan börjat ladda för det jag ska läsa på semestern. Men nej, jag kan nog inte hålla mig längre än ner till sovrummet innan jag öppnar pärmarna! Jag ska nog bege mig mot min älskade v'än A några dagar innan resan och botanisera i hennes stora förråd av pocketar. Minst 5 ska jag ta med mig. Jag hade 3 på förra resan och då hade jag ett gäng ungar att passa så nu när jag inte behöver vakta någon så borde jag rimligtvis hinna läsa så mycket mer! 
Nu är det dags att ladda inför morgondagens 5 års kalas här på sst. Det är en uppspelt kille som längtar efter sitt kalas som egentligen borde vara tjejfritt. TYvärr har mamma bjudit in tjejer också...jag tror inte på detta med diskriminering och jag vet att de har superskoj tillsammans. Det är inte lätt när tjejbasillerna flödar och man är överkänslig mot sådana. Hu..undra om det finns vaccin?
Kram

när minnen kommer ikapp....

...jag vet att jag är en rätt lättrörd person. Att jag har nära till alla mina känslor. Jag skrattar mycket, jag blir himla arg och jag gråter både när jag är glad, stolt och ledsen....Förra veckan föddes mitt kusinbarn och när jag fick sms:et att hon hade kommit till världen så blev jag så glad så tårarna flödade, jag var så glad, stolt och lycklig över att allt gått bra och att hon äntligen kommit till oss. Eftersom hennes pappa är en person som alltid legat mig varmt om hjärtat som en bror så kändes det som om jag blivit faster till en liten sessa! Å vad jag längtar efter att få träffa dig du älskade lilla fina M! 
Då vi varit borta och jag har jobbat mycket kvällar har jag haft lite dålig koll på matschemat. Jag har heller inte varit och storhandlat sedan vi kom hem så det känns som att man inte har någonting att laga mat av och fantasin räcker inte riktigt till....så idag blev det plättar till middag till ungarna. Så, dinkelplättsmeten snördes ihop på solhavre och fram med plättlaggen...då kom tårarna...Plättlaggen är min farmors gamla som hon använde när hon stekte plättar till skolbarnen på 50-talet. Sedan fick min pappa den när han flyttade hemifrån eftersom hon hade flera. Min pappa gjorde världens godaste plättar...med så där helt underbart frasiga kanter! Jag känner ingen som kan steka sådana plättar. Blotta tanken på dem får det att vattnas i munnen...och i ögonen. Fasen vad man kan sakna sina anhöriga som inte längre får vara med oss. Samtidigt är det ju just det de får genom alla minnen och alla saker, dofter och musik som får oss att minnas dem. Det är snart 15 år sedan min pappa dog. Tiden går så himla fort. Det är underligt hur kroppen ändå minns. Hur dofter kan få en att minnas..som exempelvis rakvattnet som pappa brukade använda. När jag känner den doften så känns det som att han är här igen. Om jag blundar och minns så kan jag höra hur hans röst lät. Min farmor bakade världens godaste matbröd. Jag vet inte hur hon lyckades med det, det var som att hon hade magiska händer när det gällde matlagning och bakning! Jag kan längta tillbaka till deras kök, de gröna kopparna med kall oboj i och så nygräddat bröd med extrasaltat bregott som smälter...mums...
Jag saknar dem, jag saknar dem så himla mycket. Samtidigt är jag glad att jag ändå fått ta del av deras liv, att jag har varit viktig för dem och att jag har fått ha dem i mitt liv. Det som jag sörjer mest är nog att mina barn inte kommer att få känna dem. Att de inte kommer att känna mina barn. Att de inte kan berätta för mina barn om alla de saker som de berättat för mig. Visst kan jag berätta vidare, men det kan aldrig bli samma sak. Jag hoppas att jag får finnas länge och att jag får träffa mina barnbarn och barnbarnsbarn! Jag hoppas att min älskade make får finnas länge även han. Jag hoppas att våra föräldrar får vara friska och att de länge länge kan vara delaktiga i våra barns liv så att de får lika härliga och varma minnen av sina far och morföräldrar....
Tänk att allt detta kan komma ikapp en bara för att man lagar mat till sina barn! Att man kan hamna i ett känslohav där i matoset och känna både lycka, stolthet och saknad. Vi människor är fantastiska! Vilken skatt vi har inom oss av minnen som kan ploppa upp när som helst! Det är som med alla tokiga minnen man har från olika saker man varit med om. Man kan se något som påminner en om en händelse och sedan börjar man skratta åt blotta tanken. Hela kroppen bubblar och man känner sig genast gladare! Helt otroligt vilken kraft! Så, ni vänner där ute...ta vara på era känsloskatter, era minnen.....tänk på något kul som hänt och skratta..fyll kroppen med kraft och glädje från en tid som varit. Det är ett sätt att återvinna! 

...mediciner är toppen....

...vilken tur att det finns medicin när ens barn är sjuka och att det kan göra dem friska igen! Jag är så glad och tacksam att jag bor i Sverige och att vi har fri sjukvård för barn och tillgång till mediciner! Lilleman börjar bli lite piggare och med alvedon och kåvepenin i kroppen så åt han faktiskt lite mat idag! Känns bra. Även om det inte var många makaroner han petade i sig så känns det bra att det är på rätt väg!
Har varit och firat lilla V som fyllt 1 år. Tänkte åka med hela barnaskaran i em men eftersom lilleman är sjuk så vill jag inte smitta ner någon mer. Stackars mamma fick cykla upp själv och fika och snacka med mamma M medan jubilaren sov och syskonen var på dagis....Det var som värsta bonusen att hinna prata, det händer allt för sällan. När man ringer så är det alltid någon av våra barn som hittar på något, och när kvällen kommer är vi båda lika trötta och slut så vi vet inte vad vi talar om..Tack vännen för att du finns i mitt liv! För att du är den du är och för alla skratt till det smådråpliga liv som man har med småbarn i huset. Halleluja och skål för alla naturliga F!
Snart ska jag dundra iväg på min blåa springare till förskolan och hämta mina storisar. Sedan kanske maxi får åka till sin bästa kompis och hälsa på alldeles själv om han vågar och vill. Det skulle vara första gången utan att jag är med...det är en spännande resa att få följa sina barn och se hur de växer som personer!


Egen härd är guld värd...

Så var semestern slut....dagarna vid poolkanten med all inclusive är över. Verkligheten knackar på med sjuk lilleman och tvättberg i tvättstugan och disk på bänken. Men vad skönt det är att vara hemma ändå! Vi har verkligen haft det bra på semestern och njutit, slappat, läst, badat, solat..ätit gott och alldeles för mycket! 

Det var en välbehövlig vecka med påfyllning av våra mer än tomma batterier. Det tog nästan 3 dagar innan jag kände att jag var nere i varv....då har vi sovit 10-11 timmars nätter utan att behöva gå upp alls...det kanske visar hur trötta vi var när vi åkte! 


Vid poolen har jag läst tre helt olika men underbara böcker, speciellt "konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn. Har du inte läst den så gör det. Jag kommer att citera den i bloggen när jag får tillbaka den från en mycket kär vän som lånat den..Ska skicka den till en vän som haft några tuffa år och som av sin kurator fick höra att hon var ovanligt empatisk person och att det kunde vara orsaken till att hon mådde så dåligt. Detta fick henne att fundera över huruvida hon skulle uppfostra sina barn som hon själv blivit uppfostrad eller om hon skulle uppfostra dem till att armbåga sig fram i tillvaron, gå över lik och inte bry sig om andra för att de ska vara rustade för vårt samhälle....Fy bubblan! Jag skulle inte vilja vara mamma till ett sådant barn. Jag vill att mina barn ska bli varma och empatiska, att de ska förstå och våga engagera sig i andra. Det är när man ger som man får. Det är i mötet med andra människor som lär oss om livet, om lycka och sorg...

Det var skönt att komma hem till egen säng och till mini. Fasen vad vi saknat honom. Dock har stackarn blivit sjuk så i morgon ska jag till doktorn med honom. Hu, det är så hemskt när ens barn är sjuka och man inte vet vad det är som är problemet. När de inte kan berätta var det gör ont eller hur det känns när det är jobbigt. Bara gråta och skrika och man känner sig så hjälplös som förälder.....Hoppas att läkaren kan se vad det är som stör hans lilla kropp så han slipper ha ont i onödan....

Ungarna har badat, badat badat..maxi har lärt midi att simma under vattnet och det är verkligt en gåva att få se sina barn tillsammans! Bonusarna har åkt vattenruschkanor så det står härliga till och de fick till och med en feg bonusmamma att våga lite mer än jag trodde...

Midi har försökt vara fotograf så även mamma och pappa skulle avbildas vid lekparken en kväll efter middagen. Min son har många fantastiska egenskaper..han är en expert på att smyga och göra saker när man minst anar det, han är mysig som få och bra på att ge komplimanger..han är inte en så god fotograf dock....(än)

Nåväl, nog vet jag det kommer bli bättre! Det är inte så himla enkelt när man bara är tre äpplen hög. Att man sedan har smurf ett och smurf två till föräldrar bådar inte för någon basketstjärnelängd.....

Varmt var det och skönt har vi haft det. Maten var toppengod och vi har mumsat efterrätt varenda dag. Bäst var nog jordgubbarna..å vad jag längtar efter våra svenska röda jordgubbar. Även om det nu är hopp om sommar med gröna björkar och en lätt skiftande grön ton i gräsmattan så känns slutet av juli rätt avlägset ännu...Tiden går fort jag vet..snart sitter jag här och bloggar och oktobervindarna viner utanför huset....det är både härligt och förfärligt att tiden bara går fortare och fortare ju äldre man blir...

Nä, nu ska jag lägga ner mitt bloggande för dagen...ska ta hand om min lilla son och min nyhämtade lilla hundvalp, min man och min gammelvovsing...och mig själv förstås....fasen vad skönt att storkillarna sover så man har några som man redan fyllt dagskvoten av ompyssling av..annars skulle man inte orka.....Kram alla!

Nu är det snart snart snart!!!

Har varit och checkat in bagaget och ska nu vara hemma någon timme eftersom flyget var två timmar försenat. Känns himla skönt att ha checkat in så vi kan vänta hemma längre med ungarna och slipper hänga på flygplatsen i onödan. Känner att stressnivån i kroppen har gått ner otroligt, att jag hunnit allt och lite till (!) som jag hade planerat. Helt skönt att nu få åka och vila upp sig i solen. Det var jobbigt när lilleman skulle åka med mommo. Hu vad det skar i mitt hjärta, men han kikade på mig, kikade bort och skrattade. Jag vet att han kommer ha det toppenbra utan oss hela veckan. Vi kommer också ha det bra, vi har ju med oss bröderna och bonusarna...vi kommer att få sova om nätterna och lite längre på morgonen och det är inte tokigt att kunna göra det!
Nu ska jag göra en fin att göra lista till svärisarna som kommer ner med mini till helgen! Tvätta fönster, kratta lite, byta lampknapp till toan uppe...fixa borgen....skämt å sido, de behöver inte göra något, men jag vet att de gärna vill så det är lika att skriva ner sådant som vi skulle behöva få gjort!
Nu ska jag njuta och lata mig, läsa bok, tidningar och lösa korsord! Allt sådant som man knappast hinner med hemma. Nu är det semester! Jag återkommer om en vecka med bilder och berättelser! Hoppas ni får goväder här i norr så det är grönt och fint att komma hem!
Kram

Nu är det äntligen HELG!

Jag är så nöjd och glad med att det är helg! Det känns skönt i hela kroppen! Nu är det bara ett måste kvar i morgon och det är ledarutbildningen som vi ska köra på eftermiddagen. Det känns helt OK även om jag villigt ska erkänna att jag egentligen inte har tid med det. Känns hårt att erkänna. Jag brukar inte erkänna när jag tagit i för hårt men nu gör jag det! Det måste ha att göra med all klokskap som jag lärt mig av damerna på 55+ Aquan. De är så härliga och kloka. De har så mycket livskunskap och värme, självdistans och energi! Även om jag ännu gör misstag och tar på mig mer än jag egentligen orkar och vill (Ja, jag ska erkänna att det känns skönt när man gjort bort allt ändå!) så har jag blivit bättre på att säga nej och tänka att genom att säga nej till något så säger jag faktiskt ja till något annat. Jag vill gärna säga ja till mina vänner och min familj! 

Jag vill inte bli en mamma som aldrig har tid att leka och bygga kojor, en sådan som alltid är trött och tvär, för det är vad man blir av att alltid jobba. Jag tycker att det är toppen att kunna åka bort från alla måsten, till en soligare ort där man inte behöver tänka alls! Där det bara är att gå till dukat bord och sedan lämna och gå...där någon annan tar upp sanden och man själv bara kan njuta av att bara vara..att kunna hoppa bomben med ungarna och veta att jag inte behöver bekymra mig för matlagning, städning och tvätt. Fy attsingens vilket lyx, och tack för att vi har förmånen att ha en sådan trygg ekonomi i dessa kristider så att vi har råd att unna oss detta lyx!



nedräkning till resan pågår...

..kan nog säga att jag börjar vara grymt sugen på att åka bort till lite varmare breddgrader än Luleå! Känns som en evighet till söndag och man önskar att man hade sådan karaktär som när man var liten att man kunde gå och lägga sig tidigt för då skulle det snabbare bli den dagen man väntade och längtade till. Nu hoppas man alltid på att komma i säng och så skiter det sig för att man fastnar framför datorn eller TV:n, med något pluggande eller med något praktiskt som bara måste fixas hemma. Nåväl, nu är det bara ett skift kvar att jobba vad jag vet om. Ska försöka ringa till cheferna i morgon och kolla om jag ska vara där något mer eller om det är färdigt för min del. Det är ett helt OK place att vara på, det enda tråkiga är väl att det ligger på fel sida av stan så man måste pendla med bil och det är inget som jag gillar att göra.
Något som är typiskt när jag planerar att göra något är att mini passar på att bli dunderförkyld. Jag hoppas verkligen att han frisknar till innan han ska vara med mormor och farmor nästa vecka så att han verkligen kan ha kul med full uppmärksamhet!
I morgon ska jag plugga lite till och sedan jobba kväll igen....sedan hem och förbereda inför lördagens pass, sedan köra pass och sedan ladda för resan! 

Jobbonsdag.....

Så var det redan onsdag kväll och jag har verkligen haft en jobb onsdag. Med start på arbetsdagen kl 6.45 och och sedan hem vid tio, och tillbaka vid två och hemma vid halv tio, lagom till att släppa maken på arbetet. Man behöver inte vara rädd för att vi ska umgås för mycket ett vecka som denna när vi bara har skiftbyte. Först sover jag, sen kommer maken hem och sover, jag far på jobbet, han vaknar och när jag kommer hem hoppar han i bilen och drar till jobbet.....
I morgon ska jag på dagis och käka frukost med ungarna där! Ska bli kul att träffa mammor och pappor och barn! Sedan ska jag fixa lite och på eftermiddagen ska jag jobba igen. Sedan en arbetsdag kvar, kväll även på fredag och sedan inspirationseftermiddag på lördag och på söndag -SOLEN här kommer vi!
Ska bli otroligt skönt. Längtar!

Kväll o frid i huset...

nu är jag hemma igen och det har varit en bra dag! Mycket har hunnit hända och lite har jag fått uträttat men jag känner att jag har läget under kontroll och att det kommer att bli bra. Att ha en sådan kaosdag som igår är nyttigt. Man fixar mycket även om det är ostrukturerat och vimsigt så ger det mig en klarare dag efter. Skönt!
Jag började dagen med mini, midi och maxi sov aslänge så jag var tvungen att väcka dem för att de skulle hinna till dagis. Sedan med dem till dagis och hunden på löptur innan jag hoppade på cykeln och begav mig in till stan. Där var jag på ett möte och det kändes helt ok, sedan hann jag införskaffa lite nya underkläder, en blus och presenter till lillatjejen som kompisarna fått på valborgsmässoafton! Därefter god lunch med M och planering av inspirationsdag för instruktörer. Det gick smidigt. Tack M för att du är så duktig och vågar och vill! Sedan en kopp kaffe på stan och sedan hem och iväg till jobbet. Det var en kille som inte mår så bra som jag varit med hela kvällen. Det är jobbigt när de inte kan uttrycka vad det är som är jobbigt för dem. Man kan bara gissa sig fram och det gör ont i hjärtat att se att man inte vet och att de är något som plågar dem mycket.
Nu är jag hemma och ska börja skriva lite på skolgrejer som sedan ska lämnas in. Jag känner att jag är i fas, att det finns rimlig möjlighet att jag kommer att hinna göra allt jag tänkt och dessutom ha tid tillgodo!
Mamma ringde och sa att hon kommer ner och hämtar lilleman. Vilken lycka! Jag hade inte velat fråga henne om det för att hon alltid ställer upp och försöker ordna så bra hon bara kan för ungarna och mig gör att man inte vill fråga henne om mer än hon redan gör. Att hon själv ringde och ville gör det mycket enklare för oss! Skönt att få ha lilleman hos oss lite längre och att slippa åka upp och ner till tornedalen på söndag innan resan. Tack du världens bästa mamma för att du finns!
Kram!

Tisdags kaoset är här!

så har en ny dag börjat även i det lilla huset på Sst. Ja, iofs så har den börjat för någon timme sedan men ändå! Jag och mini huserar här och har myst i soffan, det behövs fyllas på med minitid denna vecka. Jag jobbar varenda kväll så det är bara på morgnarna som vi får vara tillsammans. På söndag ska han åka till mormor och bli där till onsdag då farmor och farfar hämtar honom. Vi drar på semester och kommer hem på söndag. Det känns jättejobbigt att lämna honom. Det är första gången som han ska stanna själv så länge. Han har varit ifrån oss, men då har han varit med bröderna och nu känns det bara superjobbigt att han inte ska med. Vi vet att det blir bäst att han inte är med eftersom han är i den åldern då man inte har mycket ut av att resa, samtidigt känns det skitjobbigt att vara ifrån honom. Han är ju det finaste! Men, det är välbehövligt med sömn för oss trötta föräldrar och det ska bli supernajs att mysa på med storisarna och bonusarna i en hel vecka!
Idag ska jag lämna grabbarna bus på dagis, bege mig in till stan för ett möte på Soc ang bonusarna. Sedan blir det lunch med Vattenmaria (hon har fö en underbar blogg!). Vi ska sätta ihop ett program för lördagens instruktörsutbildning/inspirationsdag. Jag känner att jag just nu inte är så inspirerande men det blir nog bra innan det är lördag! Tills dess ska jag ha avklarat alla skolmoment och fått ihop packningen så jag bara behöver njuta under semestern och då kommer inspirationen som på beställning! (om inte annat så måste jag övertyga mig själv att så är fallet!)
Vid 14 snåret ska jag styra min kosa mot arbetet å så ska ännu en tisdag förflyta i arbetets tecken. Sedan hem och släppa iväg maken till arbetet och försöka skriva ihop lite skolarbete innan det är dags att stänga mina gluggar. 
Känns skönt att ha en plan. Sedan blir det alltid lite till inblandat i min plan så den blir så där lagom kaosig för att vara L men det är ju först då som den blir som den ska vara för att tillhöra mitt liv!
Ha det gott!

...kvällning.....


jag vet inte om det finns ett sådant ord...men jag syftar i alla fall på att det är kväll och det börjar dra ihop sig för sovning! Tidigare i dag hade jag lika gärna kunnat skriva kväljning för det var så det kändes när mitt liv var ostrukturerat och kaotiskt. Nu när dagen är över känns allt mycket bättre. Jag drog iväg och körde pass( fick så fin ros och presentkort av mina adepter i poolen, de är för söta!), tankade bilen och handlade mat på vägen hem. (Av vilken anledning känns det som att det inte finns mat hemma om mjölken är slut? Jag får en smärre panikkänsla när så är fallet, genast JOBBIGT.)
Väl hemma drog jag igång en tvättmaskin och skrev ett inlägg i en diskussion om lärarens roll för inlärning och stämning i klassrummet. Det kändes genast som om lite tryck i huvudet lättade när en uppgift var avklarad! Jag ven ner i källaren och packade ihop ungarnas kläder som de ska ha med på resan och började fundera över min egen packning. Hittade en massa saker som ungarna vuxit ur och som ska vidare. Passade på att vara förbi kusinen som ska bli pappa vilken dag som helst nu med två kassar med typiskt bra att ha saker. Skönt att lätta på innehållet i vårt gigantiska förråd ;). 
Sedan bar det av mot arbetet. Väl där hade jag förmånen att en av de boende skulle på apoteket så jag kunde fixa solkrämerna till semestern på arbetstid. Är det det som är en förmån och är det så att det kanske borde beskattas extra? Det kändes som värsta bonusen för en stressad småbarnsmamma med allt för många järn i elden! På hemvägen plockade jag upp moster I från en vän och lämnade av henne innan jag kom hem och släppte iväg maken till sitt arbete. Kvällstimmarna har gått åt till studier och jag har lyckats få in en läslogg och en kompletterande uppgift till en lektion som jag missade. Nu känns det som om jag återtagit kontrollen över mitt liv! 

När man ser det på pränt så fattar man hur vimsig jag är, hur ostrukturerat jag beter mig när jag känner stress, men även att jag på något vänster lyckas lösa uppgifterna och nå i mål! Jag tycker att jag blivit mycket bättre på det sedan jag fått barn. På detta att bita ihop, kämpa och ta tag i saker några dagar innan deadline. Förut var det verkligen sista dagen som det hände! 

Jag är en typisk "Fisk". Med huvudet uppe i det blå och med fötterna stadigt i jorden! Önskar att jag var mer som min man som är grymt strukturerad och fokuserad. Jag har alltid 17 bollar i luften samtidigt så det är inte konstigt om någon råkar trilla i backen och bli lite kantstött och smutsig! Men det är klart. Skulle jag vara som min man så skulle det inte bli mycket fixat här hemma. Ungarna skulle aldrig ha några dagistider uppskrivna, inte särskilt mycket rena kläder att tillgå och de skulle äta samma 3 maträtter varenda vecka (makaronipudding, blodpudding och farmors morotstorsk). Vi skulle aldrig åka någonstans eller ha middagssällskap med någon annan. Folk skulle aldrig få några gratulationer och vi skulle heller aldrig komma i tid till något. Vi skulle bara höra av oss till personer med samma intressen som oss själva så släkt och barndomsvänner göra icke besvär! 

Skämt åsido. Han är fantastisk på många sätt och vis. Jag tror att han skulle lösa problemet om han ställdes inför faktum. Jag skämmer bort honom genom att fixa strukturera och ordna massor av saker. Det är kanske därför mina egna aktiviteter och uppgifter kan bli så himla ostrukturerade, för att jag alltid får lösa dem på tider som finns emellan allt annat som ska lösas och tänkas på. Att det alltid är ett hattande och pluttande med minutrar för att ro i land projekten. Kan kanske vara så. Jag ska fundera på det. Nu tänker jag mest vara nöjd med min dag. Att jag lyckats plutta ihop en hel del och att det är mindre som är kvar på To do listan inför semestern. Kan nästan fundera på att slappna av lite! Nu ska jag i allafall ta en sväng om med tandborsten och sedan stänga mina gluggar i några timmar. I morgon är en ny galen dag, men efter idag så känns det som om det ändå finns förutsättningar för att även den ska bli lyckad! Kram!

rapport från kaoset!

Varför ska man alltid vimsa med allt så man ska känna panik den sista veckan? Jag tycker att när man är i nedre medelåldern så borde man ha lärt sig bättre. Jag som så stort skulle gå igenom vad som skulle åka med till Turkiet i går kväll för att se om något måste införskaffas, vad händer, L somnar som en stock med midi och vaknar till vid 23-tiden då det bara är att valsa ner i sängen och fortsätta sova. Det var nog välbehövligt med sömn, men jag hade inte riktigt tid med det. 
Snart är det dags för aqua för morgonpigga damer för sista gången den här terminen. Känns både skönt och tråkigt. Damerna är verkligen en energikälla utan dess like, men visst fasen ska det bli skönt att inte stressa iväg på måndag morgon i några veckor framöver!
I helgen har vi begravt kärlekens morföräldrar. Det var en fin dag, om än tung. Prästen som mormor själv valt var duktig på sitt jobb måste jag säga. Mormors syskon sjöng jättefint även om de själva var oroade över att de hade så gamla svaga röster. Flera höll riktigt fina tal, bland annat svägerskorna. Nu kan familjen äntligen gå vidare i sin sorg och med allt praktiskt som måste tas itu med. Det är en del. Vi hann med lite umgänge på kvällen och så hann ungarna leka med sina kusiner. De hade jätte kul tillsammans! Tack gudfar F för att du tog hand om mini så han inte behövde följa med på begravning, det var nog att hålla ordning på midi!
Vi var hemma ovanligt tidigt igår eftersom "Saster S" skulle hinna med flyget till tyskland. Det var skönt att vara hemma i tid så man hann tvätta undan all tvätt och kratta där ute nu när det börjar torka upp. Än är vår gigantiska snöhög kvar, om än i mindre storlek och jag har varit och skottat i den för att hjälpa våren på traven. När vi kommer hem från semestern borde den vara borta!
Nu är det dags att mejla in lite läsloggar och annat till kursen som jag går på universitetet. Ska få undan dem nu i början på veckan så att det bara är att njuta utan stress på semestern! Kram alla!

RSS 2.0