Helgen nalkas-HÄRLIGT!
Torsdag har varit och farit!
Nu känner jag i hela kroppen att jag vill ta det coolt i några dagar. Jag har kört två aqua och två corepass i veckan och nu känner jag att det räcker med lite promenader i några dagar. Det är som en infektion hänger i kroppen för jag blev så himla varm direkt. Men nu är det inte förrän nästa onsdag som jag har pass eftersom jag är på skolan på måndag och tisdag, och sedan åker vi upp till Kiruna på torsdag så då ska jag vara ledig från torsdags aquan också. Ska bli så skönt att vara ledig och lat!
På lördag så har mina vänner planerat något skoj för mig. Jag har fått en lista på saker som jag ska packa med mig och sedan ska jag vara redo att bli upplockad kl 12.30. Ska bli hur skoj som helst! Skönt att få vara en hel dag med sina kompisar, det händer alldeles för sällan!
Nä, nu orkar jag inte mer idag..ska kasta mig i duschen och sedan bums i säng...är TRÖTT!
KRAM!
så var det onsdag...
av någon anledning så tycker lilleman att det är lämpligt att vakna kl 5 på morgonen när det är mammas tur att kliva upp. När pappa ska upp då kan man blåsa på till 20 över 6 och det är ju en enorm sovmorgon i jämförelse! Nu är det mantrat 13 mars, 13 mars som mal i mitt huvud när det känns tröttsamt. Då ska alla grabbarna vara hos mormor och vi ska vara ensamma hemma bara jag och maken hela helgen. Känns lite overkligt. Det är något år sedan sist vi var ensamma, och då var vi på semester i Turkiet och jag sov hela veckan eftersom jag precis börjat vänta lilleman då. Maken åt och åt och jag sov och sov. Men det var underbart härligt! Vi har bokat en veckas semester i maj igen. Då hänger storkillarna med och lilleman är med mormor och farfar halva veckan var. Ska bli toppen att bara åka med de störrekillarna och bonusbarnen och bara leka och ha det härligt. Slippa alla måsten i några dagar! Sedan blir jag hemma i några veckor och sedan bär det av till Kreta med syster yster. Ska bli najs! Ha genast blev min dag lite ljusare och sinnet lättare. Ha det bra där ute!
nu vet jag...
..att jag inte fått det första jobbet som jag var på intervju för. Det känns skönt. Det hade ställt till det så himla mycket för familjen om jag skulle ha börjat veckopendla, men samtidigt så är jag glad och stolt över att jag blev kallad till intervju för en sådan tjänst. Jag vill verkligen ha ett jobb. Men kanske inte till vilket pris som helst. Nu väntar jag på besked från det andra jobbet men det ser inte så ljust ut eftersom de inte hört av sig ännu. Samtidigt känner jag att det är rätt skönt att vara hemma och plugga och gör det ett tag till utan att lida av det. Men det värsta är att man inte vet vad som ska hända i framtiden. Och det är ovissheten som är värst.
Äntligen Måndag!
...nej så kändes det inte i morse när jag väcktes av en lycklig liten man som stod upp i spjälsängen och jollrade! Men det är som bara att resa sig upp och glömma sängen och sedan ösa på med allt som ska göras. Har hunnit vara och köra ett pass Aqua för 55+ och det är som att dessa damer har förmågan att få mig på gott humör! I kväll ska jag köra företagspass..lite cardio Core blir det idag. Det är skönt att köra pass, då får man träna själv och man kan inte banga! Om man bara skulle ha bättre karaktär när det handlar om mat så skulle man snart vara en kandidat för beach 2009! Hi hi! Nej, för mig är mat en helig sak och jag skulle inte klara av några restriktioner, då blir jag helt besatt av det som jag inte ska äta istället så det är lite motsatt effekt för mig.
I morgon är det möte med skolpsykologen om stora bonuskillen. Det ska bli intressant att träffa alla igen. Lite jobbigt att själv sitta på information som jag inte får yppa innan familjerätten gjort det. Men man vet ju inte riktigt hur det blir på slutet, det kan alltid hända saker. Det som är jobbigast är att nu när han tagit sig uppåt, framåt och glädjen har nått hans ögon...det är då man ska vidare. Jag sa det till min bättre hälft idag. Att det bästa med vårt arbete med dessa barn är att se glädjens lykta tändas i dem. Att se kraften och viljan att göra gott komma....det värsta är nog det vi står inför i dagarna. När vi blir de som sviker, när de lämnar oss...det har vi varit hyfsat förskonade ifrån tidigare då de flyttat hem till biologiska föräldrar eller varit så små att de inte förstått konsekvensen av händelserna. Nu är det en som förstår och vet och känner. En som vill tillhöra vårt liv och som inte kommer att få göra det på samma sätt. Det känns jobbigt och nog är det mycket tårar som bränner bakom ögonlocken av blotta tanken på det som komma skall. Men det kommer bli bra det med. Tiden ger perspektiv och läker det mesta. Det har man lärt sig. Även om minnen gör att man bara behöver blunda för att vara tillbaka där man en gång var.
Jag ska trösta mig själv med nya tapeter om jag hittar några på rean. Jag och maken ska försöka åka en sväng och titta på en tapet till köket och en till hallen. Hoppas hoppas....
mamma=effektiv!
Nu är klockan några minuter över 8 på morgonen och jag har redan hunnit tvätta och hänga upp kläderna från två fulla tvättmaskiner, renbäddat en säng och bäddat de övriga. Ätit frukost med barnen och torkat av köket och dragit igång diskmaskinen. Innan klockan är nio har jag hunnit skriva en blogg och tagit mig ut i februarimorgonen med tre härliga busungar! Vi hoppas att gammelmoster är hemma idag så vi kan få oss lite "morgonkaffe" som storkillen kallar kaffe vilken tid på dygnet det än är!
Äntligen fredag och en helg när vi är bara vi. Iofs så jobbar min bättre hälft så det blir inte så mycket familjeaktiviteter ändå. Men på söndag ska vi gå och se på Bo-Kaspers och det ska bli helt underbart. de är grymma live och verkligen värda varenda krona. Jag tror att jag måste dra igång lite "Bokka" och rocka lite, eller kanske mycket i köket!
Snart har en vecka till gått.....
..idag är det två veckor sedan jag var på intervju 1 och en vecka sedan jag var på intervju 2, och intet har jag hört om det. Jag vet inte om jag ska ta det som något gott eller inte, men egentligen spelar det ingen roll. Det blir vad det blir av det hela, om jag inte får något av dem så kommer jag nog att hitta något annat att pyssla med! Det är inte så att man är sysslolös när man har tre barn under 5 år och några extra barn på det. Eller när man har ett gammalt hus som ska rustas upp, en hund, en man och dessutom massor av helt fantastiska vänner!
En av mina allra bästa vänner har fått veta att hon har en skada som aldrig kommer att bli bra. Hon kommer att lida av den hela livet och kommer mest troligt aldrig att kunna jobba heltid. Det känns som en grym dom när man inte ens är trettio. Då känner man sig lyckligt lottad när man har arbetsförmågan i vart fall, även om man inte har ett arbete just idag. Jag har dock förmånen att få åka och vikariera på en dagverksamhet för autistiska och det är verkligen en ynnest att få vara en del av dessa fantastiska personers vardag! Hela hjärtat fylls av glädje när man ser lyckan i deras ögon över att t ex få vara ute när det faller snö och fånga några av dessa flingor på tungan, att få ligga på sängen och lyssna på sin favoritmusik....Å, hela jag ler när jag tänker på denna person som jag haft förmånen att lära känna för många år sedan. Jag träffade hans mamma för något år sedan och berättade för henne att hennes son är fantastisk. Att han har förmågan att ta sig in i hjärtat och göra det varmt. Mamman sa då att det var roligt att höra. Hon trodde inte att hon någonsin tidigare fått höra av någon att hennes funktionshindrade son hade särskilda egenskaper, eller att han förändrat någons liv till det bättre. Jag tror att det är viktigt att man säger till personer om de besitter någon speciell förmåga. Och det gör vi ju alla. Om man får veta att man har den så kan man växa som person och kunna glädjas åt den skatt som vi förunnats. Det är viktigt att känna sig speciell och värdefull och viktig. Att man har något att bidra med som inte alla har, eller att man faktiskt är grymt duktig på något! Jag brukar försöka berätta för mina nära om vad jag tycker är bra med dem. De flesta har många bra saker och de kommer ut på olika sätt och vid olika tillfällen. Jag är glad och tacksam över att jag får följa mina vänner på deras livsresa och ta del av dem under olika skeden i deras och i mitt liv. Många av mina vänner har jag känt sedan jag var liten. De vet vem som var min första kärlek, mitt första hångel och min första förlust. Det var med på första fyllan, alla pinsamma minnen...många tokiga för att inte säga vansinniga ideer som man fått genom åren. De har sett de flesta frisyrer och dåliga hårdagar....Jag är väldigt glad över att få ha dem kvar! Jag är också glad över de vänner som kommit in senare på resan, de som klivit på perrongen under studietiden, de som jag lärt känna på olika arbeten eller genom fritidintressen. De som kommit genom att de dejtat någon annan kompis, eller personer som jag lärt känna genom min bättre hälft. Alla dessa fantastiska människor, med sina styrkor och svagheter...de är viktiga för mig! Det är dessa personer som tillsammans med min familj gör mitt liv till en spännande resa, med trygghet och glädje! Jag är så glad i dessa kristider att jag har mina vänner, för då kan jag aldrig bli fattig...de är min skattefria förmögenhet!
så var det måndag igen....
..en härlig början på veckan! Klivit upp med våra underbara barn på morgonen och sedan åkt in till stan och kört Aqua för damer 55+. De är för underbara dessa damer! Man blir så glad av dem och de är riktigt hurtiga. Vissa är närmare 80 år och kör järnet! Sedan hem, somnade på soffan och där bev jag i två timmar tills lillemannen vaknade. SKÖNT med lite bonussömn!
Sedan hämta killarna på dagis, då visar det sig att mittemellankillen bitit sin kompis i ryggen så blodvite uppstod. Genom kläder och allt...Tur att det är våra vänner som är föräldrar så man inte behövde ha så ont i magen över vad de ska tro att man är för ena föräldrar..sedan hem och bonus 12-åringen har lagat mos och fiskpinnar till middag. Vi mumsade semlor med storkillens gudfar som kom förbi på lite fika. KUL! Nu sover lilleman, mittemellan har svept en flaska väling och är snart redo för sängen...storkillen leker med lego och bonusen spelar lite X-box i garaget och karln är på arbetet. Känns lugnt och skönt i huset! Nu bara njuta!
Sedan hämta killarna på dagis, då visar det sig att mittemellankillen bitit sin kompis i ryggen så blodvite uppstod. Genom kläder och allt...Tur att det är våra vänner som är föräldrar så man inte behövde ha så ont i magen över vad de ska tro att man är för ena föräldrar..sedan hem och bonus 12-åringen har lagat mos och fiskpinnar till middag. Vi mumsade semlor med storkillens gudfar som kom förbi på lite fika. KUL! Nu sover lilleman, mittemellan har svept en flaska väling och är snart redo för sängen...storkillen leker med lego och bonusen spelar lite X-box i garaget och karln är på arbetet. Känns lugnt och skönt i huset! Nu bara njuta!
Tisdag har varit och farit.....
...det bara rusar iväg och nu är tisdagen snart till ända. Idag har jag varit och lunchat med mina forna arbetskamrater och det var ett trevligt initiativ. Maten var jättegod och sällskapet toppen! Lilleman följde med och han gillar tanterna!
Idag har vi fått klart att han också får plats på världens bästa förskola! Jag är så nöjd över det! Inte för att det är så många timmar som han skulle behöva vara där till en början, eller någonsin, men det är skönt att veta att han får vara där hans bröder är, och där vi kan vara trygga över verksamheten.
Jag har inte hört något från de jobb jag sökt och nu börjar jag vänta med spänning. Jag vill veta nu, så man vet hur man ska gå vidare med sitt liv!
Festliga fredag!
Det känns som att jag är i himlen! Lilleman har sovit 6 timmar i sträck och jag var som en duracell kanin när jag vaknade..UTVILAD och jag vet inte när jag senast kände mig så utsövd! Härligt! Dessutom skiner solen där ute och jag hoppas att temperaturen stiger lite till så vi kan gå ut med hunden och sedan åka pulka där ute. Grabbarna är lediga från dagis idag.
Sedan börjar huset fyllas på. Systeryster kommer hem från sin prao på em. Vid 14 tiden kommer bonusbarnen och bonus 12-åringen är hemma hos mamma en stund. Sedan kommer han vid 19 tiden och han skulle ha med sig en kompis som ville sova över. Tur att vi har ett flexibelt hem så att alla kan hitta sig en sovplats! Det jag kan tycka är lite jobbigt är det att man får fylla på och tömma diskmaskinen hela tiden.
I kväll ska jag se en film och njuta i soffan....i morgon blir det barnkalas för bonuspojken! Det ska bli kul att träffa hans kompisar! Så det blir lite tårtbak idag och så lekar ute i snön i morgon och ett gäng fikande pojkar! Tips på bra lekar mottages tacksamt!
Torsdag....intervjudags igen...
Så är det redan torsdag. Det känns som att tiden bara rusar iväg och man hinner egentligen ingenting! Idag tänkte jag få något vettigt gjort men jag blir som bara sittandes på rumpan...men det är väl välbehövligt det med ibland. Jag och lilleman njuter av lugnet här hemma när storhulliganerna är på världens bästa förskola och leker. I morse när jag lämnade dem så håller de på att måla utomhus på snön med karamellfärgsvatten! På många förskolor ids de inte ens frakta ut sina rumpor om det är kallare än minus 10 och här var det -16 och de målade utomhus! De är riktiga friskusar och jag är så glad att mina barn fick plats när förskolan startade! Nu håller jag bara tummarna för att lilleman ska få plats där han med. Det är dock fullt nu och det finns bara en avdelning så..Nåväl det blir nog bra!
I eftermiddag ska jag på en anställningsintervju här i stan. Känns spännande och roligt att få gå på intervju! Skulle vara skönt att veta att man har ett jobb att gå till! Det känns som att garderoben är tom och att man inte har något att ta på sig..och plånboken ekar lika empty så det finns ingen möjlighet att fylla den med nya fina lämpliga plagg. Vilken tur att jag fick pengar av mamma så man kunde klippa håret så man ser hyfsat respektabel ut i allafall! Snart ska jag plocka fram sminkväskan och försöka få lite färg på ett vinterblekt plyte. Gillar att solen börjat värma oss frusna nordbor och tanken på att få sitta i en driva medan fräknarna ploppar upp på näsan känns lockande och längtan är stor!
längtan, saknad...då kommer jag att tänka på min älskade farfar! En man med ett stort hjärta och avsaknad i sil på vad han kläckte ur sig. Han var störtkär i farmor hela sitt liv. När hon åkte bort över en helg, vilket kanske inträffade en gång vart annat år så ringde han varje dag och sa att "saknaden är stor"..... Det kunde han även ringa och säga till mig när jag flyttade för att studera på universitetet. När man kom hem till dem så kom han ut på altanen och kramade om eller applåderade! Han var en liten man, men tar dessto större plats i mitt hjärta. Jag önskar att jag lyckas få mina barn och vänner att känna sig lika välkomna, efterlängtade, viktiga och älskade som han fick en att känna sig. En tornedalsman född på 20-talet som vågade visa känslor, det växte inte på träd precis. Jag är så glad att jag fick ha en sådan farfar och att jag fick ha honom länge!
så var den helgen över och vardagen kom ikapp...
Äääntligen måndag! Barn på förskola, skola och ute sovandes i vagnen och jag har klarat av hälften av dagens arbete så nu dricker jag bara kaffe och njuter av tystnaden..lugnet före den berömda stormen! Det är dessa pauser som gör mitt liv möjligt! När jag var på intervju i förra veckan och de hade fått min personlighetstest redogjord för sig så hade de en fråga: Hur många timmar har ditt dygn?? Mitt svar var: Det handlar om planering och världens bästa make! Ibland tycker jag att jag egentligen inte gör så mycket och med lite ansträngning så skulle man kunna göra mycket mer. Just nu är mitt liv väldigt lugnt och fridfullt eftersom jag ännu är föräldraledig och jag har anpassat min fritid för att jag skulle kunna ha ett heltidsjobb. Det är ju då när man är på jobbet hela dagarna som man kan bli riktigt trött, och en helg är alldeles för kort tid för att samla kraft och energi på. Men nu njuter jag! Jag tror att alla skulle behöva få ett friår för att fundera över sitt liv! Jag tror att man blir en bättre människa och att man får lite distans till sitt liv som man tror så mycket om. När man stannar upp och granskar det i sömmarna så tror jag att man går ut med lite lättare hjärta, och att man blir gladare och vågar förändra det som kanske inte är bra!
Nu tänker jag lägga mig på soffan....blunda en stund och sedan vid 12.10 kliva upp, gå ut och ta bussen till inspirerande damer på Örnen!
...så var det fredag igen!
Sovmorgon är det bästa jag vet! När man får ligga kvar i sängen och höra de andra tassa runt i huset och göra massor och själv kan man bara dra täcket lite högre upp och så snarka på en stund till. Jag har egentligen ett superdåligt morgonhumör så för mig är det bäst att kliva upp och få göra allt som jag vill ha det och ha gott om tid....men för själen så är det bättre med sovmorgon och ett abrupt välkommen till verkligheten lite senare!
Nu är jag inne i ett grymt positivt flow vad gäller arbetssökandet. Jag ska på ytterligare en intervju för ett jobb till nästa torsdag! Nu har jag fått chansen att borsta av min ringrostighet och det känns taggande att komma iväg igen. Då vet jag iofs hur det gått med det jobb som jag var på intervju för igår....Det som toppar mitt lyckorus är att jag till råga på allt klarade tentan som jag gjorde 14 januari och det känns som om jag blivit mycket lättare och att många stenar lyfts från mitt hjärta! Dessutom så blev hela vår familj, med bonusar och allt inbjudna på en fantastisk köttfärslimpa hos Leijonen och det var välbehövligt trevligt initiativ! Hur gott är det inte att få sitta ner med goda vänner och äta riktigt god hemlagad mat. Att bli bjuden på hemlagad mat är KÄRLEK! TACK VÄNNER!
Är det så kallt som idag så vet jag inte vad vi ska göra med all energi som bor i vårt hus. Jag ska iofs iväg på 4 års kalas med killarna och det ska bli jättekul. Kanske är det så att det är mamma som gillar att köpa presenten mest eftersom man är killmamma ut i fingerspetsarna och det är en riktig prinsessa som fyller år och man får chansen att köpa lite lila glittriga kjolar! Det blir nog till att frakta alla rumpor till simhallen och dra lite "bomben" i bassängen för bröderna bus och bonus energiknippena! Simhallen har som en bedövande effekt på energi och det är så skönt segt i huset efter några timmar i plurret!
Nu, njuta av lugnet och tystnaden.....dricka en kopp te med älsklingen och sedan krypa ner i sängen med lite facklitteratur..inte missa chansen att lära sig något nytt, eller friska upp minnet på sådant man borde minnas!
...trött men lycklig!
nu har jag varit på intervjun och jag känner mig nöjd med den. Det spelar egentligen ingen roll om jag får jobbet eller inte, jag kände mig nöjd med min insats. Jag tyckte att jag lyckades förmedla vem jag är och vad jag har att erbjuda. Är det så att jag inte får jobbet så var det inget jag kunde erbjuda som de eftersökte. Men inte skulle det vara helt fel med jobbet, så om de erbjuder mig det så kommer jag inte behöva så mycket betänketid ändå!
Nu är jag hemma igen. Efter att ha färdats på snörökiga vägar så kom jag hem till nylagad kycklingwok och en stor famn! Jag är verkligen gift med världens bästa man! Jag är helt tom i huvudet och funderar på under vilken sten som jag ska hitta energin som krävs för att lyckas inspirerar ett gäng tränande pumor i vattnet idag. Kl 19 bär mina ben mig till simhallen för att köra ett aquapass! Hu, men det brukar räcka med att man ser alla förväntansfulla ansikten i vattnet så kommer kraften och viljan och energin....
Det är alltid roligt att vara hem till mamma och träffa mina sladdsyrror. Det är så härligt att höra snacket och se läxorna och fliten! De är så underbara och jag blir glad och varm i hela hjärtat! De är verkligen min bonus att mamma började på ny kula när jag flyttade hemifrån! Ungarna älskar mostrarna och de systersönerna. Helt härligt. Synd bara att det var så himla kallt så att det inte blev någon traktorkörning för killarna, de längtar alltid efter att få köra traktor med moffa..
nej, plikten kallar. Lilleman vill sova och det är dags för tvättning och mys!
Kul att ni kikar in, läser och kommenterar, det värmer mitt hjärta och lättar mitt sinne!
SÅ NÖJD!
Jag blev så himla fin i håret..om än det nu krävdes att Lina klippte av hälften av håret vid skallen för att det är så himla mycket hår på huvudet. Det känns jättelätt att hålla upp huvudet helt plötsligt..och klippningen tillsammans med gårdagens infärgning gör att man känner sig grymt fin! Det behöver man för självförtroendet innan intervjun på torsdag!
Tisdag, T...som i tusan vad snygg jag ska bli i håret idag!
Äntligen ska jag gå och klippa mig..snart snart ska Lina sätta saxen i håret på mig och jag ska bli så där dunderfin i håret som man bara kan känna sig efter ett besök på frisersalongen! Långt ner på priolistan hamnar alltid mammas hår och nu är det ett halvår sedan som jag klippte mig och jag ser verkligen ut som ett troll...måste göra det eftersom "mormor" lagt in pengar på mitt konto och skrivit meddelandet gå o klipp dig! Så idag, snart--ÄNTLIGEN!
Hur fasen pratar man med stora barn om saker och ting???
Jag är SMÅBARNS MAMMA, jag vet ingenting om hur man pratar med STORA BARN....Jag har varit ett hyfsat lydigt barn själv och inte utsatt mina föräldrar för lägen med jobbiga och svåra samtal för att jag gjort tokigheter. När mina små barn gör saker kan jag bolla det mot massor av andra småbarnsföräldrar och komma fram till en klok lösning. Men mina nära vänner är just det, SMÅBARNS FÖRÄLDRAR..Så när jag behöver drafta något om hur man ska göra med 12 åringen så känner jag mig ensam och okunnig. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra. Idag så har han tjuvrökt med sina kompisar och vi försökte prata utan att moralisera. Jag vet inte hur man ska möta problemet. Det är ju ett brott som ligger bakom eftersom man måste vara 18 år för att köpa cig så någon måste ha langat. Eller så har man tagit av någons förälder. Men då vill jag att den föräldern vet att barnen tar cig och att vi inte accepterar det. Jag vet inte om jag tänker rätt. Jag vill inte att han ska fastna i ett beroende för att vara cool. Eller som han själv menade att det var för att annars så får han "Typ Damp" eller "Det känns skönt att röka". Undra vad som är nästa steg. Känns det skönt att dricka, äta piller, röka hasch? Jag vet inte. kanske inte ska vara så dramatisk. Jag är rädd. Jag är så rädd om denna gosse. Jag skulle vilja svepa in honom i bomull så att världen inte kan göra honom mer illa. Men jag vet att man måste gå på vissa nitar. Tyvärr har han inte den rustning med sig hemifrån som man behöver för att kunna göra kloka val, eller för att kunna tänka om och våga säga nej. Jag ska nog ringa till öppenvården för familjer och fråga om råd. De måste ju ha träffat med massor av oroliga föräldrar och trasiga barn genom åren. De måste kunna ge mig råd. Faan...varför kan man inte ladda ner en manual och program på internet som gör så att det går som på räls. Som "självförtroende 10.0" så att han skulle våga se sitt värde och våga säga ifrån. Hans kropp är ju hans tempel.....
Jag skulle behöva "Föräldraskap för stora barn 5.0" med bonusuppgraderingen "för barn i socioemotionell problematik"
Jag tror att vi tänker klokt. Jag vill bara förmedla tanken klokt så att jag inte blir för besviken och att det blir fel. Så att jag inte förmedlar min besvikelse över hans handling till att uppfattas som besviken på honom. Det är skilda saker. Jag tycker alltid om honom. Jag tycker inte alltid om det han gör.
Det är inte enkelt. Min största respekt till alla tonårsföräldrar. Vilka hjältar ni är och vilket lass ni får dra! Jag vill verkligen veta och kunna och våga som många av er! Det är en himla djungel. När man själv var tonåring så fanns ju inte internet, och man hade ingen egen telefon. Ringde någon till mig så visste mina föräldrar vem jag talat med. De fick ringa på hemtelefonen som satt fast med sladd i väggen. I köket fick alla föra sina samtal. Det fick aldrig vara mer hemligt än så. Brev skrev man, de kunde vara hemliga, men då krävdes en helt annan tid. Skicka, vänta på svar, skicka. Nu, internet och en millisekund senare så kan hela gänget veta och svara snabbt. Hu, jag är rädd...Undra om man skulle bli biståndsarbetare i afrika???
Nej, det är ingen lösning. Jag tror att vi föräldrar måste skapa nätverk och våga lägga oss i och prata med varandra så vi har koll på våra barn. Alla barn är våra barn....Men hur fasen ska man prata med dem? HJÄLP!
